Reserapport - KI-student
Lärosäte: Univerzita Karlova
Utbildningsprogram: Arbetsterapeut
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 15/16

Innan avresa

Att åka på utbytesstudier var inget som jag hade tänkt på under de första terminerna av utbildningen. När vi i klassen sedan fick information om möjligheten att åka utomlands och om vilka universitet som fanns så väcktes mitt intresse. Jag och en klasskompis pratade ihop oss och bestämde att vi skulle ansöka till samma universitet i hopp om att få åka ihop. Eftersom det inte fanns många universitet med just två platser var beslutet att välja Charles University i Prag ganska lätt. Vi hade också hört mycket gott om Prag, att det skulle vara en otroligt fin stad. Varken jag eller min klasskompis ville åka för långt bort, vi ville också vara borta en längre period och då passade det bra att stanna inom Europa och åka på ett Erasmus-utbyte.

Utbytet mellan Karolinska Institutet (KI) och Charles University (CU) var nytt, så jag och min klasskompis var de första arbetsterapeutstudenterna som åkte dit. Tidigare har utbytet enbart skett från CU till KI. Det var mycket fix med att få ihop kurser vi kunde läsa då deras arbetsterapeututbildning enbart ges på tjeckiska och de kurser som erbjuds är inom "general medicine". Vi erbjöds att läsa två praktikkurser om sex respektive sju poäng (ECTS) vilket vi fick reda på inte var tillräckligt för ett Erasmusutbyte, utan vi var tvungna att få ihop minst 18 poäng. Vi fick välja bland en lista med kurser som riktade sig till läkarstudenter vilket gjorde det väldigt svårt för oss. Till slut knåpade vi ihop ett program som gav tillräckligt många poäng, även om alla kurser inte kändes helt relevanta. Arbetsterapeutprogrammets internationella koordinator uppmuntrade oss dock och sa att hen godkänner kurserna eftersom erfarenheterna av utbytet i sig ger så mycket.

Koordinatorn på Charles University uppgav att ankommande studenter behövde vara vaccinerade mot Hepatit B innan utbytet. Det var inget som kontrollerades när vi var där, men det kändes som en skön trygghet att ha.

Det är också viktigt att tänka på att om man ska ha praktik behöver man ha egna arbetskläder. Till flera teoretiska kurser är det också bra att i alla fall ha en läkarrock då kurserna kan innehålla praktiska moment med patientkontakt. Det går att köpa läkarrock i Prag till ett rimligt pris, runt 400 svenska kronor.

Ankomst och registrering

Det är nog skönt att anlända några dagar innan terminsstart för att ha tid att ta det lugnt och utforska sitt nya, tillfälliga hem. Vi hade mycket att arbeta med hemma i Sverige och valde därför att åka ner dagen innan vi skulle börja, vilket vi just då ångrade då vi inte hann landa på riktigt. Jag hade en dunderförkylning och var väldigt trött, så det hade varit skönt att ha några dagar innan att ta det lugnt på. Som tur var gick det smidigt i alla fall. Vi hade förbokat taxi som hämtade oss på flygplatsen. Prag är känt för att ha taxichaufförer som lurar turister på pengar genom att ta mycket mer betalt och därför kändes det bäst att boka en taxi med ett förbestämt pris. Vi bokade via denna sida: http://www.prague-airport-transfers.co.uk

Charles University har en studentorganisation för utbytesstudenter och en mycket bra Facebooksida där man kan få kontakt med andra studenter och även se olika event. Facebooksidan heter ESO 1.LF UK. Via ESO (Erasmus Student Office) finns även möjlighet att få en buddy, alltså en fadder, som dels kan möta upp en vid ankomst, men också hjälpa till under utbytesperioden.

Första dagen på terminen hälsades alla utbytesstudenter välkomna och vi fick en kort introduktion till hur det fungerar att vara student på Charles University. Bland annat gavs information om hur studentkort fixades.
Charles University har inte ett specifikt område där alla lokaler finns, utan det är utspritt över hela Prag. Det kan vara bra att komma ihåg att i förväg kolla upp var en ska vara av just den anledningen.

