Under min utbildning på KI har jag passat på att läsa ett flertal SVK-kurser utomlands i bla Tanzania och Indien och under mitt examensarbete tillbringade jag två månader med en forskningsgrupp i Indien. Kort sagt kan man således säga att jag är nyfiken på nya kulturer och tycker att det är utvecklande och intressant att se hur det är att arbeta som läkare i olika länder inför en eventuell framtid som läkare i utlandet. Jag hade aldrig besökt Mellanöstern och var nyfiken på Oman som land då kultur och klimat skiljer sig mycket från de svenska. Jag hade även läst och hört positiva omdömen om universitetet - att det var välorganiserat och att utbildningsansvariga på kliniska placeringar var måna om att hålla en hög utbildningsnivå. Att ansöka om utbyte gick smidigt tack vare fantastiskt bra stöd från utbyteshandläggaren på KI samt motsvarande administratör på universitetet i Oman. Jag vill ha två placeringar om 4 veckor vardera och önskade barnkirurgi och akutmedicin vilket jag fick. Vaccinationer är sedvanliga för området, jag hade samtliga sen tidigare resor i Asien. Att få visum gick lätt, jag ansökte om turistvisum på flygplatsen vid ankomst till Muscat. Man kan ansöka om ett 30 dagarsvisum som man sedan förnyar på flygplatsen efter 30 dagar, dvs totalt 2 stycken 30-dagars turistvisum. Tänk på att passet ska vara giltigt minst 6 månader efter hemresan från Oman.

Jag åkte tillsammans med en kursare från KI. Vi gjorde sista delen av IST på fredagen och åkte ner på lördag kväll. Då vi kom fram på söndag morgon blev vi hämtade på flygplatsen och därifrån åkte vi direkt till universitetet för att ordna med passerkort och nycklar till boende. Den första placeringen började på måndagen, dvs dagen efter ankomst. Jag upplever att det var lagom att komma till Oman dagen före kursstart. Mottagandet från universitetet var mycket bra, det fanns en person som visade oss runt på universitetsområdet på söndagen och hjälpte oss att köpa telefonkort och hyra bil. De första kvällarna träffade vi samma person för att äta middag och då fanns det tillfälle att ställa frågor om universitetet och landet i allmänhet. Det var mycket värdefullt. Jag började mitt utbyte med en klinisk placering inom barnkirurgi. Jag var ensam läkarstudent i ett team med en senior consultant (motsvarande en svensk överläkare), fyra residents (motsvarande svenska ST-läkare) och en intern (motsvarande en svensk AT-läkare). Första dagen fick jag en genomgång av hur teamets arbete var uppbyggt och en rundvisning på sjukhuset och sedan deltog jag aktivt i teamarbetet på barnkirurgen.

När jag var i Oman var valutan 1 riyal vilket motsvarade ca 23 kronor. Hyran för lägenheten som ordnades av sjukhuset var 120 riyal per månad. Vid ankomst till universitetet fick vi varsin bunt med kuponger som gick att byta in mot frukost och lunch i sjukhuscafeterian så den enda matkostnad vi hade var för middag och på helgerna. Det är relativt lätt att hålla matkostnaderna låga i Oman, man kan äta lokal mat på restaurang för ca 2 riyal per person. Det finns även västerländska matställen som McDonalds, starbucks och pizzahut vilket kostar runt 5-6 riyals. Den största kostnaden under utbytet var dock bilhyran. Vi hyrde en liten Nissan för 155 riyal/månad vilket är det billigaste man kan hitta. Bensin är billigt, det kostade ca 4 riyal för full tank. Vill man undvika kostnaden för bil kan man åka gratis buss anordnad av universitetet mellan boendet och sjukhuset/universitetet. Visumet kostade 20 riyal för 30 dagar och flygresan från Sverige gick att hitta tur och retur för ca 5000 kronor.

