Sista sekunden...

Först samma dag som det var sista ansökningsdag att söka utbyte tog jag mig samman och fixade med allting. Letade rätt på Jonas Broman som skrev intyg, gjorde i ordning alla papper och lämnade in! Hade egentligen ingen superfavorit om var jag ville åka. Något fransktalande. Gärna kul stad. Eller med skidåkning. Eller nån lite annorlunda stad. Förstahandsvalet blev Paris följt av Lausanne. Skulle lika gärna kunnat söka Lausanne i första hand, men såhär blev det.

Informationen från KI innan tyckte innehållit allt man behövt veta, var inga större konstigheter. Blev rörigare först efter man fått sitt utbyte och "allt var klart". Det var nu det var dags att styra med vad man faktiskt skulle läsa där nere. Och vem skulle godkänna det här på KI? Att gå igenom kurslistan för de kurser som erbjöds där nere var inte så lätt, hittade den inte ens först utan fick hjälp av Anna, dåvarande internationella handläggaren, som var till stor hjälp. Slutade med att hon i princip föreslog tre kurser à en månad som jag nappade på. Blev infektion, hud och kardiologi en månad vardera. Bara klinikplacering.

Sen var nästa steg kontakten med Lausanne och deras koordinator. Som tur var var hon en klippa där nere också och svarade på mail och hjälpte till. För att bli slutligt godkänd för att läsa kurserna där nere måste man skriva på kontrakt för varje kurs (i alla fall de kliniska placeringarna jag gick). Sen måste man förstås planera boende. Det är ganska dyrt i Schweiz men jag bodde på sjukhuset, i korridor som var ungefär som en studentkorridor men riktigt fräscht! Städades av städerskor hela tiden och man fick handdukar och lakan för sammanlagt ca 3000SEK/ månad.

Till Schweiz behöver man annars inte tänka på några särskilda vaccinationer, visum, intyg eller liknande.

Ett tips kan vara att tidigt gå med i xchange- gruppen på universitetet som anordnar massa roliga event varje vecka!

Dörren står öppen

Redan innan jag åkte hade jag fått reda på att nyckeln till min lägenhet skulle ligga på byrån i hallen, och att dörren skulle vara öppen. Så välkomnande! Blev såhär eftersom jag skulle komma lördag kväll och receptionen bara var bemannad till fredag. Funkade toppen!

För de kliniska kurserna vill de att man egentligen ska presentera sig någon dag innan sin första dag på kliniken. Detta var dock väldigt oblodigt, och verkade aldrig spela någon roll. Den presentationen bestod i princip av att den första läkaren man träffade sa att man skulle vara där vid åtta sin första dag.

Däremot första dagen på sjukhuset är det en hel del att fixa med! Så är nog bra att vara där en vardag innan man börjar skolan. Jag var inte det utan kom på helgen och började på måndagen. Fick ägna hela förmiddagen första dagen till att fixa passerkort, alla papper, kläder osv. Var en hel del köer då, annars går det nog snabbare. Detta dock inte alls något problem att jag var borta ett tag från kliniken, och jag hade förvarnat via mail att jag skulle komma samma dag jag började. En bättre anledning att komma tidigare till Lausanne skulle i såna fall vara att det är en väldigt vacker stad och som har mycket att erbjuda!

Fadderorganisationen heter xchange och var riktigt trevlig. Den var för hela universitetet och ett jättebra sätt att träffa andra utbytesstudenter också.

Man är likvid!

Jag upplevde det som jag hade rätt mycket pengar i Lausanne. Man får drygt 5000/ månad som lön då man går på klinik. Vilket utbetalas kontant så länge man inte skaffat ett schweiziskt bankkonto, vilket jag aldrig tog mig för. Så på det och normalt CSN klarar man sig toppen, har man dessutom extralån kan man leva ganska extraordinärt. Däremot är det också rätt dyrt! Maten är jättedyr, framförallt att gå ut och äta. Men man kan äta middag på sjukhuset vilket är rätt billigt, typ en tredjedel av vad man skulle betalat för motsvarande ute på någon restaurang. En middag (och lunchen också) kostar knappt 60kr på sjukhuset, och bara för en pizza kan man lätt betala 150-200 om man äter ute.

Fanns nog inte direkt obligatoriska kostnader jag kan komma på. Ingen kåravgift eller vaccinationskostnader.

I och med den låga hyran och alla inkomster finns det gott om pengar att dra iväg och åka skidor på helgen t ex! Nice!

