Anledningen till att jag sökte BCM är att det är ett universitet med gott renommé i både USA och internationellt samt att jag ville se en del av USA som jag tidigare inte fått uppleva. Ansökan till BCM tar lång tid och för att slippa stressa skulle jag föreslå att man börjar minst 4 månader innan ansökan ska vara inne. Tillskillnad från många andra utbyten så kräver BCM att man gör ett engelska test (TOEFL) där man måste ha minst 100 av 120 poäng för att bli antagen. TOEFL är ett datorbaserat test som man bokar via internet men skriver i en fysisk lokal ute i Kista. Resultat tar ca 2-3 veckor och testdatum kan man hitta på TOEFL:s hemsida (https://www.ets.org/toefl). Börja titta på datum tidigt då det kan vara svårt att få till ett som passar och tiden lätt rinner iväg.

Ansökan till BCM kräver att du betalar skolan en ansökningsavgift via check vilket de flesta svenska banker inte utfärdar längre (utom Handelsbanken) så om du har en annan bank måste du ta kontakt med BCM så att de ordnar så att du kan betala via deras internetbetalning, även detta böra man göra i god tid då det inte fungerade felfritt (kom ihåg att även ta kontakt med din svenska bank så att de öppnar upp ditt konto för ALLA internetköp, gäller i alla fall dig som har Nordea, då betalningen annars inte kommer genomföras). 

En till grej som man lätt missar är att det i ansökningsinformationen man får från KI och BCM står att man ska skicka in allt med FEDEX (måste göras och är krångligt). Jag åkte ut till deras kontor som ligger vid Arlanda och fick hjälp på plats då informationen på deras hemsida är ganska otydlig och kundtjänsten inte är den bästa. Det är viktigt att komma ihåg är att man skickar ett extra frankerat kuvert (som man stoppar i det kuvert som man skickar till BCM) som de sedan använder för att skicka tillbaka ditt antagningsbesked. Det krävs alltså två kuvert och fraktsedlar (ett som du använder när du skickar dina papper till BCM med och ett som BCM returnerar ditt antagningsbesked med). När du blivit antagen kan du börja söka visum (inte innan) då de papper du får från universitet när du blivit antagen krävs för att du ska kunna få ditt J1 visum. 

Första dagen på första kursen på BCM går åt till att checka in (går inte att anlända några dagar tidigare för att checka in, kan dock vara bra att resa till Houston några dagar tidigare så att du hinner fixa med lägenhet etc) och vanligtvis hinner man endast gå till kliniken och hälsa på sina ansvariga läkare den första dagen. Incheckningen börjar med att man ska göra ca 7 stycken webbaserade utbildningar rörande infektionskontroll, brandsäkerhet, patientintegritet etc. Därefter ska man åka runt och hämta signaturer och stämplar från diverse avdelningar och kontor innan man rapporterar till sin kurs. Det erbjöds inga introduktionskurser eller kontakt med fadderorganisationer på BCM. 

Innan avresan: TOEFL testet kostar ca 2400kr, 1500kr för Fedex får man räkna med och dessutom tillkommer ca 1000kr för visumansökan samt ca 1000kr för att få vaccinationsintyg från Cityakuten. Innan du åker till BCM måste du dessutom teckna en amerikansk försäkring (kostade ca 1200 kr) som täcker den period du är inskriven på universitetet (BCM ger dig olika alternativ på försäkringsbolag som du kan välja mellan). BCM kräver även en engångsavgift på 1000 USD (8300kr) som du som student får ligga ute med en kort period innan KI ersätter dig.

Resan: Flygbiljetter till Houston från Sverige gick på ca 6000kr och räkna med ungefär samma pris för hemfärden. Ett tipps är att välja Norwegian (om man bokar tidigt) eller SAS ungdom (om man är under 26 och bokar tidigt) som har billiga biljetter till NY, därifrån kan man sedan flyga inrikes som man bokar separat (de största lågprisflygbolagen i USA är Jetblue eller Southwest) och man kan på så sätt få ned den totala kostnaden för flyget.

Houston: Boendet kostade 1800 USD per månad (ca 15000kr/månad). Basvaror och frukt/grönsaker är relativt dyrt så om man vill leva lite bättre så kommer det gå åt en hel del pengar när man är på plats. Månadskort för metron går på ca 40 USD (300kr).

