Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 15/16
Namn: Ottilia Brånstrand
E-postadress: ottilia.branstrand@gmail.com

Innan avresa

Jag har nog under hela utbildningen tänkt att jag ska åka på utbyte. Termin 11 lämpade sig mycket väl för att göra en sådan resa. Det går smidigt att få kurserna tillgodoräknade och man behöver inte åka hem till Sverige för att skriva tentamen. Minnesota var mitt 3e handsval, och föregicks av Australien och Singapore. Att jag ville just till den amerikanska staten Minnesota berodde dels på att man hann klart med kurserna till examensceremonin på KI, och dels på att det kändes realistiskt utifrån den meritgrupp jag hade.

Inför resan till USA fyllde jag på min stelkrampsvaccination. Sedan tidigare var jag vaccinerad mot hepatit A och B. Två dagar innan avresa fick jag reda på mina kurser och fick även då veta att jag behövde influensa-vaccinera mig till plastikkirurgi-kursen. Influensa-vaccinationen var inte obligatoriskt, men intyget, som jag skulle fylla i, var tämligen tvingande. Lyckligtvis hann jag ta influensa-vaccinet i Sverige innan avresa. 

Ansvarig sekreterare för utbytesstudier i Minnesota var inte i det snabbast laget när det gällde att svara på mail och delge information. Den svenska handläggaren, Karin Forslund, var mycket hjälpsam när vi hade frågor inför utbytet. Två dagar före avresa fick vi slutligen våra kurser bekräftade från den amerikanska handläggaren. Under utbytet behövde vi aldrig ha kontakt med henne och jag fick heller aldrig träffa henne. 

Ankomst och registrering

Vi åkte direkt dagen efter att ISK-kursen var avslutad. Då hade vi en söndag i Minneapolis innan våra kurser började på måndagen. Det kan ju tyckas vara lite tight om tid, men jag tyckte det gick jättebra att kastas direkt in i utbytet. Gällande tidsskillnaden hann vi inte ställa om oss men det var snarare till vår fördel då man ändå tvingas upp tidigt på morgonen när man läser i USA. Inför starten hade jag fått mail från ansvarig kurssekreterare om var jag skulle befinna mig på måndag-morgonen.

Vi fick inget erbjudande om introduktionskurs eller någon fadderorganisation. Det hade givetvis varit trevligt, men det gick bra att komma in i utbytet ändå. 

Ekonomi

Den största utgiften för oss var bostaden. Vi betalade ca 60 000 sek för att hyra ett hus i två månader, vilket vi tyckte var mycket pengar. Om man är ute i lite bättre tid och inte vill bo i samma område, går det säkert att få ner priset endel. Gällande flygresa till Minneapolis hittade vi bra priser med IcelandAir. Hemresan gjorde vi med Norwegian från NY och flög då hem till skapligt pris. Vi reste till USA med ESTA, och behövde därmed inte gå till ambassaden. Kostnaden för ESTA är ca 140 sek. Andra utgifter var busskortet som kostade ca 700 kr/månad. Därtill kommer förstås utgifter för mat, hygienartiklar, mobilabonnemang etc. Priserna i matbutiken var ungefär som i Sverige.

Ett tips är förstås att söka stipendier inför utbytet. Tänk på att göra detta i god tid då ansökningsperioderna för stipendierna varierar. Sedan gäller ju som alltid att försöka vara ute i god tid när man ska boka flyg, bostad etc. 

Boende

Det är ju alltid lite klurigt att veta var man ska bo, och kanske lite extra i en amerikansk stad, där bostadssegregationen är mer påtaglig jämfört med vad man är van vid. Vi kontaktade två studenter som varit på utbyte i Minneapolis innan oss för att höra om lite tips. De områden vi fick rekommenderade var Uptown, Downtown West och Dinkytown. Vi letade på Airbnb och var ganska sent ute. Drygt en månad innan avresa hittade vi ett hus i Uptown som vi tre utbytesstudenter hyrde tillsammans. Vi trivdes jättebra i området. Läser man om stadsdelen Uptown så profilerar den sig som lite "hipster", vilket den nog var i amerikanska mått mätt. På gångavstånd fanns bra restauranger, lite shopping och bra kommunikationer. 

Från Uptown åkte jag buss till sjukhuset, vilket tog ca 30 min. När jag var placerad i St. Paul fick jag antingen skjuts eller så åkte jag buss och spårvagn, vilket tog 1h. Det fungerade bra att åka kommunalt och vi klarade oss utan att hyra bill. Man kan givetvis bo närmre campus, men då är det bra att dubbelkolla att kurserna är förlagda just där och inte på något annat sjukhus.

