Reserapport - KI-student
Lärosäte: Tokyo Metropolitan University
Utbildningsprogram: Fysioterapeut
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 15/16
Namn: Tom Martinsson Ngouali
E-postadress: tom.ngouali@stud.ki.se

Innan avresa

Mina vänner,

För att kunna beskriva mitt motiv till att fara fjärran öster, måste ni först veta litet om Tom (jag...). Ty Tom är en bekväm gosse, med bekväma tankar i en bekväm tillvaro. Ni ser sällan Tom bryta mönster i bekvämlighetens vardag. Vad ni heller inte vet om Tom är att han som ung grabb hade ett stort Japanintresse med avseende populärkultur, historia etc. Tom minns mycket väl sitt första gameboy och sin första pokemon. Intresset försvann i takt med ungdomens höst, men väcktes till liv återigen när ett utskick angående reservplatser till utbytesstudier mottogs via KI-mailen.

Och härifrån tog det fart. Inte tusan hann Tom resonera i bekväma tankegångar, utan spontaniteten tog över och någon vecka senare blev han nominerad efter ett långt utlägg om japanintresse samt bekvämlighet i motivationsbrevet.

Efter detta onödiga och på tok för långa utlägg om mig själv, tänkte jag förklara lite av det praktiska som hörde till. Förhoppningsvis blir det lite matnyttigt för framtida utbytesstudenter.

Direkt efter nomineringen skulle diverse papper fyllas i och skickas fram och tillbaka. Det finns egentligen inte så mycket att förklara, då den gode Karen Gustafsson hela var med och styrde upp utifall det var oklarheter. Därefter, med tanke på att detta var en reservansökan (= dryga två månader till avfärd) var det bara att rodda i biljetter, vaccinationer osv. Jag tog hela vaccincocktailen, vilket kostade skjortan. Med facit i hand var det för det bästa då media förklarade hur den japanska encefaliten hade drabbat ett gäng svenska scouter senare under hösten.

I övrigt... boka flyg och boende så tidigt som möjligt!

Ankomst och registrering

Jag var givetvis i eufori vid ankomst till Narita airport. Vi möttes av oerhört artiga och till synes glada japaner som assisterade vid biljettköp, en busschaufför som tackade för vårt färdval samt en McDonalds vars personal bockade och bugade som tack för köpta fries. Jag var med andra ord frälst.

Vi hade mottagit en väl beskriven utläggning om hur vi bäst kunde ta oss från flygplats till boende av vår gode kontaktperson från Tokyo Metropolitan University, vilket förenklade processen tusenfalt.

Efter ankomst till boendet utbyttes euforin till dåsighet. Det var nog här Mr. jet lag kickade in och Mr stannade kvar några dagar. Så mitt tips är att åka ner några dagar innan kursstart, dels för att kunna se lite av staden, köpa paraply(!!) samt landa lite i sin jet lag.

Dagen efter bjöds det upp till Welcome party, där Tokyo Metropolitan University hade anordnat festligheter till vår ära. En varmare välkomnande går inte att få - bokstavligt talat, sommaren i Tokyo är kalasvarm med kalashög luftfuktighet.

Ekonomi

Jag håller mig kortfattad här, då jag inte vill påminnas om tömda konton...
Vi kom undan rätt lindrigt avseende mat och boende, då det är relativt billigt att äta ute i Tokyo samt studentboende till rimligt pris. Vill man införskaffa diverse kläder, souvenirer, retro gameboy samt pokemon green(!!), så kommer man även här undan lindrigt. Det som tömde plånboken var dels vaccinationskostnader, flygbiljetter samt resa kommunalt i staden. I all ärlighets namn kan jag tycka att det stipendium/resebidrag som erbjöds var bristande. Knappt halva flygbiljetten för tusan. Framtida utbytesstudenter kan gott tjata lite på KI för det ändamålet.

Boende

Boendet anordnades av TMU i Minami Osawa campus International house till ett generöst pris och till ett ännu generösare mottagande, då det egentligen är till för long-term students. Minami Osawa är ett charmigt område nära till affärer, restauranger, med möjlighet till träning i olika former. Man fick ett varsitt studievänligt rum med badrum och kök. Bibliotek (japansk litteratur) fanns att tillgå med obegränsad med datorer och studierum.

Den enda nackdelen var att det låg en bra bit från Arakawa campus varvid utbildningen tog plats. Måhända hade ett boende närmare stan varit att föredra, då lägre resekostnader möjligtvis hade vägt upp boendekostnaden. Sug på den karamellen!

