Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Paris Diderot (Paris 7)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Höst- och vårtermin 15/16
Namn: Shwan Ghaderi
E-postadress: shwan.ghaderi@stud.ki.se

Innan avresa

Jag har varit i Paris många gånger ända sedan jag var liten, men har egentligen aldrig varit förtjust i staden. Jag, liksom troligtvis många andra, förknippade staden med urin- och marijuanalukt, trånga gator och proppfullt med folk. Men eftersom jag alltid älskat att resa och var så skoltrött att alternativet till ett utbyte var ett studieuppehåll så bestämde jag mig för att söka utbyte. Varför jag just valde Paris var för att jag ville bo i en storstad och i ett land jag hade förkunskaper i språket som talades. Nu i efterhand är jag supernöjd att jag åkte till Paris och jag hade definitivt kunnat tänka mig att leva ett helt liv i den staden.


Lite tips inför avresa (utöver de som KI redan tillhandahåller):

- Damma av språkkunskaperna och öva in vanliga ord och grammatik innan du åker. Det är guld värt när man svamlar och letar efter ord väl framme i Frankrike..

- Jag slapp visa intyg på utfört språktest (till skillnad från de flesta andra Erasmusstudenterna på samma universitet), detta gäller för Diderot. Jag är lite osäker på om man slipper undan på de andra universiteten i Paris.

- Ha en liten mapp med alla papper du har vad gäller utbytet, däribland utdrag på alla mejl från värduniversitetet.

- Stressa inte, det kommer bli skitkul!


Ankomst och registrering

Jag var på plats en vecka innan för att rodda och greja med boende och dylikt innan studierna startade. Jag tycker det var lagom, även om man hade kunnat utföra allt på mycket kortare tid. Första dagen var jag dock HELT ledig, och promenerade runt i stadskärnan och tryckte i mig kanske 15 bakverk och flera glas vin.


Tips:

- Skriv in dig på universitetet (jag har för mig att man behövde göra det på två ställen av en outgrundlig anledning). I samband med registreringen får man ett studentkort som man behöver få att söka t ex CAF och få Navigo-kort.

- Skaffa franskt bankkonto om du vill ut lön från din placering samt franskt bostadsbidrag. Jag skaffade det på LCL, är supernöjd med dem. Deras studentbankkort är helt gratis i ett helt år.

- Fundera på om du vill skaffa gymkort och gör det i så fall tidigt.

- Skaffa franskt sim-kort med detsamma. Rekommenderar Orange Sosh som man måste beställa från internet. Har man väl skaffat ett Orange sim-kort i butik så måste man vänta två månader innan man kan beställa Sosh från internet om man vill behålla sitt nummer. Och det är så mycket billigare med Sosh än vanligt pre-paid Orange sim-kort man köper i butik..

- Sök CAF (franskt bostadsbidrag) så fort som möjligt, då får du bidrag från och med nästkommande kalendermånad. Jag tyckte det var jättelätt att söka CAF (till skillnad från vad många andra har upplevt) eftersom jag gick till Cité universitaire där det fanns ett kontor med engelsktalande personal (!) som hjälpte en med ansökan. Rekommenderas varmt!

- Skaffa Navigo-kort! Bara det är en process, där man måste visa massvis av olika papper för att få det (vilket förstås är urlöjligt). Man kan skaffa det på de lite större metrostationerna.

Ekonomi

Ja, var börjar man? I skrivande stund är det två veckor sedan jag kom tillbaka till Sverige från Paris så visst är det något ångestfyllt att redogöra för hur mycket man gått back de senaste månaderna... Skämt åsido, man kan komma undan med en del utgifter men om man vill leva som en kung och köpa drinkar på krogen (som jag gjorde minst två gånger i veckan) och äta ute på restaurang (minst fyra gånger i veckan) så kan man ju alltid nalla lite på ett eventuellt sparkonto! Jag har jobbat extra på helger sedan T2 så jag hade lite marginaler.


Månadsinkomster (individuella inkomster i kursiverat)

Ordinarie CSN - nästan 10 000

Merkostnadslån: 2200

Erasmus: ca 2500

Månadslön från sjukhuset: ca 1600

CAF: ca 2100 (OBS, dessa pengar får du retroaktivt efter några månader)

Inkomst för uthyrning av lgh i Stockholm: 6000


Jag beviljades även ett stipendium (Anna Whitlock's) som bestod av ett engångsbelopp på 10 000. Jag fick även ett merkostnadslån för resor från CSN (2500 kr, ett engångsbelopp).


