Allt gick väligt fort och vi hade inte fått den informationen innan som jag hade hoppats på, informationstillfällena som skolan hade var mer skrämmande än tagande tyvärr. Vi hade släppt tanken att åka på utbyte men när vi under en lektion fick veta att det inte var några som sökt till just Indien och att de hade ett bra samarbete med ett universitet där, att fler lärare åker dit och att vi får stipendium för att åka var vi flera stycken som nu fick upp ett intresse. Då vi redan var igång med examensarbetet kändes det självklart för mig att om jag skulle åka så skulle de vara tillsammans med Moa som jag gör min studie med. Vi skrev ihop varsin ansökan och ett motiverande brev, tog kontakt med de elever som innan varit i Indien och fick lite information. Efter en intervju och några få dagars väntan fick vi beskedet om att det var klart och att vi fick frågan om att åka. Ett helt fantastiskt besked en trött eftermiddag på praktiken!  

Mycket av förberedelserna och kontakten med universitetet kunde vi ha under sommaren. Det som var kvar när skolan väl drog igång i början på september var visumet, som vi fått information om att INTE söka förrän inom 3 veckor innan avresa. Detta hade inte varit några problem om det inte krånglat och vi fick göra om vår ansökan, skicka och få nya blanketter flera gånger om från både Indien och KI några gånger, byta ansökningstyp och tillslut ställde en av de ansvariga lärarna upp och gick till ambassaden där de då gick med på att ge oss ett visum men inte den typen som vi innan fått information om att söka. Visumet kom nu äntligen, fyra dagar innan avresa, otroligt lättnad. Till er nu som ska åka så vill jag inte att detta ska skrämma upp er utan mer att ni inte behöver vänta, man fick söka visumet långt i förväg bara man var noga med att datumen blev rätt. Vi fick information om att det var business-visa men tillslut blev det ett student-visa men föreslår att prata med lärare som varit där och diskutera om det inte är ett turist-visa som skulle vara det enklaste valet. 

De övriga förberedelserna som gjordes var bokning av biljetter och vaccinationer i övrigt var förberedelserna väldigt uppstyrt från skolan och vi fick bra guidning om vad som skulle göras och vilka blanketter och ansökningar som skulle göras. 

Efter flygresan som gick smidigt kom vi fram till ett virrvarr på flygplatsen och det var flera kontroller efter varandra och man förstod inte alltid vad det var de ville att vi skulle visa upp, pass, visum, biljett, adress vart vi skulle bo eller intyg från skolan.. Det blev mer stressigt då det var bråk i köerna och vakter kom och tog bort folk från visumkontrollen, så nervositeten över att man inte vet vad som väntar ökade markant.

 

Väl ute från alla kontrollen och vi fick våra väskor, kom ut från flygplatsen och fick en chock av hur mycket folk det stod och väntade med alla lappar med olika namn på. Det var människor i en halvmåne som stod ca 25 meter runt om dörren, kollade och ropade. Vi blev lite stela där ett tag först men började sedan en genomsökning av alla skyltar från vänster till höger och fann vår kille med skylten "MOA CARLSSON" i mitten av gruppen.

 

Första resan i Indien och vi fick uppleva trafiken direkt, tutande och blinkande av helljusen och bilar som slänger sig fram och tillbaka mellan filer och gör sina egna filer för att komma fram först. Om man var trött efter resan piggnade nu vi båda till av denna nya upplevelse, nya dofter och allt nytt runt om oss. Det var sent på kvällen när vi landade så det var svårt att se hur staden såg ut men vi kunde se alla kontraster redan nu. Folk som bor på gatan, i hyddor på trottoaren jämte riktigt fina stora hur och kontor. Efter ca en timma i bilen stannade vi vid "Residency fort hotel", vilket vi verkligen kan rekommendera som första hotell trots att det är dyrt för att vara där men vi var väldig glada att komma till ett så rent och fint ställe första kvällen med personal som pratade bra Engelska.

