Jag sökte utbyte av många anledningar, mina erfarenheter från tidigare ”miljöbyten” var väldigt positiva – man exponeras för nya tankesätt, möter nya människor och får helt enkelt ett bredare perspektiv på saker och ting. Detta gäller både ur en medicinsk synvinkel du sjukvårdsystemet är helt annorlunda på de flesta ställen utanför Sverige men det gäller lika väl för alla andra delar av livet. Utöver att man får ett ”bredare perspektiv” och utvecklas som person så såg jag även chansen att uppleva en ny kultur (djupare än vad man gör på några veckors semester i Italien), lära mig ett nytt språk, träffa nya personer och samla på mig nya erfarenheter.

   Jag var i Florens och jag valde det för att jag ville åka till Italien och det var enda staden som KI hade utbyte med i Italien. Det var alltså innan jag visste att Florens är Europas absolut vackraste och mest fantastiska stad. Jag vill åka till Italien för att jag visste att det skulle bli ett väldigt markant miljöbyte från Sverige. Universitet hette Universita degli Studi di Firenze (UniFi) och allting tyckte jag fungerade bra under förberedelserna, självklart var det en hel del information att ta in och lite krångligt att sätta ihop Learning Agreement men detta hör till vanligheterna som jag har förstått det och både KI och UniFi hjälpte mig med alla frågor jag hade. Det var inga särskilda intyg som behövdes, självklart CV, motivationsbrev etc. men inget speciellt. För teoretiska kurser krävdes B1-nivå i italienska och för kliniska rotationer krävdes B2-nivå. Dock bad dom aldrig om något språkintyg men allting var på italienska så jag rekommenderar att ta språkkraven med allvar. 

Jag kom dit några dagar före kursstart (typ 2-3), gick helt okej men om du kan vara där en vecka innan skulle jag rekommendera det för att acklimatisera sig lite, vänja sig vid språket och den italienska mentaliteten. Några veckor efter kursstart var det en ”Welcome day” för Erasmusstudenterna i medicin och det var egentligen det som blev öppningen till det sociala ”erasmuslivet”. Det finns väldigt många erasmusstudenter i Florens och det finns flertalet organisationer som arrangerar events varje dag, jag rekommenderar att följa deras facebook-sidor redan innan ankomst; ISF Erasmus Firenze, ESN Firenze, AEGEE Firenze.

   Erasmuskontoret för medicinstudenter i Firenze får fem av fem stjärnor, jättetrevliga och hjälpte alltid till när man undrade något. 

Florens är en av de dyraste städerna i Italien så det är inte jättebilligt, lite billigare än Stockholm dock. I anslutning till universitetet var det inga extra kostnader. För billigaste transport rekommenderar jag att köpa en cykel, det är både billigare i längden samt betydligt snabbare än kommunaltrafiken i Florens. Det enda snabbare skulle vara moppe men då hamnar vi i en helt annan prisklass. Cyklar finns för 50-100euro och sen kan man sälja den för typ samma innan man drar. Brukar säljas av erasmusstudenter på facebooksidorna som jag rekommenderade under ”Ankomst” men finns självklart massor av butiker i Florens. Tips: lås alltid cykeln ordentligt (min blev stulen).

   Förutom det har jag inga egentliga tips, självklart är det billigare att äta hemma och undvika massa utekvällar men det är inget jag rekommenderar att göra.

Jag hade väldigt flyt här för jag hade en kompis sedan tidigare som bodde i Florens och hans pappa hyrde ut en lägenhet. Ca 30kvm lite utanför centrum (ca 3-4 km) och för det betalade jag 480euro i månaden. Om man vill bo själv i centrum i en liten 1a så kostar det runt 700-800 euro. Det absolut vanligaste bland erasmusstudenter är att man går ihop 2-3st och hyr någonting tillsammans för runt 1000 euro i månaden och betalar därmed ca 300-400 var. Bästa sättet att hitta detta är återigen via facebooksidorna för dessa eramusorganisotioner som jag skrev under ”Ankomst”. Det är alltid folk som letar efter en extra inneboende, om jag var du skulle jag gå med i dessa och presentera dig så tidigt som möjligt och berätta att du söker efter en lägenhet och presentera dig själv.