Månadsutgifter:

Är förstås helt individuellt, i mitt fall varken orkar jag eller vågar fundera kring hur mycket jag slösade och vad jag slösade det på. Så jag överlämnar en hel del av utgiftskalkylen till fantasin!


Bostadskostnader: 8000 (förstås rätt dyrt, men jag fick en fräsch lägenhet och bodde själv).

Metrokort: 700 (dock fick man pengar från sjukhuset för metrokortet, minns ej hur mycket, det kan ha rört sig om halva summan).

Mat: ?

Vin/drinkar/annan alkohol: ?


Tips:

- Spara kvittot vid laddning av månadskortet och ge det till Bureau personel på sjukhuset du har praktik. De ger lite pengar för det som tillägg på lönen. Observera att du behöver visa kvitto igen när du byter sjukhus, annars tror jag inte man behöver gå tillbaka med kvitto varje månad.

- Handla mat på Picard! Billigt, snabbt och jättegott.

- De billigare vinerna i mataffärerna är ibland jättegoda, testa dig fram!

- Kosta vad det kosta vill, gå ut och ha kul! Restaurangmat är godare och billigare i Paris än i Sverige, så det är lika bra att passa på kan man tycka?!

- Sök CAF, vänta INTE med det.

Boende

Jag ordnade boende via housinganywhere.com som är en hemsida där utbytesstudenter världen runt annonserar ut sina boenden. Eftersom jag ibland, liksom säkert många läkarstudenter, kan ha lite halvneurotiska tendenser så ville jag väldigt gärna åka ner med ordnat boende i förväg. Jag fasade för hur svårt det skulle bli att hitta boende i ett land där man inte talar språket flytande (jag har dessutom lite dålig erfarenhet av att inte ha ordnat boende innan ankomst från när jag bodde i Sydney - där fick jag tillbringa HELA fyra dagar på ett marijuana-nedrökt pundarhostel innan jag hittade boende).
Därför tog jag första, bästa boende som råkade vara en etta med balkong vid La Défense (affärsdistriktet) som ligger strax utanför centrala Paris. Det fanns fördelar med det boendet. Det var fräscht, jag hade en trevlig hyresvärd och jag hade balkong. Nackdelen var att det var dyrt (800 euro i månaden) och inte låg i centrala Paris. Hur som helst var anslutningarna goda och man kunde åka pendeltåg till Châtelet - Les Halles på tio minuter. Dessutom åkte metron dit på drygt 20 minuter.


Nu i efterhand hade jag nog åkt ned utan boende och sökt boende väl på plats. Då hade jag prioriterat ett centralt beläget boende till lägre månadskostnad.

La Défense nattetid

Studier allmänt

Det franska utbildningssystemet är i sin grund hierarkiskt och sätter press på studenter i syfte att få de att prestera bättre. Detta genomsyrade praktiken på sjukhuset och hur de franska utbytesstudenterna förhåller sig till varandra. Om jag förstått allt rätt så tar man in ett rejält överintag på de franska läkarprogrammen och efter ett år skriver alla ett prov där de 12-13 procenten som skriver bäst får gå vidare ett år. Resten har möjligheten att skriva provet än en gång efter ett år (då skriver man provet med alla de nya studenterna med) och även där gäller att de 12-13 procenten som skriver bäst går vidare. Klarar man sig inte då så får man inte söka mer till läkarprogrammet. Alltså finns det massvis med människor som slösat bort två år av sitt liv på studier man inte kan fullfölja. 

Den tuffa konkurrensen kunde man känna av på skolans fullsatta bibliotek dit man fick skynda sig för att få en plats bara för att välkomnas av en dåligt syresatt sal med en lukt av ångest och svett som satt sig i väggarna.

