Jag ville studera i Spanien för att bli bra på spanska och uppleva en annan kultur. Valet föll på Barcelona då det är en stad jag tycker om samt jag har hört mycket gott om att göra utbyte där. 

Informationen om hur man sökte kurser och vilka som man kunde läsa samma år var ganska otydligt från partneruniversitetets håll. De brydde sig mest om att tentorna inte krockade men det är mindre viktigt för en student från KI då man gör tentan (åtminstone T9) när man kommer hem. Det finns scheman att hitta via deras hemsida och där ligger alla gruppers scheman samtidigt. De som läser t.ex neuro tidigt på terminen kan heta grupp 1-a och sedan 1-b. På detta sätt kan man se när olika kurser går under terminen och på så sätt pussla ihop ett schema som skulle fungera. 

Det krävs inget visum för att åka till Spanien så för att åka dit krävs inga papper förutom biljett och pass. Försäkring fås via KI i samband med avresan. Något som jag hade nytta av var listorna med medicinska ord och uttryck på spanska som delades upp i olika ämnesområden. Dessa går att hitta här: http://medinelingua.eu/ och det är bra att skriva ut dem innan man åker för att det inte alltid är lätt att få tag på en skrivare. Namnskylt och rock ska man inte glömma för det ska man ha på alla avdelningar. I Spanien har man inte sjukhuskläder om det inte är operation. Studenter har vårdade men inte nödvändigtvis formella kläder på sig. Min uppfattning är att receptfria läkemedel är lite dyrare i Spanien så om man ofta använder värktabletter eller har allergier så kan det vara värt att ta med några extra förpackningar.

Jag bokade min resa så att jag var i Barcelona ca en vecka innan första kursen började. Detta gav mig tid att hitta boende och registrera mig för alla kurser. Registreringen gör man på erasmuskontoret som ligger direkt till vänster innanför huvudingången till den medicinska fakulteten på universitetet. Adressen är Carrer de Casanova, 143 (Metro Hospital clinic).

De har inte öppet mer än två timmar per dag och det varierar när på dagen det är öppet så det är bra att maila några dagar innan och fråga eller gå dit och kolla upp öppettiderna. Registreringen gick smidigt men se till att du får inloggningsuppgifter till deras pingpong (campus virtual) då de glömde att ge det till mig vid första besöket. Man fick inte reda på exakt när man skulle läsa alla kurser då allokering av studenter på olika sjukhus sker kontinuerligt under terminen. Det är bra att maila dem några dagar innan en ny kurs ska börja för att få reda på exakt var man ska vara.

Överlag är det billigare att leva i Barcelona än i Sverige men det beror såklart på vad man lägger pengarna på. Värt att komma ihåg är att alla livsmedelsbutiker är stängda på söndagar så om man inte vill leva på fryspizza eller äta ute varje söndag så bör man planera in det när man handlar. Jag valde att inte skaffa ett spanskt bankkonto då mitt svenska kort accepterades överallt och det kostar inget extra (med swedbank) att ta ut euro ur bankomater. Överlag tar ställen kort men mindre barer och restauranger tar oftast bara kontanter. Med CSN, bidrag från ERASMUS samt lite extra för att hyra ut min lägenhet hemma så kunde jag leva utan att behöva oroa mig för ekonomin.

Livsmedel kostar ungefär lika mycket, lågpriskedjor som LIDL finns även i Barcelona. Jag handlade mest på en kedja som heter Bonpreu som jag tycker har det mesta som jag är van vid. Frukt och grönt handlas bäst i affärer som bara säljer frukt och grönt. Dessa finns överallt och har ofta ett mycket bra utbud till bra priser.

Transport kostar lite mindre än hemma. Det finns ett kort för unga som kostar ca 1000 kr för tre månader. Ett klippkort med tio resor kostar ca 100 kr. Min känsla är att taxi är billigare men inte superbilligt så man reser främst med tunnelbana. Många i Barcelona tar sig runt på cykel och det bästa sättet är det så kallade Bicing vilket fungerar som alvedoncyklarna i Stockholm. För att hyra dessa måste man skaffa ett spanskt personnummer (NIE) vilket jag rekommenderar att man gör direkt vid ankomst om man vill använda tjänsten.

Träningslokal fanns på universitetet men jag valde att köpa ett gymkort på ett 24/7 gym där ett månadskort kostade ca 200 kr.

Äta ute är klart billigare, framförallt om man håller sig borta från de värsta turistgatorna.

