Jag sökte mig till University of Liverpool pga att jag var nyfiken på Storbritannien och för att jag inte kände att min franska var tillräckligt bra för att söka till Frankrike. Anledningen till att jag valde just University of Liverpool är ganska enkelt då alternativ inom Storbritannien inte fanns när jag sökte. Det är väldigt behagligt för oss som reser från Sverige då varken vaccinationer eller andra hälsoundersökningar krävdes av mig. Kammarkollegiet är man försäkrad hos under utbytet och internationella studiehandläggaren på KI tillhandahåller försäkringskortet innan avresa.

För mig var flyget med SAS (SAS-ungdom)  till Manchester det billigaste alternativet om man är under 26 år (handbagage 8kg + check-in baggage 23kg ingår). Oavsett ålder tror jag det bästa ändå är att resa till Manchester och därefter ta tåget som går från Manchester Airport direkt till Liverpool Lime Street. Jag blev erbjuden ett studentrum på campus vilket gjorde att jag bekvämt nog kunde vänta med att åka till Liverpool ända fram till helgen innan. En heldag kan vara bra att ha innan praktiken börjar för att hinna införskaffa lakan och köksmaterial om sådant inte tas med hemifrån. Allt kan köpas väldigt billigt på Primark. Du är väldigt självständig under utbytet så räkna inte med några faddrar eller introduktionskurs. Jag fick träffa studenthandläggaren för alla erasmusstudenter under första veckan som såg till att man snabbt blev ihopkopplad med andra erasmusstudenter som läste medicin. Jag har senare hört att många andra inte fått träffa henne då hon inte hade tid.

Självklart sätter du din egen standard men generellt sett är maten något billigare än Sverige. Noterbart är dessutom att Punden låg på över 13 kronor under mitt utbyte. Jag valde ofta att promenera till sjukhusen (tex under psykiatriplaceringen) och rekommenderar det. Då och då tillkommer någon färd till andra orter. Under neurologiplaceringen behöver du dock åka tåg. Gratisbuss finns mellan The Royal Liverpool Hospital och Broadgreen University Hospital för studenter och personal. Är man alltför bekväm av sig kan man likväl köpa terminskort för 100 pund som gäller överallt. Man kan skaffa sig ett cykelkort som gäller i hela staden. Jag köpte ett månadskort under neurologiplaceringen, annars promenerade jag eller tog gratisbussen till alla andra placeringar.

Tips på att hålla ekonomin nere:

• -       Promenera till dina sjukhus istället för att åka buss.
• -   Ibland kan resor med Guild of Students vara överpris och kvalitén på ”turguider” är sällan värt prisskillnaderna. Ta alltid reda på vad en sådan resa kostar om du skulle åkt själv.
• -       Hitta eget boende (!) Universitetet tar inte alls i hänsyn till att erasmusstudenter bara är där mellan 3 och 4 månader. (Detta är i särklass största extrautgiften jag hade)

I juli månad blev jag erbjuden ett rum på deras centrala campus (Tudor Close). Läget kunde inte varit bättre med gångavstånd till the Royal Liverpool Hospital samt till stadskärnan. Mtp läget klarade jag mig alltså utan varken cykel eller busskort (undantag neuroplaceringen då jag köpte tågkort veckovis vilket konstigt nog är billigare än ett månadskort). Universitetet ser till att placera andra erasmusstudenter i samma hus som dig vilket kommer utgöra din sociala umgängeskrets de kommande månaderna.

Tudor Close är ett litet område på campus med ca femton byggnader med ungefär sju personer/rum i varje byggnad. Allt är nyrenoverat (under 2012) och är väldigt fräscht. Detsamma gäller för Melville Groove som är ett annat bostadsområde på campus några hundra meter bort. Carnatic-området är inte att rekommendera då det ligger en bit utanför staden och det är inte heller lika nyrenoverat som de två ovannämnda ställen. Den enda fördelen jag kan se med Carnatic House är dess gångavstånd till psykiatriplaceringen på Mossley Hill.

Kort om mitt boende. Sju personer delar ett lagom stort kök med två ugnar, två stora kylskåp och ett mindre, två frysar, två set av spisplattor och sju små förvaringsskåp med möjlighet till att sätta upp ett hänglås. På andra våningen finns det tre toaletter varav två har duschkabiner. Kvalitén på boendet förtjänar all beröm då det var väldigt modernt och det kändes aldrig riktigt jobbigt att dela varken kök eller toalett med de andra. Ett litet problem kan vara att det var ganska lyhört och mitt rum låg på bottenvåningen alldeles intill sällskapsrummet. De flesta som läser något annat har föreläsningar på eftermiddagarna och du kan få svårt att sova. Jag rekommenderar dig att tidigt byta rum med någon från de övre våningarna om så verkar vara fallet.