Konkurrensen tar förstås inte slut där. När alla läkarstudenter i hela Frankrike läst klart läkarprogrammet så avlägger de ett nationellt prov som avgör VAD för specialitet de kan få och VAR i landet de får utföra den. Även om många av de franska studenterna kunde vara snälla och gulliga så tycker jag att det många gånger var uppenbart hur den pressen färgat dem. Vissa var vandrande nervvrak, andra håglösa spöken men de flesta var rätt tuffa i sin natur och tog sig an utmaningarna på praktiken med en klackspark. Det var väldigt intressant att prata med de franska läkarstudenterna och jag inspirerades många gånger av den disciplinen de besatte under min tid i Paris.


Något jag uppskattade med det kliniska arbetet i Frankrike var att histologi, patofysiologi och annan teori alltid var närvarande när läkarna diskuterade patienten; både med varann och med oss studenter. Detta kan jämföras med attityden bland många svenska läkare som svarar på frågor kring patofysiologi med "jag vet inte" eller "det behöver du inte kunna."


Relationen mellan les internes (typ som svenska AT/ST-läkare) och les externes (läkarkandidater) var för det mesta familjär, något man inte kan påstå gällde förhållandet till överläkare. Överläkarna kunde förstås vara trevliga men eftersom de fostras in i det franska gubbväldet så kan de göra mycket intressanta saker. En gång klappade en överläkare en läkarstudent på huvudet under ronden - inte bara en gång, utan TVÅ gånger. Ingen sa någonting och jag var så pass ny i kulturen att jag förbisåg det.

Fransmän har ju mer nära till sina känslor (inkl ilska) och jag insåg därför, efter att ha observerat hur de andra studenterna en efter en skällts ut av läkarna, att även min tid skulle komma. Och det gjorde den - chefsläkaren för avdelningen gav mig en utskällning utan dess nåde efter att jag vanärat honom med att fråga honom efter var en journal låg (något som jag i efterhand förstås inser att man inte kan fråga en Chef de service). Det bästa av allt var att jag inte ens blev särskilt upprörd. Jag skakade rent utav mig det direkt. Den förmågan är jag är stolt över att ha lärt mig under min vistelse i Paris och jag tar gladeligen med mig den i min fortsatta karriär som läkare.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Jag läste termin 6 i Paris, vilket jag tycker fungerade jättebra. Jag hade praktik i Sverige de första tre veckorna på terminen (samt en vecka innan kursstart för att slippa ha primärvårdsveckan släpande) och resten av terminen tillbringades i Paris. Jag hade alltså praktik i dermatologi & venereologi (i ca 2,5 månad!) och infektion (i ca 1 månad). Jag hade praktik kl 9.00 - 13.00 varje dag och eftermiddagarna tillbringades oftast på biblioteket eller Starbucks med att studera inför tentor. Jag skrev alla tentor i Sverige (i dermatologi, infektion, Klinisk farmakologi/åldrande samt internmedicin - delex 3) samt tog igen vissa obligatoriska moment (OSCE, a-HLR).

Det här konceptet passade mig perfekt och för en gångs skull tog jag själv ansvar för att jag skulle lära mig det jag behövde och följde noggrant lärandemålen för respektive avsnitt. Jag hade förstås inte orkat göra det om det inte vore för att man bara hade halvdagar på sjukhuset. Nu i efterhand visade det sig vara ett framgångskoncept - jag klarade alla tentor med marginal och jag känner att jag faktiskt lärt mig allt jag behövt inför tentorna. Denna typ av rutin har jag inte funnit i mina studier när jag bott i Stockholm och jag misstänker att det beror på de alltför långa dagarna man tillbringar i skolan..

 

Dermatologi & venereologi på Hôpital Saint-Louis
Saint Louis var ett mysigt, 400 år gammalt sjukhus nära Saint-Martin-kanalen som för övrigt är det enda sjukhus som August Strindberg var inlagd på. Här var jag en månad (!) på en dermatologisk slutenvårdsavdelning, en månad på en dermatologisk öppenvårdsavdelning och två veckor på en venereologisk öppenvårdsavdelning.

Derm. slutenvård
Jag följde mestadels en fransk läkarstudent eftersom min franska var rätt kass i början. Jag fick förstås se massvis av coola diagnoser eftersom man även i Frankrike läggs in sällan på grund av en dermatologisk sjukdom och detta sjukhus var känt för sin dermatologavdelning.

