Jag har alltid varit mycket intresserad av att resa, se andra kulturer och att vara med om nya upplevelser. Redan när jag sökte till KI hade jag bestämt mig för att jag skulle ansöka om att få åka till Australien. Under tiden på KI så ändrade jag mig eftersom det var så mycket som hände både i skolan och utanför och mitt engagemang i kåren var inte det bästa. Sedan så råkade jag av en slump helt plötsligt bli ordförande för Global Friends (en organisation som tar hand om internationella studenter efter de kommit till KI) då min vän tvingade med mig på ett styrelsemöte och efter det var jag frälst. Jag gick med i Internationella nämnden, jag engagerade mig inom IFMSA och jag åkte på varje resa som kursen hade att erbjuda. Internationellt blev min grej. Jag älskar hur öppna människor blir när de är på utbyte, hur sociala människor från andra kulturer kan vara och hur de minsta saker kan bli äventyr. Under hela mitt liv i Stockholm har jag aldrig sett så mycket av staden som jag gjorde efter jag träffade mina internationella studenter. Med mitt engagemang ledde det naturligt till att jag skulle vilja ha samma fantastiska utbyte som de nya människorna jag träffat.

När jag väl bestämt mig för att söka började processen med papprena. Jag tyckte det var otroligt svårt att veta vad jag skulle göra och hade ofta svårt att hitta informationen jag ville ha. Det mesta hittade jag på http://ki.se/utbildning/studera-utomlands samt http://pingpong.ki.se/public/courseId/5586/lang-sv/publicPage.do?item=3849807. Det blev mycket att läsa och många detaljer åt olika håll att tänka på så jag gjorde en check-lista vilket hjälpte mig mycket. Att hitta information angående universitetet jag sökte var i princip omöjligt i det här stadiet och jag läste därför bara gamla reseberättelser. Något som var viktigt för mig var att vara hemma till examen och det blev därför min största prioritet i ansökningarna. Det som var svårast var att få mina papper angående kår-arbete signerade och det krävde mycket tid att hitta rätt personer. När det gällde att skriva ett motiveringsbrev var jag väldigt nervös men hade hört från andra studenter att det viktigaste att lägga vikt på var tidigare internationellt engagemang samt hur det skulle påverka mig som läkare om jag fick utbytet.

När det gällde att välja var jag skulle åka fanns det egentligen bara ett alternativ för mig. Dels så har jag alltid varit väldigt nyfiken på Australien och dels så ville jag åka någonstans där jag kunde kommunicera effektivt med läkare och patienter så att jag kunde lära mig något. Jag ville inte heller arbeta för hårt när jag väl var där eftersom jag sett hur kul det är att uppleva ett nytt land utanför skolan med studenterna jag var ansvarig för. Jag vet att många jag pratat med som åkt till Amerika hade det väldigt tufft på sina placeringar och efter diskussion med en student som tidigare åkt till Australien fick jag veta att det var väldigt givande men också ganska avslappnat på placeringarna.

Efter jag fått veta att jag skulle bli nominerad till Australien fick jag ett flertal dokument med information om hur jag skulle gå till väga i min fortsatta ansökan vilket var väldigt hjälpsamt. Där fanns även länkar till Sydney University där jag kunde hitta mer information om deras sida av det hela. Där finner man även den speciella ansökningsblanketten man måste fylla i från Sverige. Mina klasskamrater väntade för länge med att fylla i denna, ett tips är att göra det så fort som möjligt för det tar tid. För mig var det ffa vaccinationerna som tog tid; jag fick lov att ta titrar på ett flertal av dem trots att jag hade bevis om att jag tagit dem tidigare. jag fick även lov att om-vaccinera mig för ett flertal saker vilket blev väldigt dyrt. Sammanlagt gick vaccinationerna och titrarna på ca 1500 kronor. Mina klasskamrater slapp dock denna kostnad. Det kostar även ca 300 kronor att få ett utdrag ur australienska polisens register men det går snabbt att få, ca två veckor. Ett tips gällande deras ansökan är även att man måste be om datum då man ska börja. En kurskamrat som skulle till Amerika råkade boka så att det skedde samtidigt som IST (KI publicerar inte datumen förrän ganska kort innan sista terminen börjar vilket är långt efter ansökan ska vara inne) och hade många problem med detta. Mina kamrater jag åkte med började ett datum ganska nära då KI hade sagt att IST kanske skulle börja. Jag valde att börja en vecka senare. Detta gjorde att jag åkte till Australien samtidigt som dem ändå men var ledig en vecka innan start medan de var lediga en vecka efter kursen. Om jag fick välja nu hade jag gjort som de gjorde.