De allra flesta studenter och unga bor i stora lägenheter där man är mellan 3-6 personer. Det är lite av ett lotteri om man hamnar med personer som man trivs med och en del byter rum under utbytet. Det finns bostadsförmedlingar för studentrum, UB har ett samarbete med bolaget ”Resa housing”. De hade fått dåliga kritik i olika forum så jag valde att inte söka boende där. Ett annat stort företag är uniplaces. Jag försökte att hitta boende där men rummen var dyra och det krävdes att man låg ute med första hyran innan man fick reda på om man fått rummet. På grund av extra tid för överföring mellan banker tog det lång tid för mig att få tillbaka pengarna på de rum jag sökte. Det slutade med att jag valde att söka boende privat istället. Fördelen med att söka via ett företag är att man har bättre skydd om något skulle gå fel eller rummet inte är som i annonsen.

Det finns ett mycket stort utbud av rum på sidan http://www.idealista.com/en/ och det var där jag hittade mitt rum. Där kan man välja olika områden och det finns ofta information på både engelska och spanska angående vad som ingår och ungefärlig ålder och kön på de som bor i lägenheten. Man betalar inget till sidan för att kunna höra av sig till hyresvärden. Kontakt sker oftast via whatsapp (spanjorer skickar inte sms utan använder i princip uteslutande whatsapp).

När det gäller områden (barrios) att bo i kan det skilja sig beroende på smak och önskemål. Denna sida har fina förklaringar om de olika områdena http://suitelife.com/neighborhoods. Personligen ville jag gärna ha det lite tyst och lugnt där jag bor men ändå ha det nära till centrum. Det blev till slut en delad lägenhet i området mellan gracia och l’eixample. Jag trivdes mycket bra där och kan rekommendera att bo nära metro diagonal då man har mycket nära till universitetet (bara en station!) och det är lugnt och fint. Jag betalade 450 € per månad för ett eget rum med delat kök/badrum med fyra andra.

Överlag fungerar utbildningen på samma sätt som i Sverige. Det råder ett avslappnat klimat mellan lärare och studenter. Man behöver inte tilltala lärarna på ett formellt sätt och man kan ställa frågor och diskutera fall utan problem. Som hemma är vissa läkare duktiga på att lära ut, andra sämre. De flesta tar hänsyn till att man är utbytesstudent och anpassar språk och tempo efter ens förutsättningar. Praktiken på sjukhus är oftast mellan 8/9 och fram till lunch. På eftermiddagarna har man föreläsningar eller seminarier. Detta varierar dock mellan olika kurser. Man har tyvärr sämre möjlighet att ta egna patienter jämfört med på KI. Större delen av tiden auskulterar man med en läkare. Det är inte så många studenter som har praktik på samma sjukhus samtidigt så det är sällan man behöver vara flera som går med samma läkare. Vid status får man träna på olika moment, framförallt i kurser där status har stor betydelse som t.ex neurologi. Föreläsningarna är oftast på katalanska, ibland på spanska och sällan på engelska. Jag valde därför att utnyttja tiden till självstudier då jag personligen inte får ut så mycket av föreläsningar hemma heller. För de som normalt uppskattar föreläsningar kan man fråga läraren om de kan hålla föreläsningen på spanska. På seminarier är det sällan ett problem för läraren att prata spanska om man frågar.

Språk

Katalonien är ju lite speciell då de (fortfarande) är en del av Spanien men ändå ser sig som ett eget land med eget språk och kultur. Alla har lärt sig spanska men vissa människor, framförallt äldre, pratar hellre katalanska. När man är ute på stan så klarar man sig mycket bra med spanska och engelska då det är en internationell stad. På sjukhuset har det ibland varit patienter som inte velat eller kunnat tala spanska. Vid dessa tillfällen har alltid läkaren jag gått med hjälpt till att översätta. Under de flesta patientmöten förklarade läkaren att jag var utbytesstudent och därför hölls samtalet på spanska. Detta var sällan ett problem och patienterna tyckte oftast att det tvärtom var roligt med internationellt besök. Hade man frågor till läkaren så ställdes de på spanska men ofta kunde man förklara på engelska om det inte gick.