Jag läste kirurgterminen (termin 7) på läkarprogrammet och gjorde endast kliniska rotationer. På varje klinisk rotation får man en ansvarig professor som man går med större delen av rotationen. Jämfört med Sverige får man tyvärr göra väldigt lite praktiskt, det är nämligen så det fungerar i Italien då det snarare under kirurg-ST som de lär sig de praktiska färdigheterna som vi lär oss under kirurgterminen i Sverige. Detta innebär även att man får mindre patientkontakt jämfört med i Sverige, man får sitta med och lyssna under patientsamtalen och självklart kan man ställa frågor men efter fyra månader i Florens fick jag aldrig ta ett helt patentsamtal själv. Däremot är professorerna alltid extremt teoretiskt kunniga och förklara oftast väldigt bra (självklart på italienska). Så teoretiskt är det väldigt bra undervisning, men självklart blir det också vad man gör de till – om du inte visar intresse och ställer frågor kommer professorn inte bry sig om att förklara för dig. Dock saknade jag seminarier och liknande repetionstillfällen som vi har i Sverige. Om du gör en klinisk kurs i Italien (tirocinio) så är det endast kliniskt.

   Jag fick alltid väldigt bra relation med mina professorer, de tycker vanligtvis att det är kul med studenter från utlandet som kommer till Firenze och talar italienska – sen brukar de bli extra intresserade när de inser att man kommer från KI. Dock är det mycket mer hierarkiskt i Italien och professorerna skall alltid tilltalas med artighetsformen (men detta vet du om du har pluggat italienska), dock har dom alltid förståelse om man utlänning tilltalar dom som ”du” då och då. Men hierarkin är väldigt tydlig jämfört med Sverige, man ser aldrig en sjuksköterska eller ens någon som gör ST som rättar en professor oavsett vad han/hon gör. Och professorerna kan göra i princip hur de vill och de struntar väldigt ofta i hygienregler och andra rutiner som skall följas.

   Som jag nämnde är professorerna och även ST-läkarna extremt teoretiskt kunniga (i genomsnitt betydliga mer kunniga än i Sverige). Även de italienska studenterna har en mycket djupare teoretisk kunskap än vad vi har i Sverige. Att gå in och kolla på internet är lite av en skam, allting ska vara memorerat i minnet. Så ibland får man lite hopplösa blickar av italienska läkare som hittar dina teoretiska kunskapsluckor men det får man helt enkelt leva med, självklart är detta väldigt individuellt och du kan mycket väl vara en svensk student som kan mer än den genomsnittliga italienska studenten.

   Trots bristerna i praktiskt utbildning är jag ur ett utbildningsperspektiv mycket nöjd över detta halvår. Det är verkligen ett annat sjukvårdsystem och man öppnar ögonen för nya sätt att tackla diverse problem, efter sådana erfarenheter kan man alltid ta med sig det bästa från båda världarna.

Beroende på hur bra du är på italienska kommer det självklart vara olika svårt. För mig var det aldrig några problem och jag skulle säga att jag var på gränsen till B2 när jag kom ner. Sen blir det också extremt mycket lättare bara efter några veckor eftersom att man förbättrar sin italienska snabbt när man är där nere, ett tips är att skaffa kompisar som inte kan engelska.

   Första veckan fick man gå på en språkintervju för att placera dig i en språkkurs på lämplig nivå. Detta var väldigt lärorikt och ett väldigt bra sätt att hitta vänner som är på samma italienska-nivå som du. Språkkursen var gratis.

   Kulturkrockar kommer det vara gott om då kulturen skiljer sig väldigt mycket från Sverige. Allt från italienarnas värderingar och syn på livet till deras oförståelse till tidpunktlighet eller deras förmåga att prata utan att använda munnen. Men kulturkrockarna är enligt mig inget att oroa sig för utan snarare att njuta av när de kommer då det är detta som gör ett utbyte så fantastiskt. 

Återigen, Erasmusorganisationerna som jag rekommenderade under ”Ankomst” kommer att leda dig in på alla möjliga sociala äventyr och om du väljer att hoppa på detta tåg så kommer du efter några veckor ha varje dag fylld av möjligheter att gå ut och festa, göra aktiviteter såsom sport, gå matlagningskurser och åka på resor under helgerna. Helt enkelt göra det som man borde göra på ett utbyte. Florens är en perfekt stad för ett Erasmusutbyte vad gäller sociala aktiviteter – enough said. 

Detta utbyte har vidgat mitt perspektiv för sjukvård och vilka möjligheter/lösnigar som finns. Det har därmed gett mig ett tankesätt som kommer att vara till stor nytta både under min fortsatta utbildning men även i min framtida yrkesroll.

   Men framförallt har jag upplevt en ny kultur, lärt mig ett språk, fått vänner för livet och samlat på mig erfarenheter och minnen som kommer vara till stor nytta i mitt framtida liv.