Efter man har gjort sin ansökan och kommit in måste man ansöka om visum. Vi behövde alla göra en läkarundersökning samt en lungröntgen för att kunna få vårat visum vilket kostade 5000 kronor. Det kostar även ca 1000 kronor att ansöka om visum och då de gjorde fel med min ansökan fick jag lov att betala detta två gånger. Det är svårt att veta vilket visum man ska ansöka om och hemsidan Australien har för detta är omöjlig att navigera. Jag fick också visumet beviljat bara kort innan jag skulle resa. Tipset är alltså att börja tidigt med detta också, man tror att det ska gå snabbare än det gör.

Ett annat tips är att gå på KIs informationskväll. Där träffade jag andra studenter som skulle till Sydney och en av dem (en biomedicinare jag aldrig träffat förut) blev personen jag umgicks mest med när vi kom fram.

Jag reste tillsammans med mina kurskamrater trots att vi inte kände varandra så bra innan. Vi separerade vid flygplatsen då jag skulle till ett annat boende och i det ögonblicket kändes det hela överväldigande. Jag tog en dyr taxi till stan. Tipset är att ta tunnelbanan, tar tio minuter och du är i centrum, något jag inte förstått. Jag var ledig en vecka innan skolan började och spenderade den med att vandra omkring i stan, se så mycket som möjligt och komma underfund med hur transporter etc fungerade. Det viktigaste att fixa var ett Opal-card vilket är ungefär som ett SL-kort för att kunna ta sig omkring, samt ett Australienskt sim-kort till telefonen. Bussar etc visar inte vilken station du är vid och du måste därför följa resan via någon app på telefonen, t.ex. Google Maps för att kunna veta var du är.

När kursen väl började hade mina kamrater redan varit där en vecka och kunde informera mig om klädsel innan jag kom dit. Jag hade läst innan på universitetets hemsida att det var väldigt formell klädsel som gällde men i verkligheten hade de flesta klänningar som var något kortare än knät och blusar med korta ärmar.

Vi välkomnades av mannen som var ansvarig för utbytesstudenter på sjukhuset. Han visade oss runt i sjukhuset och hjälpte oss till våra placeringar. Utöver hjälpen vid vårt första möte skickade han ut ett mail varje vecka för att ge oss information angående föreläsningar etc samt en inbjudan till en pub varje onsdag. Alla utbytesstudenter fick detta mail och de som ville möttes på baren som rekommenderades den veckan. För att kunna kommunicera kring detta organiserades under tiden jag var där en Facebook grupp. Trots detta var det ibland svårt att sammanstråla med andra studenter då det är ett stort sjukhus och därför var vi alla noggranna med att ta varje students kontaktuppgifter.

Det är dyrt att åka på utbyte. Jag har sedan tidigare skrivit om mina kostnader innan jag ens lämnat Sverige (vaccinationer, hälsoundersökningar, intyg etc gick på ca 9000 kr. Själva resan gick på ca 8500 kronor. Jag bokade mina biljetter långt i förväg och åkte med Air China (har hört illa om dem tidigare men tyckte det gick väldigt bra) men jag känner någon som bokade bara någon vecka i förväg och betalade samma pris. En annan vän bokade någon månad innan och betalade dubbelt så mycket.