Hur stora kunskaper behöver man då innan? Det beror helt på hur mycket man vill få ut av sitt utbyte. Givetvis kommer allt vara mycket lättare och man kommer lära sig mer om man pratar spanska innan. Jag läste sex år i grundskola och på gymnasiet och sedan en kort kvällskurs innan utbytet. I början var det lite svårt men man kom fort in i att använda språket. Utöver daglig träning så gick jag en kurs för erasmusstudenter som universitetet höll i. Den kan jag rekommendera då det gav formell träning som man sedan kunde öva på fritid och på sjukhuset. Kursen var på 40h och kostade 165 €. Mer info om kursen kan hittas här: http://www.eh.ub.edu/en/courses/erasmus-en/ Jag tyckte att jag klarade mig på den nivån jag hade och en stor del av varför jag valde Spanien var att bli bättre på språket. Jag skulle inte rekommendera att åka om man läst mindre än jag då det kommer bli ganska svårt. Innan utbytet hade jag en A2/B1 nivå och efter utbytet ca B2/C1 enligt EUs guide för språkkunskap.

Kultur

Barcelona är en stad där man är van vid att folk från olika nationaliteter bor så kulturen präglas av öppenhet och man känner sig snabbt accepterad och en del av staden och livet där. Som svensk tycker jag inte att man nämnvärt störde sig på t.ex. den stereotypiska idén om att spanjorer alltid är sena. En av de stora omställningarna var nog snarare att de äter middag väldigt sent jämfört med Sverige, mellan 20-22 på kvällen. Något som inte kanske är en del av kulturen men tyvärr vanligt förekommande är ficktjuveri. Jag var beredd på att man skulle känna sig otrygg på grund av de historier man hört men det var inte den bilden jag fick av Barcelona. Då det är en stad ”som aldrig sover” så finns det alltid folk ute oavsett tid på dygnet så jag kände mig aldrig otrygg. Då jag är man så kan såklart den bilden vara annorlunda för andra. Jag klarade mig dessutom undan från att få mina saker stulna. Så länge man har sunt förnuft och håller koll på sina saker så går det bra. Värst är det på tunnelbanan i rusningstrafik samt på de största turistgatorna. De som säljer dryck och tilltugg på stranden ska man också hålla ett öga på.

I Barcelona finns det alltid nya saker att upptäcka och något kul för alla oavsett vad man har för typ av intressen. Universiteten har inte själva någon kår som jag förstår det utan man får söka sig till ERASMUS organisationerna för att hitta andra studenter och studiesociala aktiviteter. ESN (Erasmus student network) är en stor organisation med lokala föreningar över hela Europa. Olika universitet har sina egna föreningar och via facebook eller hemsida så kan man se när ESN UB har sin välkomstvecka. Jag missade denna då jag inte hittade info innan så det är värt att kolla upp!

Ett annat mindre företag heter ERASMUS Barcelona http://erasmusbarcelona.com/ och anordnar varje kväll någon typ av samling på bar/klubb. De har dessutom flera resor runt om i Spanien och Katalonien. Jag spenderade en stor del av tiden med personer därifrån. För de som inte är intresserade av nattliv anordnas andra typer av aktiviteter också med allt från guidade turer till speed dating för att träffa andra studenter.

I Barcelona finns väldigt många fina museer och de har ofta rabatt för studenter. Den första måndagen varje månad är de flesta museer gratis och söndagar efter en viss tid brukar det vara extra rabatt. Via facebook hittade man spännande saker som händer i Barcelona, allt från filmvisningar till matfestivaler. Genom att hålla utkik där så fanns det alltid något kul att göra på helgen eller när man hade tid över.

Jag är väldigt nöjd med mitt utbyte då jag fått möjlighet att uppleva en annan kultur, sjukhusmiljö och lära mig ett språk under fyra månader. Om man pratar spanska eller vill lära sig att prata bättre så tror jag inte att det finns något bättre utbyte än till Barcelona. Det är antagligen den stad i Europa dit flest erasmusstudenter åker så det finns alltid något att göra och nya intressanta människor att träffa. För mig personligen var det också en möjlighet att växa som person då jag inte bott utanför Sverige så länge tidigare. Jag har växt som människa och lärt mig mycket om mig själv. Bara av den anledningen rekommenderar jag varmt att åka på utbyte. Jag hade dessutom tur och kunde läsa hela termin 9 där vilket i nuläget är möjligt, i alla fall om man åker på vårterminen.

Några snabba frågor:

• Klarar man sig på gymnasiespanskan? - Ja!
• Är det svårt att träffa andra studenter? - Nej!
• Hur är det att vara på sjukhus i Spanien? - Ungefär som i Sverige, inga sjukhuskläder för läkare men i övrigt rent och fint.
• Kommer det vara en av de roligaste tiderna i ditt liv? – Definitivt!