Efter frukost dagen efter mötte Maria (en Indisk student som varit i Sverige terminen innan) upp oss på hotellet och tog oss till marknad och till ett stort köpcentrum då vi fått tips om att köpa med oss lite kläder till Loni. Om man har möjlighet att ha med sig någon som känner till staden vid första besöket var väldigt skönt samt att hon hjälpte oss att pruta och berätta vad dem på skolan brukar gå klädda i. I Mumbai kan man köpa kläder, lexikon och t.ex yogamattor om man tror att man kommer vilja träna detta på skolan. (erbjöds för oss första månaden) Mitt i vår shoppingdag blev vi bjudna till Marias kyrka och där serverades vi mat och fantastiskt mottagande. Otroligt kul att redan första dagen få se delar av landet och staden som är utanför turisttråken.

Stipendium på 18000 innan resan och sedan 1000kr efter resan när man skrivit resedagboken.

 

Inför resan var det:

Biljett – 4600kr

Visum – 900

Vaccinationer –  ca 3500 (Nimenrix,Vivotif,Dukoral, tog vaccin mot TBC och japansk hjärnhinneinflammation också.

 

”Måste kostnader” i Indien

Mat – Vi åt i matsalen och betalade 800kr totalt för alla tre månader men sedan kostade de ca 20-30 kr /måltid om man gick ut på restaurang och åt.

Boendet – 2500kr/mån i rum med AC (rekommenderas)

Bil till och från Mumbai – loni – 700kr/väg

 

Övriga kostnader:

Resor (två flygresor t.o.r+ bil till en resa och chaufför över helgen  + hotell - 19 nätter på fina hotell)  ca 4000 + 4750 = 8750

Shopping är ju självklart helt frivilligt men de är svårt att inte köpa med sig saker hem. Tror jag handlade för ca 2500kr i tyger, kryddor, presenter och kläder. Här kan man tjäna mycket på om man är bra på och gillar att pruta, vilket jag inte är eller tycker om! Bodde på internationella hostlet som var betydligt störreade för ca 2500kr i tyger, kryddor, presenter och kläder. restaurang oc

Bor gör man på det internationella hostlet tillsammans med de andra internationella studenterna som är på plats samt blandat både tjejer och killar som doktorerar. Boendet var betydligt större än vad jag hade hoppats på, ca 20km2, och låg bara några få minuter gång från skolan och sjukhuset. Rummet var bokat och klart innan vi åkte till Indien och vi fick valet om vi ville ha AC eller inte, men det är verkligen någonting jag rekommenderar och använde under den största delen av min vistelse i Indien. Rummen vi fick hade en dubbelsäng, skrivbord, tv, kylskåp, diskho, två stora garderober, balkong och  toalett med dusch men som på våra rum inte fungerade utan det blev att skopa oss som dusch genom en stor och en liten hink. 

 

Innan vi åkte fick vi ett preliminärt schema där det var planerat 5 veckor på sjukhuset och då på fysioterapin och 5 veckor på en kurs som hette socialmedicin och sen 2 veckor till vårt examensarbete. Tyvärr kollade vi inte upp detta mer utan tänkte att det var klart att det stämde men tyvärr så var upplägget det samma som för dem som var iväg på utbyte året innan och då dem gick i termin 5 är två veckor till PM:et tillräckligt men till examensarbetet är det väldigt lite. Vi fick därför planera om och ta lite timmar och dagar lite här och där under vår sjukhuspraktik för att ha till att skriva examensarbetet som närstintill skulle vara klart när vi kom hem. Alla kurser blev tillslut 4 veckor. Om ni som åker är i termin 5 skulle de vara kul att göra studien på någonting relaterat till Indien och om man åker i termin 6 och vet im det innan också försöka inolvera och utnyttja att man är i Indien. Vi kände att det blev ganska konstigt när vi i två veckor i sträck satt på hostlett på dagarna och skrev på ett svenskt projekt. Kursernas variation i sig var väldigt bra och vi fick se så otroligt mycket olika delar, både inom sjukhuset och utanför. 