Ekonomi

Tjeckien är ett otroligt billigt land att leva i, i alla fall med svenska mått mätt. Den enda obligatoriska kostnaden inför utbytet var för Hepatit B-vaccinationen. Varje spruta kostar runt 300 kr och jag rekommenderar att gå till CityAkuten då de ger studentrabatt där.

Eftersom att det är så billigt i Prag var det möjligt för mig att äta ute flera gånger i veckan och även ha roligt under helger, t.ex. gå ut och ta något att dricka. Det är så klart dyrare runt turiststråken, men i jämförelse med Sverige är det fortfarande billigt. Jag var exempelvis ute och åt en trerätters med tillhörande dryck vilket gick på runt 200-300 kr!

Boende

Vi fick kontaktuppgifter till en man som hyr ut bostäder i Prag av en koordinator vid KI. Hyresvärden var boendes i Uppsala, men hade flera lägenheter i Prag som han hyrde ut. Vi hade mailkontakt och fick bilder på lägenheten och bestämde oss för att hyra av honom då han verkade pålitlig. För att vara helt säkra åkte vi även och träffade hyresvärden då kontraktet skulle skrivas på. Vi betalade hyra enligt svensk standard, det blev runt 7000 kr i månaden för oss båda. Då var det en väldigt stor lägenhet, säkert minst 100 kvadratmeter samt att den var möblerad. Jag och min klasskompis hade varsitt rum, därutöver fanns en stor hall, ett stort vardagsrum, en matsal, kök och en balkong. Jag tror att den svenska standarden på lägenheter är väldigt hög så det är svårt att göra en jämförelse. Lägenheten vi bodde i var bra, men visst fanns det brister. Det var lite slitet på sina ställen, men överlag var vi nöjda! 

Det fanns även möjlighet att få ett boende ordnat via skolan. Det var då ett rum i korridor i ett område som heter Sparta. Rummet delade man med en annan person. Vi fick några vänner där nere som berättade att det fungerade bra att bo där, men att det var en bit från stan.

Vi bodde ganska centralt, att promenera in till stadskärnan tog ca 30 minuter. Med spårvagn tog det inte mer än 10 minuter. Lättaste sättet att ta sig runt i Prag är med just spårvagn. Det fanns även tunnelbana som också var smidig att åka med. Jag var en flitig användare av en reseplanerare för att veta hur jag skulle ta mig till olika platser. Från vårt boende till sjukhuset där vi hade praktik var det ca 30 minuters restid med spårvagn. Beroende på var kursen vi läste hölls tog det olika lång tid att ta sig dit, men aldrig mer än 45 minuter.

Studier allmänt

Det var väldigt stor skillnad att läsa på CU mot att läsa på KI. Kurserna var till exempel mycket kortare, de kurser vi läste pågick enbart en vecka (per kurs). Kursen avslutades med en mindre examination, skriftlig eller muntlig. Vi läste med personer från hela världen som hade flyttat till Prag för att läsa läkarlinjen på engelska där. Jag fick uppfattningen att det är mycket striktare på CU, att det ställdes mycket högre krav på studenterna. Å andra sidan kan det även berott på att det var en stor kunskapsskillnad mellan mig som arbetsterapeutstudent och de andra som var läkarstudenter från år fyra och fem. Eftersom kurserna var så pass korta bildades inte några djupare relationer med lärare, utan de träffade vi enbart för en föreläsning eller två och sedan inget mer. Det var inga problem att få kontakt med dem om vi hade några frågor. De förstod även att vi inte var på samma kunskapsnivå som läkarna och satte inte samma krav på oss.

Praktiken skilde sig också så klart, eftersom de har ett helt annat sjukvårdssystem än vad vi har i Sverige. De har längre vårdtider än vad vi är vana vid, men de har inte en etablerad hemsjukvård. Vissa sjukhus vi besökte var i väldig framkant gällande teknologi, så som användandet av olika robotar vid rehabilitering. Det var intressant att få se då jag inte har kommit i kontakt den typ av teknologi tidigare i Sverige. Vissa metoder de använde sig av vid rehabilitering var metoder som vi inte använder längre i Sverige.