När man väl kommer fram finns det ett flertal kostnader. Boende är otroligt dyrt. Även om man delar rum med någon kostar det ofta upp emot 300-500 dollar i veckan (1920-3200 kronor) och då är det ofta inte optimala områden man bor i. Maten i butikerna är dyrare än här i Sverige men maten på restaurang är mycket billigare så vi åt ofta ute. Då kunde man hitta en bra måltid för 70-100 kronor men det blir mycket pengar tillslut. Transport kring Sydney är komplicerat kostnads-mässigt, olika resor kostar olika mycket och vissa tider är dyrare att resa etc. Detta gör att man kan spara pengar genom att använda olika taktiker och resa på ca 15 dollar/vecka (ca 100 kronor) men ofta blir det mer mot 30 dollar (180 kronor)Det finns mycket man kan göra för att hålla kostnaderna nere när man är ute och reser men svårare när man är i stan. Ett tips är att de ofta ger "doggie-bags" från restauranger vilka kan räcka till ett par luncher. Det är också relativt dyrt med maten på sjukhusen så det är bra att ta med sig lunch hemifrån. Det största tipset är att dela rum med någon om man känner att man klarar av det i två månader.

När det gäller pengar på sjukhuset har de en annan attityd till det än här i Sverige. Där blir man alltid bjuden på kaffe av sina supervisors. Om man försöker bjuda tillbaka kan det ibland ses som en förolämpning. Det samma gäller i vissa fall angående lunch etc. Vår kultur med Swish och att betala tillbaka kan ibland skapa konflikter och behöver hanteras med försiktighet.

Det finns mycket man kan göra gratis i Sydney. Bland annat har många museum gratis inträde, men även platser som Botanical Gardens, stränderna och många bassänger är gratis. Jag besökte botaniska trädgården minst 3 ggr/vecka eftersom jag bodde nära och det var otroligt vackert. Något annat som var gratis som jag också tyckte mycket om var lördagar i Darling Harbour då de har fyverkerier kordinerade till musik nere vid hamnen.

Jag gav mig även ut och reste när jag var i Sydney. Dels reste jag till platser nära staden men jag gav mig även ut på långa resor kring landet och back-packade. Jag spenderade totalt ca 35 000 kronor på detta.

Jag var dum och ansökte inte efter stipendium då jag inte kände att jag passade in på de jag hittade. Min kurskamrat sökte allt hon hittade trots att hon inte uppfyllde deras kriterier och fick sammanlagt 79 000 kronor. Tipset är alltså att ansöka. Jag fick istället extra bidrag från CSN där man kan låna för kostnaden av biljetten till Australien och kan ansöka om merkostnadslån. Jag fick även 5000 kronor av KI.

Sammanlagt spenderade jag ca 70 000 - 80 000 kronor på min resa.

Jag hade hört från ett flertal vänner att det var enkelt att hitta boende i Sydney. Jag hade därför inte organiserat något innan jag åkte eftersom det var så mycket som hände med studier till IST etc. Jag bodde istället hos en familjevän första veckan vilket var väldigt skönt och gav mig en chans att se över vilka områden jag ville bo i. Dock var det otroligt svårt att hitta något som var bra för mig. Att bo ensam i ett rum är mycket dyrt och otroligt svårt att hitta utan att bo hos en värdfamilj. Jag ville gärna bo med andra i min ålder vilket gjorde att urvalen var få. Jag använde mig av hemsidorna gumtree och flatmates och skickade över 120 ansökningar där jag fick komma på visning för ca 10. Att bara behöva boende i två månader gjorde det hela väldigt svårt då de flesta letade efter inneboende som kunde stanna i minst tre.

