Reserapport - KI-student
Utsikt över Prag
Lärosäte: Univerzita Karlova
Utbildningsprogram: Arbetsterapeut
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 15/16
Namn: Anna Nyhlén
E-postadress: annanyhlen@hotmail.se

Innan avresa

Tjeckien? Prag? Tjeckiska? Jag visste nästintill ingenting om landet eller staden, förutom vänner som varit där på semester och sa "Det är en fin stad". Ändå kände jag ett sug av att åka dit när jag fick reda på möjligheten. Ett land som inte låg att för långt bort och 3 månader kändes som en lagom stor utmaning. Jag ville utvecklas mer i mina studier och såg detta som en chans. Både jag och min kursare Rebecka Jansson sökte och fick platserna. Arbetet innan avresa bestod av en ansökan från Charles University, och vi fick god kontakt med koordinatorn i Prag. Vi fick god hjälp med ansökan, och fick snart reda på att allt skulle gå vägen. 


Det kluriga för oss var att veta vilka kurser vi skulle läsa, för att få ihop tillräckligt med poäng för ett Erasmusutbyte. Även här hade vi tät mailkontakt med koordinatorn. Vi fick reda på att det inte fanns några arbetsterapikurser på Engelska. Men det fanns kurser för Erasmusstudenter så vi försökte förstå vad de innebär och valde Rehabilitation, Medical psychology and psychotherapy och Basic Medical Terminology.


Praktiken löste skolan, och vi tog kontakt med vår handledare per mail. Innan avresan behövde vi vaccinera oss mot Hepatit B. Efter en massa mailande, pappersarbete, oro, stress, förväntan så kom tillslut dagen. Vi åkte vi tillslut ut till Arlanda, och satte oss på flyget till Prag.

Nervösa på Arlanda

Ankomst och registrering

Vi anlände till Prag dagen innan vår första praktikdag. Lite väl kort om tid kan kännas i efterhand. Det hade erbjudits språkkurs, men som startade flera veckor innan kursstart. Så för att få ihop den obligatoriska kursen i Sverige så fick detta bli lösningen.

Paniksituation ett: Taxin vi hade beställt var alldeles för liten för all vår packning. Tillslut efter trix fick vi en ny taxi, och nätt och jämt gick packningen in i bilen. 

Paniksituation två: Nyckeln till vår lägenhetsdörr vill inte fungera, vi tror att vi fått fel nyckel. Efter några krisartade minuter förstår vi äntligen hur vi får upp dörren. 

Paniksituation tre: När vi kommer till tunnelbanan förstår vi verkligen inte hur vi ska köpa biljetter. Vi försöker kommunicera med personalen i den lilla kiosken, men det var förgäves. Inte ett ord engelska, och vi kunde vi denna tidpunkt ett ord Tjeckiska. Vi förstår ändå att vi ska köpa engångsbiljett i en automat. 

Vi test-åker runt lite stan. Två trötta tjejer. Kontrollbehovet är på topp, och vi inser nog redan här att det kommer vi behöva lära oss att släppa taget. Vi kommer inte kunna förstå allt.

Dag 2 anländer vi till Albertov för att träffa ansvarig arbetsterapeut på univeritetskliniken. Vi blir väl bemötta, och vi diskuterar kurser, praktik och uppsatsen som vi ska påbörja i Prag. På eftermiddagen åker vi vidare till Military Hospital där vi ska spendera 10 veckors praktik. Det är lättare att hitta hit, och vi träffar vår handledare. Vi får ett varmt möte, där vi diskuterar förväntningar och upplägget. Vi känner redan här att vi kommer få en riktigt bra praktik.
Praktiken drar igång. Kurserna ska börja vecka två. På fredagen första veckan har alla Erasmusstudenter en indroduktionsdag. Vi får mycket bra information men mycket är också svårt att förstå. 

Vi får även information om att gå med i en facebookgrupp för Erasmusstudenter i Prag. Detta gjorde att vi kunde få kontakt med andra studenter. Det anordnades pubrundor och sightseeing, vilket var toppen första veckan.


Utforskar staden

Ekonomi

I vårt fall hade vi inte så stora utgifter innan vår resa. Vi fick tag i billiga flygbiljetter, samt boende som är billigare för liknande pris i Sverige. 
Det vaccin vi behövde innan resan var Hepatit B, för ca 350 kr. Kåravgift eller liknande behövde vi inte betala. 