Studier allmänt

Jag upplevde mig mer inkluderad i teamet i USA jämfört med i Sverige. Kollegorna tog väl hand om mig och var mycket villiga att lära ut. Vid ett flertal tillfällen erbjöd sig handledarna spontant till att undervisa. Detta var mycket bra och vid dessa tillfällen utmärker sig amerikanarnas pedagogik, retorik och viljan att lära ut till läkarstudenter. Vi gick ofta ut och åt lunch tillsammans, och jag blev också ofta bjuden på lunchen av en intern eller resident. 

Jag läste inget extra om kvällarna eller helgerna under utbytet. Jag behövde heller aldrig gå kvälls- eller helgjourer under de placeringarna jag hade. 

Ytterligare en skillnad är att amerikanarna dubbelarbetar och -dokumenterar en hel del. Exempelvis gick vi och förrondade separat, vilket innebar att en patient fick träffa mig som läkarstudent, en eller två interns och en resident. Detta system kändes väldigt ineffektivt och det var aldrig roligt att komma in som nummer 4 till en patient som redan hade besvarat alla frågor. Jag tror att anledningen till att de har detta system är dels för att det fyller ett pedagogiskt syfte, och dels för att det är rädda för att bli stämda. I Sverige skulle jämförelsevis en överläkare anförtro sin ST-/AT-läkare i större utsträckning. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
SURG 7522 - Plastic and Reconstructive Surgery 
Detta var en kurs på två veckor. Första veckan var jag på Minnesota University Hospital som ligger i Minneapolis. Där ingick jag i ett team som bestod av en staff, en resident och en amerikansk läkarstudent. De var mycket vänliga och det var tryggt att ha en läkarstudent med i gruppen. Vi började oftast kl 6.30 med en rond och därefter kunde det antingen vara mottagning eller operation. På mottagningen kom patienter som önskade bröstförminskning, -borttagning eller rekonstruktion efter cancerkirurgi. Veckan jag var där var det endast ett fåtal operationer, men jag var alltid välkommen att "scrub in". Jag fick mest titta på och stå i såret, eftersom det redan var två operatörer. Vid något tillfälle fick jag sy och assistera. Man kunde få en del frågor av varierande svårighetsgrad. Jag blev nog förvånad över hur teoretiska frågorna var för att vara ställda av plastikkirurger, exv förklara sårläkningsprocessen. Frågorna ställdes dock på ett vänligt sätt och de var inte "dömande". Mina handledare var villiga att lära ut och var mycket skickliga pedagoger. Jag fick sluta någon gång mellan kl 14 och 17.  

Min andra vecka var förlagd på Regions Hospital i St. Paul. Där tillbringade jag två dagar på operation och tre dagar med en professor på mottagning. I USA ingår handkirurgi i plastikkirugi och på mottagningen kom därför patienter med exv. karpaltunnelsyndrom och ganglion. Jag gick bredvid min handledare och hade inga egna patienter. Professor Schubert var mycket vänlig och bjöd sedermera in mig och de svenska utbytesstudenterna på söndagsmiddag hos hans familj. På operationsdagarna hade de två operationssalar med plastikkirurgi och jag fick bestämma var jag ville delta. Jag deltog bl a på en bröstförminskning och en flap-operation.

Under mina två veckor fick jag en större förståelse för rekonstruktiv platsikkirurgi och dess syfte. Jag fick även suturträning och repetera endel handkirurgi. Det fanns ingen examination under slutet av kursen, utan endast närvaro gällde. Jag är egentligen inte kirurgiskt intresserad, men ville ändå har en kirurgisk placering under mitt utbyte. Jag skulle rekommendera plastiskkirurgi till den som vill ha lite operationstid men samtidigt lite "humana" arbetstider. 

MED 7525 -  Cardiology
Denna kurs pågick i fyra veckor på University of Minnesota i Minneapolis. Jag började ca kl 7.30 och slutade kring 15.30. Varje morgon fick jag en patient som jag förrondade innan sittronden med staff. Jag kunde alltid fråga en intern om jag hade frågor och de var mycket snälla och ville hjälpa till. Vid några enstaka tillfällen skrev jag journaler. Hur lång tid ronden tog varierade mycket beroende på vem som var veckans staff. Ibland rondade vi nästan hela dagen och andra veckor var det klart på 1 h. På eftermiddagarna var det alltid EKG-undervisning med den legendariska professor Wang, som många KI-studenter före mig har berättat om. Ofta var jag ensam student under dessa timmar och fick 30 min privatundervisning i EKG varje dag. Både staff's och interns erbjöd sig att undervisa på eftermiddagarna om det var lugnare. 

De diagnoser som förekom på avdelningen var myokardit, rytmrubbningar och hjärtsvikt. Jag blev under denna kurs bättre på att tolka EKG och presentera patientfall. Det fanns ingen examination under slutet av kursen, utan endast närvaro gällde. Jag skulle rekommendera denna kursen om man är intresserad av kardiologi. 