När det gäller områden att bo så hade jag blivit rekommenderad Bondi av ett flertal människor. I efterhand skulle jag absolut inte bo vilja där. Det tar ca 1,5 timme in till sjukhuset därifrån på morgonen om man har otur, det är ffa fullt med backpackers och turister och därmed inte så autentiskt och när det gäller stränder är det en av de mest kända men också en av de tråkigaste jag besökte. Det finns mycket butiker och restauranger där men allt som allt inte värt det. Som tur var började jag med att kolla på saker vid North Shore. Det finns många mysiga områden men det är långt att ta sig till de flesta platserna därifrån och dyrare att bo. Jag gick därefter över till att titta på rum i CMB vilket är stadskärnan. Det är inte lika trevligt som områdena runtom, det är dyrt att bo och man får väldigt lite yta för pengarna. Sydney har en småstadskänsla som är fantastisk för att vara en så stor stad och små områden av staden känns som små byar i det hela men i CMB är det bara höghus och stress. Jag hamnade tillslut i Darlinghurst vilket jag är otroligt glad över. Jag bodde precis nära Oxford Street vid Hyde Park och det var fullt med mysiga restauranger, lätt att komma till skolan (bara att ta tåget från Museum eller Town Hall), väldigt nära till botaniska trädgården och bussar som gick till alla stränderna på södra sidan av stan (Bondi, Bronte, Coogee). Jag fick även tag i en lägenhet med andra internationella personer i min ålder som kommit till Sydney för att arbeta, vilket öppnade upp för mig socialt. Trots att det var det finaste rummet jag fått se under mina visningar kostade det 325 dollar/vecka och var litet, ofräscht och slitet. Allt som allt är jag glad att jag inte fixat boende innan jag åkte men det gjorde det otroligt stressigt för mig och jag är medveten om att jag mest hade tur att det löste sig så bra.

Sjukvården ser annorlunda ut i Australien. Det finns både privat och statlig sjukvård där båda räknas som bra men där den privata innebär stora kostnader och kortare köer. På Royal North Shore är en del av sjukhuset privat och den andra statlig. Ofta ägnar överläkarna och de mer erfarna den större delen av sin tid på det privata sjukhuset men de är fortfarande engagerade i den statliga vården samtidigt.

På varje avdelning finns det en eller två registrars (likt ST) och en (intern likt en underläkare) som tog hand om allt som registrars beslutade. Han skriver alltså alla remisser, ordinerar alla läkemedel, skriver alla daganteckningar etc. I Australien tar även läkarna alla blodprover etc. Det finns inga undersköterskor så sjuksköterskor arbetar ffa kring omvårdnaden av patienten samt läkemedel. Detta jobb gör man i två år efter examen från läkarprogrammet innan man sedan börjar specialisera sig. Registrar kommunicerar vidare med the consultant, alltså överläkaren som spenderar den mesta av sin tid på det privata sjukhuset men är ansvariga för alla patienterna även på den statliga delen. Ibland går en student från Sydney University också på avdelningen. I patienternas vård är även andra vårdare från andra avdelningar ofta involverade. En patient med njursten och hjärtsvikt vårdas t.ex. av urologerna gällande njurstenen och kardiologer gällande hjärtat. Detta gör att saker ofta kan missas eller att kommunikationen går fel. Mellan alla dessa olika aktörer kan tonen ofta vara ganska hård och anklagande men det är vanligt och inte något som de själva reagerar på. Man säger aldrig emot sina överordnade och respekten mot de som är över dig i rang är total.

Kommunikationen med patienterna är väldigt rak. I Australien kan man bli stämd om man gör fel och patienterna informeras därför utförligt gällande alla risker och skriver sedan på papper innan åtgärder görs. Jag tyckte väldigt mycket om hur kommunikationen gick till med patienterna eftersom jag ibland känner att de inte får tillräckligt med information i Sverige. Däremot tog det mig ett tag att vänja mig vid sättet de samtalar inom vårdpersonalen.

Något som är annorlunda från Sverige är att väldigt lite är datoriserat i Australien. Läkemedel, patientinformation, kommunikation med konsulter etc sparas i mappar med papper vilket gör att saker lätt missas eller glöms bort. Ibland kunde anteckningar vara oläsliga. Innan jag åkte hade det beslutats från staten att allt skulle börja datoriseras under 2017 men det hade möts med stor skepsis från sjukvården.