Att leva i Prag är billigare än i Stockholm. Mat, kollektivtrafik och restauranger är ligger ungefär en tredjedels av svenska priserna. Att köpa mat i mataffären är också billigt och du kan leva gott på ditt studiemedel. Erasmus-eventen är även dessa för en billig penning. Vissa event blev vi bjudna på av universitetet. 

Vi lagade mycket egen mat och gjorde matlådor, vilket vi sparade in en hel del kronor på. 
Billig brunch med vänner i Prag

Boende

Boendet löste sig genom en kontakt via skolan. Ett svenskt par med ursprung i Tjeckien, hyrde ut sin lägenhet i Prag. Kunde inte bli bättre för mig och Rebecka. Vi träffade paret i Sverige innan avresa och skrev ett kontrakt, vilket kändes tryggt. Innan avresa fick vi nyckeln till lägenheten. 

Lägenheten låg centralt vid Strossmayerovo Namesti med gångavstånd på 20 minuter in till stan. Dessutom fanns goda förbindelser med både tunnelbana och spårvagn. Spårvagn var helt klart det bästa alternativet att ta sig runt i staden. 
Vi hade även nära till både praktik på sjukhuset och universitet. Standarden på lägenheten var okej, och vi hade inget att klaga på. Det fanns säkert möjlighet till billigare boende, men vi fick höra att det var svårt att få tag i lägenheter att hyra i stan. Det fanns möjlighet att bo i studentkorridor. Detta låg ytterligare en bit utanför stan. 

Lägenheten var stor och vi hade ett varsitt rum. Det är av stor fördel att dela boende och många studenter söker boende nere på plats i Prag. Vill man bo flera finns möjlighet att ta in en till inneboende. Många studenter gick ihop och letade boende och lägenheter att hyra för att hålla kostnader nere. Facebookgruppen vi blev introducerade till fungerade ofta som bostadsförmedling. 
Matsalen i vår lägenhet

Studier allmänt

Universitetet:
Charles Univeristy är ett anrikt och gammalt universitet. Det är utspritt över hela staden, och vi studerade vid 1th faculty of medicine. Jag fick uppfattningen att det var högt tempo på utbildningarna. I Tjeckien betalar studenterna inte för utbildningen, men får tyvärr heller ingen möjlighet till studiestöd. 

Arbetsterapeututbildningen:
Tyvärr fick vi inte möjlighet att få inblick i arbetsterapeututbildningen då denna enbart gavs på Tjeckiska. Vi träffade några studenter under en praktikperiod. De berättade att de har en hel del praktik under utbildningen, och att de får se olika typer av verksamheter. Utbildningen är treårig och det finns möjlighet att läsa magisterutbildning sen något år tillbaka. Vi fick uppfattningen att utbildningen var praktiskt, men att forskning tog större och större plats. Det fanns en förväntan att arbetsterapeuterna skulle läsa en magister så småningom. Där upplevde jag en stor likhet mellan KI.  

Lärarrelationerna: Det fanns en tydlig hierarki vid universitetet och lärarna tilltalades alltid vid profession och efternamn. Det var ovant till en början och lite skrämmande eftersom det ser helt annorlunda ut i Sverige. Dock upplevde jag att vi Erasmusstudenter behandlades lite annorlunda, kanske för att universitetet uppskattade och tyckte att det var väldigt viktigt med internationella studenter. 


Patientkontakten gick bra, men det var oerhört svårt på grund av språkbarriären. Vi fick jobba med de enkla fraser vi kunde, och med handledarens översättning. Det var däremot en nyttig erfarenhet, då vi hemma också kan träffa patienter som pratar andra språk eller av andra anledningar inte kan kommunicera muntligt. 


Neurorehabilitering på sjukhuset där vi hade VFU.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Eftersom det var det första utbytet för arbetsterapeutstudenter i Prag blev vårt utbyte speciellt. Det fanns inget färdigt upplägg kring utbytet. Istället fick vi diskutera med koordinatorn vad som skulle kunna fungera, och ha en dialog med både dem och utlandsansvarig på KI. Det var klurigt att förstå sig på poängsystemet.

Överenskommelsen var att vi skulle ha 10 veckors VFU, och resterande 3 veckor kurser. VFU fixade universitet till oss. Kurserna fick vi själv välja utifrån en kurskatalog. Det var klurigt att välja kurser som var relevanta för oss och få till nog med poäng.
Vi valde därför Rehabilitation, Basic medical terminology och Psychology and psychotherapy. 