Boendet kan som sagt ordnas av universitetet om man önskar det. Jag bodde i ett rum med eget badrum och delat kök i en lägenhet med tre andra rum. Det var rent och fräscht med ac, fläkt, låsbar garderob, varmvatten och västerländsk toalett. Det fanns även tillgång till delad tvättmaskin i lägenheten. Boendet kostade 120 riyal per månad och låg på ca 15 minuters köravstånd med bil från sjukhuset/universitetet. I området fanns gott om lokala restauranger, coffeeshops, barberare och mataffärer.

Utbildningssystemet på Sultan Qaboos University Hospital (SQUH) är väldigt likt det amerikanska. Det är en väldigt tydlig hierarki mellan studenter och läkare, detta märktes framförallt under den kirurgiska placeringen jag hade. De omanska lärarna/läkarna ställer väldigt höga krav på studenterna, framförallt vad gäller teoretiska kunskaper. De har en tradition att lära sig den medicinska kunskapen på en oerhörd detaljerad nivå och det är stort fokus på att kunna rabbla diagnoskriterier och teoretiska fakta kring de sjukdomar som patienterna presenterar. Läkarna frågar ofta ut studenterna under ronden och operationerna. Jag upplevde detta som lite klurigt i början då jag var ovan med sättet att presentera teoretisk kunskap på när jag fick frågor men det var något som jag lärde mig och det gick mycket lättare med tiden. Läkarna jobbar i team och har sinsemellan en tydlig hierarki. Ofta består varje team av en senior consultant (överläkare), några residents (ST-läkare som kommit olika långt på sin femåriga specialistutbildning) och en eller flera interns (AT-läkare som gör ett ettårigt internship innan de får sin legitimation). Läkarstudenterna följer teamen och har utbildning parallellt i form av semiarier och lektioner som oftast hålls några gånger i veckan av en senior consultant eller professor. På KI upplever jag att man belyser vikten av en god relation mellan läkare och patient väldigt tydligt men detta är något som ibland blir lägre prioriterat på SQUH. De jobbar ofta med slutna anamnestiska frågor utifrån de differentialdiagnoser de arbetar med till skillnad från på KI där vi lär oss vikten av att ställa öppna frågor initialt i patientmötet. I Sverige är läkarstudenterna mer involverade i patientarbetet genom att föra journal-något som de omanska läkarstudenterna aldrig gör. I Sverige är läkarstudenterna ofta färre per avdelning för att kunna inkorporeras i det vardagliga arbetet. Detta blir svårare i Oman då läkarstudenterna ofta är flera per avdelning och undervisningen på avdelningen blir därför ofta i seminarieform med bedsideundervisning hos utvalda patienter.

Det officiella språket i Oman är arabiska. Dock är det lätt att ta sig fram med engelska i landet i allmänhet. De flesta skyltar och offentlig information är skrivet på både arabiska och engelska. Läkarna och personalen på sjukhuset pratar bra engelska och läkarutbildningen hålls uteslutande på engelska vilket gör det lätt att hänga med under diskussioner och seminarier. Dock är det en stor del av patienterna som bara talar arabiska vilket kan försvåra situationer som anamnestagning och undersökningar men läkarna och övrig sjukvårdspersonal är måna om att översätta vilket gör det hela överkomligt. Kulturen i Oman är väldigt olik den svenska. Som ung, icke-muslimsk tjej (dvs icke-slöjbärande) var det i ibland svårt att passera obemärkt i offentliga miljöer och folk kom ofta fram och ville prata. Det var över trettio grader varmt när jag var i Oman men det är viktigt att visa respekt för kulturen genom att bära kläder som täcker axlar och ben. Jag bar inte slöja annat än då jag besökte en moské. Det är ok att bada i bikini på vissa stränder men man bör ha i åtanke att de flesta kvinnorna i Oman bär burka alternativt slöja och att många är ovana att se en kvinna utan slöja. Därför kan en kvinna i bikini ibland uppfattas som en mycket ovanlig företeelse och på fel strand kan detta väcka oro och onödigt stor uppmärksamhet varför jag tycker att det för ens egen skull bör undvikas. Jag kan dessutom rekommendera att inte röra sig ensam ute efter mörkrets inbrott, detta med tanke på det som jag tidigare nämnt, man passerar inte obemärkt som icke slöj-bärande kvinna och detta kan ibland innebära att man hamnar i situationer där andra människor uppmärksammar ens närvaro på sätt som kan upplevas otrygga eller obehagliga.