Ett stenkast från akuten

Jag bodde i sjukhusets egna personalbostäder, vilket fungerade helt ok. Det var billigt och rent och fräscht men inte så roligt kanske. Hade jag fått ändra det hade jag nog bott på något av stadens studenthus. Då gäller det att vara ute tidigt och stå i kö sen vara beredd att söka när det är dags.

Kandidat

Jag gjorde endast kliniska placeringar i Lausanne. Vilket alltså innebar att jag inte hade några föreläsningar, lärare eller annat dylikt. På de avdelningar jag var följde jag med underläkarna, och fick även ta en del eget ansvar och skriva in patienter eller göra undersökningar och en del behandlingar (mycket biopsier t ex).

I och med att jag endast hade praktik hade jag ingen slags examination och inga läxor där. Däremot så fick jag några gånger förbereda presentationer om något ämne eller presentera någon patient. Det var lärorikt och i samband med det blev det naturligt att läsa på ordentligt om det man skulle prata om.

 

Väl på avdelningen kände man sig lite "mindre" än vad man gör i Sverige. Jämfört med Sverige var det en betydligt klarare hierarki där nere. Till professorn och diverse höga läkare säger man alltid ni/ vous men till chef de clinique (som inte är klinikchef utan nån slags lägre överläkare) och underläkare säger man du/tu. Till patienterna säger man uteslutande ni/vous.

 

Även om jag inte var något med de inhemska studenterna på deras lektioner förstod jag att i Schweiz är läkarutbildningen mycket mer teorifokuserad. De höll på att göra om utbildningen när jag var där, men tidigare hade det i princip varit så att första fem åren var rent teoretiska och först på det sjätte och sista året gick man ut på avdelningar. Det är även en helt annan konkurrens på läkarutbildningen där nere, eftersom de tar in alldeles för många och sedan selekterar ut de bästa. Så bara en bråkdel av de som börjar blir till slut färdiga läkare.

Det löser sig!

Blev i början mycket nickande och "mm"-ande när man inte riktigt alls förstod vad som diskuterades. När andra skrattade skrattade man själv ungefär=) Men man kan ju inte fråga hur många gånger som helst och man fattade ju oftast i stora drag. Ibland inte alls i och för sig. Franskan blev sen bättre och bättre. Sjukhusorden lär man sig rätt snabbt och sen förstår man ju i alla fall vad folk pratar om. Svårast var att ta anamnes när patienterna kunde sväva ut och prata om saker man inte fattade nånting av.

Jag hade innan läst franska t om tvåan på gymnasiet och efter det i princip inte pratat ett ord. Men det var helt ok, man hade nog kunnat vara ännu sämre än jag och ändå kommit undan med det. De var väldigt snälla och förstående. På sjukhuset var det många som inte hade franska som förstaspråk och folk misstog en ofta för att komma från tysktalande Schweiz.

Det fanns tydligen språkkurser kvällstid man kunde ta. Men det gjorde inte jag.

Pubnights varje onsdag

Obligatorisk närvaro. Nästan. Det och mycket annat som t ex skidresor, besök till andra städer och stadsvandring i Lausanne arrangerades av xchange. Idrott ordnades tydligen olika kvällar av universitetet men det var inget jag gick på eller kollade upp. Däremot blev det mycket skidåkning på helgerna! De skidorter som är närmast är Les Diablerets, Verbier, Champery (lite billigare men bra!), Gstaad och Verbier (där två av tre är svenska typ!). Vi körde även en roadtrip till Milano en helg, tog kanske 5 timmar med bil med diverse mat- och fikapauser. Att ha bil i Lausanne var annars lite knöligt pga att det är enormt svårt och dyrt med parkering! Men det löste sig rätt bra.

Xchange hemsida:
http://www2.unil.ch/xchange/?q=content/qu%E2%80%99est-ce-que-xchange

Lite lika

Och lite annorlunda. Att gå på klinik i Schweiz är nog inte en superstor omställning från i Sverige. Man har där också (inte helt oväntat) alla möjliga resurser som krävs och allt är möjligt så att säga. Själva upplägget är ungefär detsamma med var läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna gör. Däremot skärper man till sig lite extra just eftersom man inte kan språket så bra, gör att man blir lite piggar och mera på alerten på något sätt.

Jag tycker det var väldigt lärorikt ur något av ett samhällsvetenskapligt sätt. Att se hur det fungerar i ett annat land och leva i ett annat land. Teorimässigt hade jag nog lärt mig mer i Sverige. Men mina erfarenheter från Lausanne och att veta andra sätt på vilka man kan göra saker kan vara nyttigt när man sedan är i Sverige och jobbar eller någon annanstans, man kan komma med nya infallsvinklar.

Och framförallt är det ju kul och spännande att dra iväg!