Första kursen vi läste var Rehabilitation. Det var en kurs på en vecka, och skulle inte innehålla någon tentamen vad vi förstått. Det blev en chockstart. Kursstarten går fort och helt plötsligt ber kursansvariga oss att sätta på oss läkarrockarna. Läkarvadå? Detta hade vi inte fått info om. Vi fick som tur var låna ett par och snabbt inser vi att alla andra kursare är går läkarlinjen år 5. Jisses!! Vi får gå runt i stationer och följa med allt från fysioterapeuter  till överläkaren som gjorde neurologstatus. När jag fann mig själv stå, iför läkarrock, och prova ett neurologstatus på en patient undrar jag om det var dags att åka hem. 
Som tur var blev kursen bättre. Vi befann oss mestadels på rehabiliteringskliniken för neurologi, och vi fick föreläsningar från både fysioterapeuter, läkare och arbetsterapeuter. I efterhand kändes de som vi lärt oss en hel del. 
Vissa delar i kursen var dock riktigt svåra. 
Vi fick även reda på att vi skulle ha en tentamen på fredagen. Vi pluggade och pluggade, och som tur var fick vi lite hjälp från övriga kursare. Det visade sig att det kom ganska många svåra frågor på tentan. Dock fick vi reda på provsvaret direkt och vi klarade det båda två. En stämpel i våran lilla kursbok. 

Psychology and psychotherapy startade härnäst. Även denna ett "enveckas" kurs. Kursen innehöll mycket psykologi och gavs mest i föreläsningsform och även här en tentamen på slutet. Det innehöll psykologins historia, KBT m.m. KBT delen var kanske den jag minns mest. Föreläsaren pratade mycket om exponering, och hade med både döda spindlar och ormskinn som vi själv fick exponera oss för. När vi pratade om basillskräck så böjde läraren sig ner och drog handen mot golvet och slickade av fingrarna. Rebecka drog en djup rysning och vi skrattade gott efteråt. När vi fick hjälpfrågor till tentamen insåg vi tyvärr även här att det bara var läkarstudenter på kursen. Det kom många frågor om medicinering m.m. Trots kursens matnyttiga innehåll skulle vi inte ha en chans på tentamen, och frågade därför läraren om det var relevant att ta den för oss arbetsterapeutstudenter. Hon höll med om att det inte behövdes och vi fick våra kurspoäng. 

Basic medical terminology. Denna kurs innehöll tyvärr bara latinsk grammatik och därmed inget för oss. Det blev svårt att hitta en relevant kurs att byta med då vi vid detta laget insett att det endast fanns läkarkurser för oss att tillgå. Vi frågade runt och fick reda på att arbetsterapeuter i Tjeckien läser dissekering i sin utbildning. Denna kurs gavs på engelska och efter lite fundering valde vi att ta denna kurs. Det kändes utmanande, lite läskigt men något vi båda kunde ha nytta av. 

Anatomic dissection: Kursen hölls med föreläsningar första timmen och sen praktiskt arbetet där dissekring ingick. I Tjeckien doneras många kroppar till utbildning. De som väljer att göra detta får sin begravning betald. Varje år hålls även en ceremoni för att hedra de som väljer att bli donator. 

Även denna kurs hölls tillsammans med läkarstudenter. Vi hade fått höra att de var förstaårs studenter och att vi skulle hålla samma kunskapsnivå som dem. Så var det inte. Kursen hölls i ett otroligt högt tempo och innehöll anatomi jag aldrig hört talas om. Det blev en vecka av råplugg och försöka ta till sig så mycket som möjligt. Jag försökte studera hand och arm så mycket som möjligt eftersom det är det som var mest relevant för mig som arbetsterapeutstudent. När det närmade sig kursslut och vi skulle ha muntlig/praktisk examination berättade vi för examinatorn hur vi kände. Vi fick utföra testet en dag tidigare och blev kanske mer som ett lärotillfälle. Vi blev godkända till vår stora lättnad. I efterhand var det en nyttig kurs och jag fick mer förståelse för kroppen och anatomin, vilket jag kommer ha stor nytta av.

Sammanfattning: Det var svårt för oss arbetsterapeuter att få till bra kurser då alla engelskspråkiga kurser gavs till läkarstudenter. Tempot var högt och det krävdes en hel del förkunskaper. Vi hade tur som kunde förhandla med kursledarna och fick så till bra kurser. Det kan vara bra att veta i förhand. Det orsakade mycket stress och jobb för oss på plats vilket tog tid från studierna.