Även betygsrapporteringen var annorlunda. I Sverige använder vi ju oss som bekant av Ladok, men i Tjeckien skedde allt skriftligt. Första dagen fick vi ett litet häfte där vi skulle fylla i kursens namn, kurskord och antal poäng den gav. När kursen var avklarad och examinationen genomförd (och godkänd) skrev läraren under samt stämplade i häftet. Det var väldigt viktigt att få både underskrift och stämpel, annars ansågs det inte som giltigt.

I slutändan fick vi inte alla våra poäng som vi läste vid CU tillgodoräknade. Vi fick ändå ihop så pass många poäng att vi kunde tillgodoräkna oss den kurs vi missade vid KI, men det kan vara viktigt att verkligen kolla upp så att det är möjligt att få alla de poäng man läst. Vi fick 22 av 26 poäng tillgodoräknade.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Kurserna vi läste var
- Rehabilitation, 2 ECTS
- Medical psychology and psychotherapy, 2 ECTS
- Anatomy Dissection, 2 ECTS
- Bachelor thesis, 2 ECTS
- Occupational therapy, clinical practice, 20 ECTS

ECTS är alltså motsvarande våra högskolepoäng. Tyvärr fick vi enbart tillgodoräkna oss den kliniska praktiken och kursen i rehabilitering. Jag tar ändå med mig erfarenheter från de övriga kurserna, speciellt från kursen i anatomisk dissekering. Från början skulle vi läst en kurs som hette medical terminology, men det visade sig att den handlade om latin och latinsk grammatik vilket över huvud taget inte kändes relevant för oss. Läkarna var tvungna att läsa den då vissa journaler fortfarande skrevs på latin. När vi valde en annan kurs fanns det inte så många att välja på som passade oss och därför fick det bli anatomisk dissekering som vi ändå kände att vi kunde ha nytta av i framtiden.

Rehabiliteringskursen bestod av föreläsningar av läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut och musikterapeut. Det var även tillfällen då vi enskilt fick följa med och auskultera. Vi fick då se hur de olika yrkeskategorierna arbetar rent praktiskt med olika patienter. Det var obligatorisk närvaro alla dagar vilket var ett kriterie för att få godkänt. Kursen avslutades med en kortare, skriftlig examination som inte var några problem att klara efter att ha varit på alla föreläsningar.

Medical psychology and psychotherapy bestod enbart av föreläsningar. Den kursen avslutades också med en skriftlig examination. Vi fick tillgång till tidigare examinationer via andra studenter och upptäckte då att frågorna inte alls stämde överens med det material som presenterats på föreläsningarna. Det är möjligt att det fanns någon litteratur vi skulle haft, men som vi missade. Som tur var behövde vi inte genomföra den skriftliga examinationen, utan efter ett samtal med den kursansvarige där vi förklarade vår situation (att vi inte var på läkarnivå, utan läste till arbetsterapeuter) fick vi godkänt på kursen enbart genom att vi närvarat varje dag.

Den anatomiska dissekeringen bestod av halvdagar där vi första delen fick föreläsning kring de delar vi skulle dissekera för dagen. Det var läkare som höll i föreläsningarna. Andra delen bestod av att dissekera människokroppar. Det var otroligt svårt för oss som arbetsterapeuter och som inte alls hade den anatomiska kunskapen om kroppen som läkarstudenter har. Vi stod mest och observerade när de övriga studenterna dissekerade eller så stod vi vid de kroppsdelar som fanns och försökte lära oss var alla muskler, nerver och blodkärl fanns. Det var mycket information som skulle in under den veckan och det blev sena kvällar med mycket plugg. Professorn som examinerade oss hade dock förståelse för vad vi gick i genom och la examinationen på vår nivå. Examinationen var muntlig där professorn bad oss namnge olika muskler, peka ut dem och berätta var de fäster. Han frågade bl.a. även om olika nerver och vad som går genom karpaltunneln.