Jag litade på Universitetet att hitta ett bra boende åt mig. När jag väl fick erbjudandet om ett rum i Tudor Close i slutet av juli hade jag inte riktigt några andra alternativ. Den stora nackdelen är att universitetet envisas med att erbjuda studenter kontrakt som gäller hela januari ut pga att det är så terminerna ser ut. Trots att alla erasmusstudenter som läste medicin från hela europa åkte hem innan jul för att skriva tentan hemma vägrade University of Liverpool ändra våra redan dyra kontrakt. En tjej från Österrike hade via telefon med University of Liverpool fått besked om att kontraktet ska gå att ändra, vilket de sen dementerade och var ovilliga att göra. Att mejla accommodation office fram och tillbaka var ganska energikrävande och definitivt sänkte kvalitén på utbytet. Mitt främsta tips inför utbytet är att se över om det är värt att betala boende i extra 6 veckor. Det är självklart roligare att bo med jämngamla studenter som också är på utbyte men du kommer oavsett att bli introducerad för andra läkarstudenter via er gemensamma erasmuskoordinator i Liverpool som då var Christina Da Silva. Det är väldigt enkelt att lära känna andra studenter via idrottsengagemang, fester etc. Hade jag gjort om utbytet hade jag försökt hitta ett billigare alternativ i stan.

University of Liverpool ingår i Red Brick gruppen i UK som motsvarar USAs Ivy League. Där tog dock all prestige slut vad gäller kvalitén på läkarutbildningen i Liverpool som konstant var föremål för skämt bland alla läkare. Läkarutbildningen i Liverpool är tydligen den sämsta i Storbritannien enligt både läkarna och studenterna där. Det beskrevs som en distansutbildning där studenterna förväntades få allt enbart ur böckerna. Du ska vara förbered på att inte få så mycket teoriundervisning, det kommer till 90 % bestå av klinikplaceringar. Kliniker kan i sin tur ha föreläsningar för foundation year läkarna (motsvarighet till AT-läkare) vilket rekommenderas att gå på. Du kommer inte att tillhöra någon klass läkarstudenter men jag skulle rekommendera att fråga efter något schema när du stöter på någon läkarstudent under kliniken (vilket är garanterat att du gör). De flesta kliniker kommer uppmuntra dig till att prioritera teoretisk undervisning.

Beroendemomentet (inklusive seminarierna och kvällspass på beroendeakuten) och ett kvällspass på länsakuten gjorde jag på KI när jag kom hem från utbytet. 

Scouser är benämningen för Liverpoolbor och de talar den lokala dialekten scouse. Många läkare kommer utifrån Storbritannien eller utifrån Liverpool och du behöver inte oroa dig för språket egentligen. I början kan det vara svårt när patienter pratar scouse men du snappar upp det snabbt. Alla är väldigt artiga hela tiden. En sak som är annorlunda är att sjukvården har möjligtvis lite större hierarki än i Sverige. Man förväntas också ha på sig finbyxor, finskor och skjorta på kliniken. 

Universitetet har ett otroligt stort utbud på sport- och fritidsaktiviteter som man kan engagera sig i. Allt från vindsurfing till biodling till språkkurser i kinesiska. Mitt tips är att gå på mässan under freshers week där du ser hela utbudet av aktiviteter. Ett medlemskap i en studentorganisation är 35 pund och det blir billigare ju fler idrotter/klubbar du är med i.

Det var det otroligt roligt att ha så bra fotbollslag så nära. Jag snittade på mellan en till två premierleaguematcher i månaden. Man kan få tag på biljetter till Liverpool- och Evertonmatcher via the Guild of Students. Manchester Unitedmatcher är lite svårare. Det billigaste alternativet för att få biljetter till bra matcher kan vara att ha koll på om någon i din närhet sitter på ett säsongskort (läkarstudent, läkare på avdelning). Tidigare reseberättelser har sagt att läkare erbjudit matchbiljetter men så var inte fallet hos mig. Jag lärde känna läkarstudenter som hade säsongskort och åkte med dem.

Jag umgicks mest med de jag bodde med och med gruppen läkarstudenter från Europa. Vi åkte runt ganska mycket i hela Storbritannien och Irland. Mina bästa minnen har jag från Edinburgh, Dublin och Belfast som är fina städer värt att besöka (ffa Edinburgh och Dublin). Väldigt billiga flyg går att hitta mellan Liverpool och Dublin/Belfast. Jag besökte en vän i Glasgow men för någon som vill ha sightseeing skulle jag inte rekommendera staden som resmål då den är tråkig. Jag åkte aldrig till London då jag prioriterade små ställen dit man förmodligen inte skulle att åka till senare som tex York, Lake District, Peak District, Bath och Chester. Snowdonia och Bounce Below (https://www.youtube.com/watch?v=JF2lnKWaSDQ) i Wales och rekommenderas också!

Utbytet i Liverpool var väldigt bra och jag rekommenderar folk att åka. Dock finns det vissa saker jag vill poängtera för er som funderar på eller ska åka. Det viktigaste gäller boendet. Den som åker bör ha klart för sig vad det innebär finansiellt att acceptera ett kontrakt från universitetet. Om jag hade gjort om utbytet hade jag inte stannat mer än 90 dagar. Liverpool och Storbritannien i all ära men planerar man sina helger bra hinner man besöka de flesta ställen ganska snabbt. I början stressade jag ganska mycket med de olika placeringar men Rachel Dunbavin som var koordinatorn för läkarstudenterna är väldigt flexibel och man kan enkelt lägga till en vecka på en placering eller ta bort det på en annan om du upptäcker något fel. Sammanfattningsvis så är det ett utbyte jag definitivt är nöjd med men som kunde varit en bättre upplevelse hade jag vetat ett och annat på förhand.