"Hur ska jag få in allt det här" - Föreläsning i Prag

Språk och kultur

Språk:

Tjeckiskan var ett språk för sig. I undervisningen stötte vi bara på engelska, men under vår praktik pratade de flesta Tjeckiska. De flesta patienter på sjukhuset kunde ingen engelska, och inte heller alla som arbetade där. 
Som tur var pratade vår handledare god engelska och kunde översätta. 

Vi blev erbjudna att gå en intensivkurs i Tjeckiska, men tyvärr började denna långt innan studiestart och vi hade inte möjlighet att närvara pga studier i Sverige. Däremot fanns en kurs som hölls en gång i veckan. Jag valde att delta i den, men tyvärr var den lite undermålig och svår. Jag lärde mig mest genom att fråga och försöka prata på praktiken, och till viss del kunde vi göra oss förstående tillsammans med patienterna. 

Kultur: 

Det fanns vissa kulturskillnader upplevde vi under vår vistelse. Främst under vår praktik upplevde vi att det var mer hierarki. Läkarna var oerhört styrande och i ledande positioner, och vi studenter längst ner. Både övrig personal och patienter visade stor respekt för läkarna. Personal och patienter benämndes ofta med efternamn och personalen även med titel. Vi var väldigt ovana vid detta till en början och ganska rädda för att säga fel. 

Även det arbetsterapeutiska rehabiliteringskulturen tedde sig annorlunda mot Sverige. Fokus var mer funktionellt jämförelsevis med Sveriges aktivitetsfokus. Fokus lades mer på att tex få armen till "normalskick" än att kunde använda den med hjälpmedel eller liknande. Dock såg jag ändå stora förbättringar hos patienterna. Det kändes som vi hade olika ingångssätt i rehabiliteringen.  Det var lärorikt, kul, vi höll inte alltid med. Men vi lärde oss väldigt mycket. Dels breddade det kunskapen, och dels fick vi se saker med nya ögon. 


Tjeckisk språkkurs-bok.

Fritid och sociala aktivteter

Prag bjuder på ett rikt fritidsliv. Dels ordnade skolan mycket aktiviteter, och dels är Prag en historisk stad med massa spännande saker att uppleva, till en billig peng. 

Det är även billigt och enkelt att resa med tåg och buss i Prag, och vill man ta sig till närliggande städer var det väldigt enkelt. I andra städer utanför Prag är priserna ännu lägre. Städer som är fina att besöka är bla Pilzen, Karlovo vary, Karlstejn slott och Kutna Hora. 

Eftersom jag cyklar mycket på min fritid letade jag upp en cykelklubb i närområdet i Prag. Jag fick kontakt med en trevlig medlem som var oerhört gästvänlig. Klubbens mötesplats låg 1,5 mil utanför Prag och första dagen kom de och hämtade mig på cykel för att visa vägen ut till platsen. Det var pirrigt och herrarna jag cyklade med var oerhört starka. Det var backigt och blåsigt. Jag vågade mig på ett försök även nästkommande helg och sen blev det en stående aktivitet. Jag fick både vänner, upplevelser och fantastiska vyer. Jag fick se mycket av landet på cykel. Den bästa turen blev en slottstur där vi besökte två slott och cyklade ca 15 mil. 
Cykling med Tjeckiska cykelklubben.

Sammanfattning


Våra 3 månader av utbytesstudier var otroligt intensiva och det kändes som om vi var borta ett halvår. Mycket var nytt och vi fick utmana oss själva i att våga släppa taget och inte veta allt i förväg. 
Detta gällde framförallt våra kurser och upplägget. Ett tag ville vi båda hem och allt kändes jobbigt, men nu såhär i efterhand var resan och slitet innan och under utbytet värt det. 

Att vara i en annan kultur, studera med andra människor OCH vara en del i en vårdkedja i annat land gav mig otroligt mycket kunskap. Den långa praktiken blandat med korta kurser var i efterhand ett bra koncept, även om processen var svår. 

Jag har märkt efter studierna i min yrkesroll, att jag fått med mig  stor kunskap, främst om neurologisk rehabilitering. Jag märker även att jag är tryggare och vågar släppa kontrollbehovet mer. Jag märker att jag har lättare att lösa svåra situationer i stunden än tidigare. Att få se olika typer av rehabilitering gör att jag har en större bredd och kan välja mer hur jag vill arbeta då jag sett flera alternativ. Vissa saker jag höll mer om har jag tagit till mig, andra jag inte höll med om har stärkt mig hur jag arbetar/praktiserar hemma. Dessutom upplever jag att arbetsgivare ser det som en stor merit att ha varit på utbytesstudier. 


Utflykt till Karlstejn slott