FMCH 7518 - Inpatient Family Medicine
Denna kurs var 1.5 vecka då det var veckan innan jul. Kursen var förlagd på det lilla sjukhuset St. Joseph som ligger i St. Paul. Teamet bestod av en staff, två interns och en amerikansk läkarstudent. När kursen började mötte kurssekreteraren upp oss och visade oss runt. Jag fick även lunchkuponger att använda i matsalen. Vi var ett litet team och jag blev väl omhändertagen. Jag hade i början mycket svårt att greppa vilka diagnoser och patienter som hamnade hos oss. Teamet ansvarade nämligen för primärvårdspatienter som behövde inneliggade vård, och det rörde sig om både internmedicinska och kirurgiska diagnoser, och några patienter vårdades på IVA. Teamet ansvarade också för förlossningsavdelningen. Vad som avgjorde om patienterna hamnade i vårt team, och inte exv. en vanlig internmedicinsk avd, förstod jag nog aldrig men fick det förklarat att det delvis var avhängit vilken försäkring patienterna hade. Hela förmiddagen gick åt till att ronda och ibland skrev jag journaler. På eftermiddagen anslöt vi nya patienter eller så deltog jag på primärvårdsmottagningen. Jag började kl 7.30 och slutade ca 16.

Jag gillade bredden av diagnoser som förekom och att teamet även hade ett mer långsiktigt tänk för hur patienterna skulle skötas i öppenvården. Under kursen fick jag repetera handläggning av pankreatiter, pneumonier och förlossning. Det var en trevlig placering och roligt att bekanta sig med en verksamhet som inte riktigt finns i Sverige. Det fanns ingen examination under slutet av kursen, utan endast närvaro gällde. 



Språk och kultur

Jag upplevde inga större svårigheter att följa med i språket och relativt snabbt kom man in i att använda medicinska termer. Klurigast är kanske att förstå alla vedertagna, och mindre vedertagna, medicinska förkortningar som förekommer i journaler. Många förkortningar kan man googla alternativt fråga sin amerikanska skrivbordskollega. 

En stor skillnad i vården mellan USA och Sverige är förstås sjukförsäkringar. Under min plastikkirurgi-placering kom frågan, huruvida försäkringen täckte kostnaderna för ett ingrepp, upp ganska ofta. Detta sätter förstås sin prägel på patientklientelet. Som svensk kändes det alltid lika märkligt när pengar/sjukvårdsförsäkring avgjorde vilken vård man hade rätt till. 

Fritid och sociala aktivteter

Kurssekreteraren mailade ut en lista med kontaktuppgifter till de medicinska utbytesstudenterna i Minneapolis. Där fick vi kontakt med två norska och fyra studenter från Sydamerika. Vi gick ut och åt vid några tillfällen och bjöd även in på lucia-fika hemma hos oss. Under min kardiologkurs träffade jag några amerikanska läkarstudenter. Känslan jag fick var att de läste mycket, men de hade förstås också andra examinationskrav som inte gällde mig som utbytesstudent. 

Vi hade ett gym (YWCA) som låg 10 min promenad från oss. Där skaffade vi medlemskap och tränade tillsammans några gånger/vecka. När man frågade Minnesota-bor om turistaktiviteter föreslog nästan alla "Mall of America". Lite märkligt tyckte vi, men vi gjorde förstås en resa till USA's största shoppingcenter. Där fanns de vanligaste kedjorna, ett nöjesfält med karuseller, akvarium och de mesta man kan önska sig. Shoppingcentrat bekräftade ännu en gång hur amerikanare vurmar för allt som är "biggest". Lyckligtvis har de även ett IKEA, där man kan köpa köttbulle-tallrik i restaurangen och smågodis i sverige-shoppen. Vi tyckte även att sport-evenemang kändes amerikanskt, och därför såg vi till att boka in oss på college-football, NBA-basket och NHL-hockey. Ingen av oss var särskilt sportintresserad, men man rycktes med i "showen" genom allt spektakel som försiggick runtomkring med mat, cheerleaders, orkestrar och "kiss-cam-moments". Över Thanksgiving-helgen flög vi till Chicago och var där i fyra dagar. Chicago skulle jag varmt rekommendera och det var härligt att få lite stortstadspuls och skyskrapor. När sista dagen var gjord på placeringen åkte vi till Kalifornien och sedemera NY över jul- och nyårs-helgen.

Sammanfattning

Jag skulle varmt rekommendera att åka till Minnesota på utbyte. Staten är kanske inte så spännande i sig, men två månader är en lagom tid för att få uppleva amerikansk kultur och för att få en förståelse för sjukvårdssystemet. Som svensk blir man lite extra uppmärksammad i Minnesota då de har en hög andel svensk-ättlingar och Minnesota-borna inbjuder glatt till ett samtal. Jag gjorde utbytet tillsammans med två andra KI-studenter och utan dem hade jag nog känt mig mer ensam och stundtals utlämnad. Mitt Minnesota-utbyte blev ett minne för livet.