Som jag beskrivit tidigare var den utbytesansvariga administratören från universitetet mycket tillmötesgående och hjälpte till mycket framförallt i början med bilhyrning och tips på utflykter. Vi åkte även på en utflykt till ett bergsområde som han ordnade. Oman har en fantastisk natur med berg perfekta för hiking och klättring och hav för snorkling och båtutflykter. Det finns fina stränder som man kan springa på när det blivit svalare framåt kvällen. Jag kan verkligen rekommendera att man hyr en bil under sitt utbyte då det ger en stor frihet. Lokaltrafiken är i princip obefintlig och avstånden är långa och omöjliga att tillryggalägga till fots. Tack vare bilen kunde vi åka på utflykter på egen hand varje helg för att vandra i bergen eller åka till någon av de offentliga stränderna. Nästan alla kvinnliga studenter bor på campus och lämnar i princip aldrig universitetsområdet. De manliga studenterna delar ofta lägenhet med varandra i närområdet. Jag pratade en del med de omanska studenterna på sjukhuset men det var svårt att umgås med dem på fritiden då de var väldigt bundna till universitetet. Jag rekommenderar därför att man åker med någon som man trivs att umgås med då det blir mycket roligare än om man skulle ha varit ensam. Universitetet ligger i huvudstaden Muscat som är en väldigt till ytan stor stad. Det finns ingen egentlig stadskärna varför bil är att föredra så att man lätt kan ta sig mellan sjukhus, boende, strand och restauranger. Det är högertrafik och det svenska körkortet är giltigt även i Oman. En vanlig dag tillbringade vi först på sjukhuset mellan 7.45-15 ca och sedan åkte vi oftast till havet för att springa längs stranden eller ta en kaffe på något cafe. Helgerna tillbringade vi som sagt mest uppe i bergen. Det är även nära till Dubai, det tar ca 1 h att flyga och kostade ca 1000 kr för flygbiljetter tur och retur.

Att studera utomlands är oerhört givande! Att ta tillfället i akt och uppleva en annan kultur samtidigt som man får möjlighet att observera ett annorlunda sätt att arbeta som läkare är något jag verkligen kan rekommendera oavsett vilken termin man väljer att åka. Dock upplever jag att det är alldeles optimalt att åka just under SVK-perioden på termin 11 då man får chansen att fördjupa sig i de områden som man tycker är extra intressanta. Att utmana sig själv genom att studera på en ny plats med människor man inte känner är ett ypperligt sätt att skapa perspektiv på tillvaron i jämförelse med de svenska normerna. Jag tar med mig dels ny medicinsk kunskap och erfarenhet från de patienter jag mött men jag kommer även att komma hem med en större förståelse för hur kulturella olikheter kan påverka även den medicinska handläggningen och hur viktigt det är med ett respektfullt bemötande för att skapa tillit mellan läkare och patient. Jag vill också slå ett slag för att våga utmana sig själv genom att åka till ett land med helt annorlunda kultur. Man hamnar i situationer då man tvingas kliva utanför sin comfort-zone vilket ger ovärderliga erfarenheter för livet. Dock skulle jag som kvinnlig blivande utbytesstudent läsa på ordentligt om kulturen och förstå kulturskillnaderna i Oman jämfört med Sverige innan avresa då jag tror att det kan öka ens egen trygghetskänsla när man väl är på plats i landet.