Indier imponerar genom att dem kan många olika språk. I Indien pratar man olika språk beroende vilken delstat man kommer från vilket gör att de flesta kan minst 3 olika språk och de som inte kommer från Maharashrta kan då också ytterliggare ett.

All utbildning sker på Engelska och studenterna är otroligt duktiga på engeslak och på ordförrådet inom vår proffesion vilket vi kände att vi saknade. Pratar man om fysioterapi var vi klart sämre men så fort det övergick i vardagsprat hade vi betydligt lättare än dem så vi komletterade varanadra bra. Att förstå deras engelska var en utmaning, och så fort som mer än en person pratade samtidgt var det nästintill omöjligt för oss att förstå. Men det tog sig mer och mer och vi blev bra på att fråga igen och kanske igen och igen vilket var otroligt jobbigt i början men man lärde sig.

Kultur, ja här är det stora skillnader och det är både spännande, roligt men ibland frustrerande. Tider och möten är en stor del där vi är väldigt olika. Svenskar generellt är ju alltid lite innan utsatt tid medan Indier är minst 15 minuter sena men det kan lika väl vara upp till en timma utan att det är konstigt. Möten som vi ansåg vara "bokade" som att vi under en veckas tid blivit hembjudna till några tjejer för middag på lördagkväll upprepade gånger och vi hade pratat om vad vi ville äta och vad vi kunde göra..men när lördagen kommer och tiden är 18 som var avsatt har vi inte hört något om hur vi ska komma till dem så vi började försöka kontakta dem. Vi väntade och väntade och klockan blev 19, då fick vi tillslut tag på dem och de visade sig att dem gått på bio, vilket inte alls var konstigt och vi fick bara frågan om det inte passade lite bra imorgon med middag vilket de inte gjorde för oss, så vi fick bara svaret att det inte gjorde något att vi inte kunde och sen nämndes det aldrig igen. 

Kulturskillnaden mellan Sverige och Indien är otroligt stor i ALLA avseenden, vilket är kul men man måste vara öppen och ta allt med en klackspark och vara bered på det mesta. Man ska inte åka hit om man är allt för styrd av sina egna rutiner och sina egna måsten utan hit ska man komma och känna in och ta det som det kommer då blir det en bra, spännande och lärorik tid.  

Fritiden under skoldagarna (måndag-lördag) spenderades mycket inom skolområdet och mycket tillsammans med de 4 amerikanska studenterna som var  på utbyte under samma tid som oss. Under några av veckorna arrangerades Yoga på morgonen innan skolan vilket vi var med på under några veckor. När yogan tog slut och de nya stora gymmet hade öppnat blev det endel träning. Dock efter mycket krångel eftersom att gymet bara var öppet för killar och masterstudenter, efter samtal med rektor och ansvariga fick vi utbytesstudenter tillgång till gymmet och jag hoppas verkligen att de nu är öppet för alla tjejer också! På helgerna åkte vi på många dagsturer eller helgturer också detta tillsammans med de amerikanska studenterna. De planerades av oss själva och sedan fick vi hjälp att boka vissa saker av skolan, råd om områden och ställen att besöka/inte besöka fick vi också av skolan om vi efterfrågade. All tid som spenderades utanför skolområdet ska ansökas om så de har full koll på chaufför, hotell, ankomst m.m. vilket känns övervakat men ganska skönt. 

Tiden i Indien på utbytesstudier har varit helt fantastisk. Nu i efterhand kan jag se hur mycket de givit mig i bemötandet och förståelsen av olika människor och bakgrunder. Vi fick de så mycket fantastiskt men också mycket hemskt, jag är tacksam att jag fick möjligheten att se allt detta och kan i min vardag se att jag drar nytta av mina erfarenheter jag samlade på mig under mina tre månader i Indien. Jag kan inte säga att jag lärde mig så mycket av fysioterapi av att åka men under vår tid på universitetet har vi reflekterat och funderat över hur vi gör i Sverige och fått förklara och demonstrera vilket har gett en bättre förståelse och mer insikt i vår behandling.