Kurserna vi läste var
- Rehabilitation, 2 ECTS
- Medical psychology and psychotherapy, 2 ECTS
- Anatomy Dissection, 2 ECTS
- Bachelor thesis, 2 ECTS
- Occupational therapy, clinical practice, 20 ECTS
ECTS är alltså motsvarande våra högskolepoäng. Tyvärr fick vi enbart tillgodoräkna oss den kliniska praktiken och kursen i rehabilitering. Jag tar ändå med mig erfarenheter från de övriga kurserna, speciellt från kursen i anatomisk dissekering. Från början skulle vi läst en kurs som hette medical terminology, men det visade sig att den handlade om latin och latinsk grammatik vilket över huvud taget inte kändes relevant för oss. Läkarna var tvungna att läsa den då vissa journaler fortfarande skrevs på latin. När vi valde en annan kurs fanns det inte så många att välja på som passade oss och därför fick det bli anatomisk dissekering som vi ändå kände att vi kunde ha nytta av i framtiden.
Rehabiliteringskursen bestod av föreläsningar av läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut och musikterapeut. Det var även tillfällen då vi enskilt fick följa med och auskultera. Vi fick då se hur de olika yrkeskategorierna arbetar rent praktiskt med olika patienter. Det var obligatorisk närvaro alla dagar vilket var ett kriterie för att få godkänt. Kursen avslutades med en kortare, skriftlig examination som inte var några problem att klara efter att ha varit på alla föreläsningar.
Medical psychology and psychotherapy bestod enbart av föreläsningar. Den kursen avslutades också med en skriftlig examination. Vi fick tillgång till tidigare examinationer via andra studenter och upptäckte då att frågorna inte alls stämde överens med det material som presenterats på föreläsningarna. Det är möjligt att det fanns någon litteratur vi skulle haft, men som vi missade. Som tur var behövde vi inte genomföra den skriftliga examinationen, utan efter ett samtal med den kursansvarige där vi förklarade vår situation (att vi inte var på läkarnivå, utan läste till arbetsterapeuter) fick vi godkänt på kursen enbart genom att vi närvarat varje dag.
Den anatomiska dissekeringen bestod av halvdagar där vi första delen fick föreläsning kring de delar vi skulle dissekera för dagen. Det var läkare som höll i föreläsningarna. Andra delen bestod av att dissekera människokroppar. Det var otroligt svårt för oss som arbetsterapeuter och som inte alls hade den anatomiska kunskapen om kroppen som läkarstudenter har. Vi stod mest och observerade när de övriga studenterna dissekerade eller så stod vi vid de kroppsdelar som fanns och försökte lära oss var alla muskler, nerver och blodkärl fanns. Det var mycket information som skulle in under den veckan och det blev sena kvällar med mycket plugg. Professorn som examinerade oss hade dock förståelse för vad vi gick i genom och la examinationen på vår nivå. Examinationen var muntlig där professorn bad oss namnge olika muskler, peka ut dem och berätta var de fäster. Han frågade bl.a. även om olika nerver och vad som går genom karpaltunneln.
För kandidatuppsatsen valde vi att använda tiden till att åka till olika arbetsterapeuter runtom i Prag och samla in data till vårt kommande uppsatsskrivande. Det var väldigt roligt att få se olika arbetsplatser och höra hur de arbetade just där!
Slutligen, den kliniska praktiken. Det var den största delen av vårt utbyte. Vi hade en handledare som var väldigt benägen att visa oss så mycket som möjligt under den tid vi var där. Hon arbetade på flera olika avdelningar på ett stort sjukhus, vi fick bland annat träffa patienter på akut-neurologisk avdelning och rehabiliteringsavdelning. De hade även som en slags öppenvård dit patienter kom för uppföljning och nya träningsprogram. Vi fick testa olika övningar från de metoder som de arbetade med på sjukhuset, t.ex. Bobath. De använde även en hel del skenor för patienter som hade spasticitet vilket vi inte sett tidigare. Det fanns även gruppträningar som vi deltog i. Det största hindret för oss att ha direktkontakt med patienter var språket. Det var många som inte kunde engelska, men då var vår handledare behjälplig med att översätta. Handledaren var verkligen vår trygga punkt under utbytet och hjälpte oss med väldigt mycket! Som tidigare nämnt var hon väldigt mån om att vi skulle få se så mycket som möjligt.