Eftersom mitt utbyte var det sista jag gjorde på läkarlinjen hade jag väldigt lite teoretisk inlärning. Vi hade Grand Rounds där en vårdavdelning drog ett intressant fall i föreläsningsform samt föreläsningar på fredagar där vi fick samma undervisning som de australiensiska studenterna som likt oss under kliniska terminer hade placeringar fyra dagar och en dag teori på slutet. Jag hade ingen examination angående det jag lärt mig.

Det var väldigt lätt för mig angående språket då jag har engelskt ursprung. Mycket av det medicinska språket saknade jag innan min resa men lärde mig det snabbt där. En av mina kamrater hade enligt henne själv väldigt begränsad kunskap inom engelska innan utbytet men kände även hon att placeringarna gick lätt. Gällande hur folk talar med varandra på sjukhuset är det som jag skrivit innan annorlunda och kräver ett tag att vänja sig vid.

När det gäller kulturen tycker jag att den är relativt lik den svenska (dock mer lik den engelska). Humorn är ofta snabb och mörk, kommunikationen är ofta öppen och rak, kontakten är ofta spontan. Man pratar ofta med främlingar på bussen eller på båten men aldrig mer än ett par ord. Om man reser träffar man väldigt lätt backpackers från hela världen och de brukar vara väldigt öppna för nya vänskaper. Det är en stor skillnad på hur människor beter sig i Sydney jämfört med andra delar av Australien vilket inte är så konstigt när det är så stort och klimatet så olika genom landet.

Sydney är också mer öppen med ämnen som i Sverige är något tabubelagt. Det finns stora områden som tillägnas "gay-kulturen" med transvestiter, regnbågsbarer och sexshoppar. Underklädersbutiker med väldigt provocerande utbud fanns på varje gata tillsammans med minst två butiker som sålde alkohol. Rökning är mycket dyrt i Australien (ett paket kostar ca 80 svenska kronor). Däremot är det många som är öppna med att de använder marijuana (det är dock olagligt) istället.

Om man beskriver staden är den som jag skrivit innan ganska lik en grupp byar som alla ligger nära varandra. I varje område finns det små mysiga restauranger och kvarterets krog samtidigt som det finns tillgång till museum, parker, butiker och underhållning överallt.

Något som jag inte var beredd på var aboriginer och hur deras kultur behandlas inom Australien. Det finns en stor segregering och aboriginer erhåller inte samma vård-standard, uppsöker inte sjukhus och utsätts för fler riskfaktorer för dålig hälsa än resten av befolkningen. De lever ca 10-12 år kortare än en annan australiensare. Det är mycket vanligt med rökning, alkoholöverkonsumtion och droger bland aboriginer och de lever ofta i en lägre socioekonomisk situation. Det finns många fördomar mot dem och rasistiska kommentarer är inte ovanligt. Detta märks av mycket mer i små städer jämfört med Sydney där det är ovanligt att se aboriginer på gatorna. Tyvärr har det blivit så att eftersom de ofta lever i en svår socioekonomisk situation och brukar mycket alkohol är de också en av de vanligare brottsgrupperna och därför krävs försiktighet på kvällar och nätter i mindre städer där segregeringen är mer palpabel och fientlig.

Gällande sociala aktiviteter organiserades som jag skrivit tidigare ett möte på en bar varje onsdag. Jag tyckte trots detta att det inte var lätt att få kontakt med andra studenter då de ofta reste i grupp från sina universitet och därför inte kände behov av att komma till dessa möten. Australiensiska studenter var väldigt svåra att få kontakt med då de har sina egna liv sedan tidigare som de är koncentrerade på. Jag är som sagt mycket glad över att jag gick på mötet på KI inför utbytet då jag fick värdefulla kontakter där. Jag umgicks utöver detta mest med mina kurskamrater från Sverige.

Jag såg till att utnyttja min tid optimalt i Australien. Här är mina tips för de olika städerna/målen jag besökte.