Resan som helhet blev alltså väldigt dyr. En fördel med om man är ute i god tid med ansökan är att man kan kolla runt och hitta de bästa erbjudandena avseende lägenhet samt att man hinner ansöka om stipendier vilket rekommenderas starkt. 

Bil är i princip ett måste för att kunna uppleva staden, annars är det UBER eller metron som gäller.  Att promenera mellan områden går i princip inte då det är så pass långa avstånd.  Boendet är dyrt, men fördelen är att man kan få lägenhet relativt nära Medical Center ifall man letar lite. Jag hyrde en lägenhet av en kille som heter Ty Suwaidi (mail: medcenter@yahoo.com) i ett område som heter Greenbriar Drive Apartments. För en tvåa med tillgång till pool, gym, tvättmaskin och internet så betalar man ca 1800 USD/månad. Trotts att det var hög standard på boendet så ska man vara medveten om att det är varmt och fuktigt i Houston varför man inte kan garantera att man slipper skadedjur och insekter i lägenheten. Om man är fler stunder går det självklart att få ned priset genom att dela lägenheterna då de är rymliga. Från lägenhetskomplexet till sjukhuset var det ca 15 minuters gångavstånd samt att det fanns metro till Medical Center precis utanför boendet. Ett tipps när man börjar leta är att vända sig till en s.k. ”brooker” som förmedlar kontakter till folk som hyr ut, ett annat alternativ är airbnb. Exempel på två andra lägenhetskomplex som är värda att kolla upp är Domain by Kirby och Villas at Herman Park som också ligger relativt nära sjukhusområdet.  

Arbetstempot är väldigt högt i USA. Jag var på två kirurgiska placeringar så kan inte riktigt uttala mig om hur det ser ut inom exempelvis internmedicin men på båda kurserna som jag hade krävdes det att man var på plats ca 12 timmar/dag inklusive förmiddagar på helgen. En generell känsla rörande Baylor College of Medicine är att det är ett väldigt akademiskt inriktat lärosäte och möjligheterna att få uppleva något utanför skolan är begränsade. Generellt bör du tänka på att de kliniska rotationerna i USA/Texas innebär just klinik. De är alltså inte upplagda som SVK på KI där man går halvdagar lite då och då samt varvar undervisning med kliniska placeringar, välj alltså enbart områden som du är så pass intresserad av att du kan tänka dig att lägga ca 12 timmar/dag på kliniken. Dresscode på kliniken är skjorta/slips och kostymbyxor/chinos för killar samt chinos/kjol och finare blus/skjorta för tjejer. Läkarstudenterna här har alltid korta vita rockar som går att beställa från internet (finns ej på campus) i förväg om du vill vara helt rätt klädd redan från start. 

Som sagt så krävs bil för att verkligen kunna utforska Houston då det är så pass stora avstånd mellan olika områden. Visserligen kan man ta sig fram billigt med Metron men den täcker endast en bråkdel av staden. Majoriteten av tiden spenderas på sjukhuset och eftersom inte ens helgerna är helt lediga så ska man inte förvänta sig för mycket fritid. Som utbytesstudent finns det dessutom inte några organiserade aktiviteter och jag träffade heller inte några andra utbytesstudenter under hela utbytesperioden. Endast under den sista kursen var jag placerad på en avdelning med amerikanska studenter. För att faktiskt få lite socialt utbyte skulle jag därför rekommendera att man är minst två studenter som åker från Sverige alternativt att man försöker hitta ett boende i ett kollektiv med andra studenter i Houston. Om du faktiskt hinner och får tid över så har staden mycket bra mat/restauranger, inte minst mexikanskt och bäst tacos hittar du på ”Torchys Tacos” och ”Tacos a go go”.

Sammanfattningsvis så var studierna vid BCM väldigt tunga och krävde mycket tid och energi. Om man hoppas på att få åka till ett Universitet där man kan kombinera både sociala och kulturella aktiviteter med studierna så tror jag att man ska satsa på Australien, Singapore eller någon av de andra platserna KI erbjuder i USA (och då inte välja kirurgiskt inriktade kurser). Utbytet kostar som sagt väldigt mycket och det blir ganska bittert när man i slutet av utbytesperioden inser att man inte fått uppleva något utanför sjukhuset och att i princip all tid har spenderats på kliniken. Men visst växer man som person genom att åka helt själv till ett helt nytt ställe där man tvingas in i situationer som man tidigare inte ställts inför.