För kandidatuppsatsen valde vi att använda tiden till att åka till olika arbetsterapeuter runtom i Prag och samla in data till vårt kommande uppsatsskrivande. Det var väldigt roligt att få se olika arbetsplatser och höra hur de arbetade just där!

Slutligen, den kliniska praktiken. Det var den största delen av vårt utbyte. Vi hade en handledare som var väldigt benägen att visa oss så mycket som möjligt under den tid vi var där. Hon arbetade på flera olika avdelningar på ett stort sjukhus, vi fick bland annat träffa patienter på akut-neurologisk avdelning och rehabiliteringsavdelning. De hade även som en slags öppenvård dit patienter kom för uppföljning och nya träningsprogram. Vi fick testa olika övningar från de metoder som de arbetade med på sjukhuset, t.ex. Bobath. De använde även en hel del skenor för patienter som hade spasticitet vilket vi inte sett tidigare. Det fanns även gruppträningar som vi deltog i. Det största hindret för oss att ha direktkontakt med patienter var språket. Det var många som inte kunde engelska, men då var vår handledare behjälplig med att översätta. Handledaren var verkligen vår trygga punkt under utbytet och hjälpte oss med väldigt mycket! Som tidigare nämnt var hon väldigt mån om att vi skulle få se så mycket som möjligt.

Språk och kultur

I början av utbytet var det ovant med föreläsningar på engelska, men efter ett tag kom jag in i det. Det gäller helt enkelt att vänja sig. Universitet erbjöd språkkurs i tjeckiska, men jag valde att inte gå den. Det tjeckiska språket är så otroligt svårt att jag kände att det inte var värt när vi bara skulle vara där en så kort tid. Jag lärde mig däremot en del fraser och uttryck via praktiken som var användbara när vi hälsade på patienter.

Exempel på kulturskillnad som jag märkte av var det här att passa tider. I Sverige är vi väldigt måna om att komma i tid, men i Tjeckien är det inga konstigheter att komma 10-15 minuter för sent. En annan kulturskillnad var att många patienter inte verkade vara så noga vid t.ex. gångträning i sjukhuskorridoren, det var inte ovanligt att se en patient komma gåendes iklädd enbart t-shirt, blöja och stödstrumpor. Det var heller inte konstigt att se en kateterpåse hänga på sidan av en rullstol, vilket inte skulle hända i Sverige. Jag skulle vilja säga att i Sverige är vi väldigt försiktiga med vad vi visar.

Det var även vanligt att många äldre blev omhändertagna av sina anhöriga vid hemgång. De har inte det systemet med hemsjukvård/hemtjänst som vi har i Sverige och därför var familj/anhöriga väldigt viktiga när patienten åkte hem.

Fritid och sociala aktivteter

Som jag nämnt tidigare fanns en kårorganisation (ESO) som anordnade flera aktiviteter för utbytesstudenter. Det var en bra möjlighet att få träffa studenter från andra länder och hitta vänner.
Det arrangerades bland annat stadsvandringar i Prag och resor till andra städer i Tjeckien (bl.a Kutna Hora och Karlovy Vary). Jag tyckte att aktiviteterna som fixades var roliga och gick på många av dem. ESO hade även intro-pub där de introducerade deras arbete, vad de kan hjälpa till med och de olika event de dragit ihop.

Jag rekommenderar verkligen att gå med i ESO's facebookgrupp, många personer lägger upp och tipsar om event där. Det tipsades om fester, utomhus-yoga, utställningar osv.

Sammanfattning

Det jag främst tar med mig från utbytet i Prag är erfarenheter från den kliniska praktiken. Jag fick möjlighet att träffa många olika patienter, lära mig om olika bedömningsmetoder och se en del av arbetsterapi i Tjeckien. 
Utbytesperioden var en stor utmaning på flera olika sätt, men genom att jag tillsammans med min klasskompis tog mig genom de mer tuffa dagarna har jag utvecklats och lärt mig mer om mig själv. Så här i efterhand anser jag att det helt klart var värt att åka på utbytesstudier, även om det var en del hårt arbete inför, under och efter perioden.