Sydney:

•  Botanical Gardens - mycket vackert, mysigt och trevligt. Gratis inträde.
• Vivid - en "light festival" som går maj-juni. De hänger upp lysen och gör speciella ljusspel över byggnaderna nere vid Circular Quay.
• Båt - åk båt från Circular Quay, var spelar ingen roll. Det är vackert att sitta och titta, går väldigt snabbt och målen är alltid trevliga.
• Bradley's Head - lätt att ta sig till med båt, optimalt för en solnedgång över staden och eventuell picknick.
• Stränder - Jag tyckte mest om Bronte och Coogee, mindre om Bondi. Min favorit var Manly men det tog lång tid att åka dit.
• Dykning - Jag och mina kurskamrater gick en PADI-kurs i dykning. Innan dess var det mycket teori att läsa via internet men certifikatet var väldigt skönt att ha innan jag började resa kring landet. Dock inte ett så spännande område att dyka i då det är grunt och finns mycket lite fisk.
• Promenad Bondi till Coogee - vanlig rekommendation som jag absolut står bakom.
• Coogee Pavillion - Restaurang/bar/klubb som ligger vid Coogee. Vanligt att man åker dit på en söndag för en brunch som sedan blir fika som sedan blir drinkar som sedan blir middag och sedan fest. Alltid fullt med folk.
• 
  
• Restauranger - Vi gick till många olika restauranger och jag var inte missnöjd med något av mina val. Det finns många rekommendationer på internet och dessa stämmer ofta. Asiatiskt är bäst i CMB. Bästa maten jag åt var på The Butler. Brunch var gott nära Bondi och det bästa stället vi prövade var Le Paris Go.
• Shopping - väldigt dåligt i Sydney, speciellt i CMB, mycket dyrt och svårt att hitta något som passar bra. Vi hade alla tänkt köpa klänningar till examen medan vi var borta vilket inte gick för någon av oss. Bästa stället var Bondi Junction.

Blue Mountains:

Jag åkte hit under min första vecka i Australien efter att jag löst allt med mitt boende. Kan säga att det var det bästa jag gjorde under hela min resa och att om det var det enda jag gjort under min tid i Australien hade det ändå varit värt det. Jag har aldrig varit någon som vandrat eller njutit av naturen i stor utsträckning så det var fysiskt jobbigt men utsikterna, stämningen och den otroliga skönheten kommer nog inget nytt kunna uppnå i mitt liv. Jag gjorde det själv vilket jag rekommenderar för den korta vägen jag gick med någon annan förlorade jag fokus på det jag upplevde. Jag utgick från Katoomba (två timmars resa på tåg från Sydney, kostar bara 8 dollar) där jag bodde på vandringshemmet YHA. Jag rekommenderar vandingsvägarna nedan:

• Prince Henry Cliff Walk
• Echo Point/Three sisters
• Leura Falls
• Federal Pass

Red centre/Alice Springs:

Jag reste hit för att se Uluru, Kata Tjuta och Kings Canyon. Jag reste runt med ett företag kallat Mulgas Adventures, rekommenderas starkt. De är det billigaste företaget men jag märkte inte av det alls eftersom stämningen var bra och de gjorde allt för att vi skulle få en positiv upplevelse. Träffade många härliga backpackers och man lär sig så otroligt mycket om landets historia och kultur samtidigt som man får se fantastiska saker och ha roliga äventyr. Utsikterna i sig är inte väldigt imponerande enligt mig i detta område utan det var helheten som var otrolig.

Genom landet:

Jag åkte vidare med Mulgas Adventures till Darwin, en två dagars busstur. Inte mycket imponerande att se dock flertalet vattenfall och varma källor etc. Jag hade bytt bort dem mot de långa timmarna på bussen dock. Vi hade väldigt kul som grupp men man blev trött på att sitta still. Dock mycket billigare än att flyga. Mulgas gick återigen längre än vad de behövde och lång historia kort; mitt i öknen fick jag uppleva min första åktur i limousin samtidigt som kängururna hoppade kring bilen.

Darwin:

Mycket trevlig stad, mycket nattliv, trevligt folk. Härifrån åkte jag på en tour genom Kakadu National Park och Litchfield Park. Vacker natur, många vattenfall, mycket bad, mycket kultur. Jag åkte med Buffalo Dreaming, skulle i efterhand ha valt Mulgas även här. Absolut värt att se men inte en prioritet jämfört med resten av landet.