Derm. öppenvård

Jag följde med olika handledare varje morgon (de var alla dermatologer) och fick se allt möjligt, oftast lättare och vanligare åkommor som eksem och psoriasis. Det fanns dessutom en egen liten skabbmottagning som jag gick på några gånger. Det var riktigt intressant att se handläggningen av skabbpatienterna eftersom det var ett begynnande problem för fransk sjukvård!

Ven. öppenvård
För det mesta kom patienter dit samma dag för att testa sig men även för att hämta ut provsvar. Jag fick se en HEL del kondylom och massa annat som avskräckte mig till avhållsamhet ett tag.

 

Infektion på Hôpital Bichat

Här var jag på en slutenvårdsavdelning och fick se jättemånga patienter med tuberkulos med massvis av olika komplikationer till följd av sin infektion; t ex pleurit, perikardit och spondylit. Flera av patienterna var även HIV-positiva. På den här placeringen var jag tvungen att ta mycket eget ansvar, vilket kom som en chock till en början. Jag förväntades ringa runt och be om t ex journaler (att prata franska i telefon var min absolut största skräck till en början, men det gick förvånansvärt bra), journalföra och skriva remisser.

Språk och kultur

Jag läste till och med Franska steg 4 i gymnasiet sex år innan mitt utbyte. Jag dammade dessutom av mina franskakunskaper sommaren innan min ankomst i Paris genom att sträckläsa en grammatikbok. Turligt nog var jag dumdristig och naiv att tro att jag skulle prata språket flytande efter två veckor, hade jag vetat att det skulle ta längre tid hade jag kanske aldrig åkt!

Jag fattade ingenting i början. Jag hörde att de pratade franska på min praktik, men jag förstod absolut ingenting. Orden bara flöt samman i meningarna och det föreföll omöjligt att snappa upp något. Men det häftiga var att för var dag som gick märkte jag hur mycket mer man förstod. Jag kunde alltså efter en natts sömn förstå påtagligt mer än gårdagen och det var egentligen helt ofattbart hur hjärnan kan anpassa sig så snabbt.

Efter en månad förstod jag det mesta när alla pratade och efter två månader kände jag mig trygg nog att prata ledigt, även om det var hackigt och gick lite långsamt. Efter tre månader kunde jag gå ut på krogen och prata med jämnåriga mitt i allt sorl utan att det var besvärligt. Detta kan alltså jämföras med mina verbala förmågor i franska innan utbytet som på sin höjd innefattade förmågan att beställa på restaurang och fråga om klockan.

Värt att tillägga att jag nu skulle känna mig säker att ta anamnes på franska, vilket gör att jag med nöje kan tänka mig att prata franska med en patient om denne inte talar bra svenska eller engelska vilket kan göra en oumbärlig i vissa situationer!

Fritid och sociala aktivteter

Jag hängde aldrig med de franska läkarstudenterna, eftersom de konstant var upptagna. Jag hängde lite med några andra erasmusstudenter, som man fick träffa på en välkomstträff första veckan. I ärlighetens namn lärde jag känna många genom att gå till olika barer och klubbar, eftersom fransmän kan vara riktigt sociala! Det gjorde att många i min umgängeskrets var parisare, men många var också "utlänningar" som arbetade eller studerade i Paris, precis som jag.


Hur som helst är Paris en magisk och enorm stad som rymmer någonting för alla. Det finns allt från små mysiga caféer som säljer små, gulliga macarons till nattklubbar som stänger sen förmiddag dagen därpå. Om inte annat är staden i sig ett levande museum och en promenad i den lämnar en sällan uttråkad.

Sacré-Coeur nattetid - då är kyrkan som vackrast!

Sammanfattning

Av allt jag gjort under min tid på KI har valet att åka på utbyte till Paris varit det bästa jag gjort. Jag har upptäckt en färgstark och levande stad som passar mig perfekt! Jag har träffat avarter och inspirerande personer som lämnat avtryck i mig som privatperson och som framtida läkare. Jag har dessutom sett massvis av sjukdomar som jag vet att jag aldrig hade sett om jag hade stannat kvar i Sverige. Dessutom har den tuffa miljön i staden och på praktiken gjort mig tåligare och att jag lättare kan skaka av mig händelser som annars hade gnagt på mig. Jag är helt övertygad om att min tid i Paris gjort mig till en bättre person och en bättre framtida läkare.