De resterande två veckorna spenderade vi på ett kapselhotell (googla...) mitt i Tokyo. Det var en upplevelse i sig och vi stötte på många intressanta människor, men ur ett studieperspektiv var det inte helt hundra.

Studier allmänt

Kursen gick mer eller mindre ut på att lära sig om Japans sjukvårdssystem. Den bästa sortens utbildning erbjöds, det vill säga en kombination av föreläsningar, praktisk lärande/metodik, samt ett gäng studiebesök till framförallt sjukhus, men även dagrehab, daglig verksamhet, amputationscenter, pensionärsgympa etc. Som fysioterapeutstudent upplevde jag samtliga besök som givande och intressanta, då mycket fokus låg på fysioterapeutens roll under studiebesöken.

Föreläsningarna var av varierad kvalitet, inte på grund av innehållet, utan på grund av förbistringar i det engelska språket hos vissa av föreläsarna. Jag tyckte visserligen att det var charmigt och intressant och jag var oerhört tacksam över deras tappra, men knaggliga försök till engelska, men jag vet inte riktigt om jag fick med mig så mycket från vissa föreläsningar.

Jag skulle tro att själva lärandet ter sig lika Japan och Sverige emellan. Skillnaden skulle vara att det inte är tabu att sova under föreläsningar.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Jag hade precis blivit klar med termin 4 på fysioterapeutprogrammet. I examinationsuppgiften vi fick ingick ett teoretiskt patientfall varvid strokebehandling skulle redovisas. Jag som aldrig stött på detta tidigare hade en längre startsträcka än mina medstudenter/äldrekursare som var med på resan. Det löste sig dock galant, men om jag fick välja hade jag velat fara efter termin fem, då jag har lite mer kött på benen och har mer att relatera till även under studiebesöken.

Språk och kultur

Det visade sig snabbt att de japaner vi stötte på inte hade den bredaste engelskaförmågan. I mottycke till detta är min japanska rätt kass den med. Detta visade sig bli en av de mer intressanta upplevelserna. Dels blev jag tvungen till att bättra på min redan obefintliga japanska, dels fann jag det fascinerande hur två personer ändå kan kommunicera under sådana språkförhållanden. Så räds ej min vänner!

Fritid och sociala aktivteter

Aldrig har jag känt mig så välkomnad tidigare. TMU bjöd upp till middagar, fester, konserter osv. När inte TMU var initiativtagare så var både lärare och studenter det. Grillfester anordnades, spelningar spelades, karaoke kareokades och listan fortsätter. Detta innebar att när vi inte studerade eller turistade, så fanns det alltid något att glädja sig i.

Apropå turista, det blir nog inte bättre än Tokyo. Vi spenderade sex veckor i staden och vi hann inte se allt. Parker, byggnader, tempel, mat, teknologi osv. Det kanske talar för sig självt, men jag ändå berätta att Tokyo har allt att erbjuda vad gäller underhållning, shopping, robotrestauranger, etc.

Det bästa med resan var alla de människor vi stötte på. Såväl backpackers från Kanada till scouter från Sverige och spexiga sushikockar. Men det var framförallt de japanska studenterna som lämnade avtryck. De var fantastiskt vänliga och jag är lika fantastiskt lycklig över att ha träffat dem. Aldrig har jag stött på mer ambitiösa och drivna människor (på gott och ont). Det var just studenterna som färgade mig mest under min Japanresa. Jag kom hem med en helt annan ödmjukhet och inställning till studier samt ett annat perspektiv till familj, vänner och framtid.

Sammanfattning

Jag har i stort sett bara positiva upplevelser att dela med mig av. Hade det funnits möjlighet hade jag stannat längre och jag ser ofta tillbaka till de sex veckorna vi spenderade där.

Som tidigare nämnt blev jag oerhört färgad av mina japanska medstudenter. Efter tuffa två år på utbildningen hade jag blivit tämligen oinspirerad inför det sista året, varvid studenterna vände min inställning. Utan förmåner såsom gratis utbildning och rimliga studiemedel, tuffa studier, jobb om vardagskvällar och helger, sömnbrist (varför det är ok att sova på föreläsningar...) och för många familj i andra städer -  så förlorade de inte drivet. Jag kom även hem med en förnyad syn på respekt, vänlighet och tolerans, vilket jag tror är nödvändigt inte bara i min roll som fysioterapeut, men även livet i stort. Dagens ord = perspektiv.

Jag har egentligen inte så mycket mer vettigt att nämna. Troligtvis är hela rapporten färgad av nostalgi, men jag hoppas att ni får ut något av den.

Fridens liljor
Tom Martinsson Ngouali