Whitsundays:

En av de mest populära platserna att åka i landet, jag älskade det också. Jag åkte ut med en båt från Airlie Beach två nätter. Vi besökte Whitehaven beach samt många av öarna i området, vi snorklade, paddlade i glaskajaker för att kunna se fiskarna, en av mina vänner dök efter hajar och vi använda paddle-boards. Väldigt roligt och absolut värt pengarna.

Cairns:

Detta är den vanligaste staden att åka till för att besöka de stora barriärreven. Jag åkte ut med en båt där man både kunde dyka och snorkla. Jag stannade en natt på båten och gjorde sju dyk. Det blev väldigt brådskat och snabbt men jag såg otroligt mycket och fick även chans att natt-dyka. I framtiden kommer jag bara rekommendera detta för de som tycker om att dyka eftersom det annars blir en väldigt upprepande upplevelse.

Melbourne:

Jag hade två fadderbarn i Melbourne från min tid i Global Friends så jag mötte upp den ena för en rundtur i staden (fantastiskt ställe, mycket att göra, kul kultur där min favorit var att besöka "grafitti-gatan" nära centrum där alla väggarna är fulla av målningar) och sedan gav mig ut på The Great Ocean Road med den andra. Förutom Blue Mountains var det här min favoritresa inom landet. Det var avslappnat, vackert och hänförande. Vägen går längst kusten och under våra två dagar i bilen såg jag fantastisk natur, The Twelve Apostles (speciella berg som sticker upp ur havet) och fler utsikter än vad jag kan beskriva.

Min största rekommendation till framtida studenter som vill till Australien är att de ska involvera sig i Global Friends eftersom studenterna från Australien jag redan hade kontakt med utgjorde en ovärderlig källa till nöjen och information både innan och under utbytet, samt att de ska försöka resa och se så mycket de hinner under sin tid där. Det är ett fantastiskt land och kulturen är hänförande.

Jag har under den senare delen av läkarlinjen varit på Global Hälsa, Kirurgi i Kina, Twinning i Turkiet och nu även mitt utbyte i Australien. Jag tror att man lär sig mycket från andra hälsosystem och tar med sig många lärdomar från andra länder tillbaka till Sverige. Jag har t.ex. från Kina lärt mig hur jag är mer effektiv från deras system men även hur viktigt det är med hygien då denna saknades på deras sjukhus. Från Australien är mina lärdomar mer subtila då systemet är mycket likt det svenska. Jag har lärt mg mycket teoretiskt och praktiskt inom kirurgi och urologi. Jag har utvecklats i mitt självförtroende som läkare och jag har lärt mig hur jag kommunicerar effektivt inom medicin på engelska. Det som påverkade mig mest dock både som person men som framtida läkare var att resa till en okänd plats och behöva ta hand om mig själv utan skyddsnätet jag har i Sverige. Jag tror att detta är en bra och positiv upplevelse för alla människor då man lär sig mycket om sina egna gränser, sina vanor och sina behov. Som läkare tror jag dessa insikter är otroligt viktiga då vi har ett yrke som ofta kan leda till att man kompromissar på sitt eget välmående för att hjälpa andra. Framför allt har det dock fått mig att växa som person även utanför mitt yrke.

Jag skulle sammanfatta mitt utbyte som roligt, lärorikt, givande och äventyrligt. Min placering var väldigt bra och något jag skulle rekommendera till andra studenter. Sjukhuset var fint, låg bra till och personalen var väldigt hjälpsamt och lät mig vara aktiv i vården. Boendet var dyrt att hitta men jag är väldigt nöjd med lokalisationen. Mina resor var fantastiska och en nödvändighet om man tar sig till Australien. Jag tyckte det var svårt att ansöka och mycket gick fel på vägen. Det blev dyrt både i Sverige men även när jag kom till Sydney. Trots detta skulle jag aldrig byta ut min upplevelse och det är något jag alltid kommer vara glad att jag tog chansen till.