För att jag skulle få mina kurser i Sverige att matcha kurserna i Cardiff så var jag tvungen att ta kurser både från år 2 och år 3. Gick alltså i två olika klasser, men hade flest kurser i år 2 och det var alltså där jag spenderade mest tid. Jag läste totalt 7 kurser, vilket jag initialt tyckte var för mycket men det löste sig tillslut och gick att hantera. Enda nackdelen var att vissa kurser överlappade varandra i schemat så jag fick prioritera en kurs över en annan (prioriterade år 2 kurserna mest). Det kanske var 2 överlappningar per vecka, men fanns inte så mycket jag kunde göra.
Jag hade praktiska övningar varje dag och varje session var 2 timmar, och nästa session/praktisk övning (för en annan kurs) började direkt efter, så man hade ingen paus, vilket var ganska stressigt. De praktiska övningarna tyckte jag var roliga och lärorika. De hade en annorlunda metodik där än i Sverige, gällande undersökningsrutiner samt utformning av de praktiska övningarna. Man var alltid tvungen att ha på sig en vit rock i kliniken, fina skor (träningsskor var ett big NO NO) och mobiltelefoner var absolut förbjudna.
De praktiska övningarna gick till så att alla var tilldelade olika "cubicles", dvs undersökningshyttar/hörn med 2 studenter i varje där man fick agera antingen undersökare eller patient. Man hade en viss tid på sig att öva och läraren gick runt med en timer i handen och gav oss tidtagningar och sa när tiden var ute. När tiden var passerad fick man byta cubicle/hytt och göra om det. Det verkade rätt så strikt för mig.
En sak jag ångrar är att jag önskar att jag kom ihåg min optiker-kit. Jag hade tagit med mig den till Cardiff men glömde alltid ta med mig den till skolan så jag fick alltid låna studenternas kitter. Något som de hade i deras kit som vi inte har, är sfärflipper och provbågar.
De praktiska övningarna gick bra tyckte jag. Ibland var det svårt att förstå lärarna då de använde sig utav svåra optiska termer och deras walesiska dialekt gjorde det direkt inte bättre! Men jag hade tur som hade jättesnälla och trevliga klasskamrater som förklarade allt för mig och hjälpte mig.
Jag fick faktiskt göra mina första synundersökningar på externa patienter någonsin!! Jag hade 3 patienter (kommer inte exakt ihåg om det var 2 eller 3 patienter) och de alla var äldre brittiska pensionärer. Det var intressant eftersom jag fick patienter med glacoma, katarakt och en av patienterna hade en lins som saknades i ena ögat! Den första synundersökningen gick inte så bra (enligt mig själv) men de 2 andra gick bra och jag lyckades få bra reflektioner vilket jag är väldigt stolt över!
Något jag tyckte var lite dåligt är att det kändes som att jag bara kastades in i lektionerna/praktiska övningarna direkt utan att ha fått en genomgång av lärarna. De visste inte ens om att jag var utbytesstudent utan det var jag som fick gå runt till varenda lärare och säga att jag var utbytesstudent och frågade de om vad som var förväntat av mig i kurserna. Detta givetvis för att jag var den enda utbytesstudenten i optikerprogrammet därborta, och utbytesstudenter var inte något de fick sällan av. När det var något jag inte alls visste om, så frågade jag mina klasskamrater. Vissa saker var helt främmande för mig.