Sjukvården i Australien är uppdelad på statlig sjukvård och
privat sjukvård. Den statliga sjukvården är tillgänglig för alla medan den
privata sjukvården ges till personer med privata sjukvårdsförsäkringar.
Jag var placerad på ett sjukhus som heter Royal North Shore
Hospital och som ligger i norra Sydney. Sjukhuset består utav en byggnad där
statlig vård bedrivs och en byggnad där den privata vården bedrivs. Sjukhuset
byggdes 2013/2014 och håller hög standard. Läkare och läkarstudenter bär alltid
egna kläder på kliniken förutom när de opererar. För män så gäller finskor,
finbyxor/chinos, skjorta och ev kavaj. För kvinnor är det
kjol/kostymbyxor/chinos, någon blus/skjorta/finare topp och t.ex. ballerinaskor
som gäller. Jag köpte lite passande kläder i Sydney på Zara efter att ha sett
hur läkarna gick klädda.
Läkarstudenter i Australien har en mindre aktiv roll på
kliniken än vad man är van vid som svensk läkarstudent men det ställs höga krav
på deras kunskapsnivå. Deras uppgift är i princip att hämta rätt pärmar, läsa
upp vitalparametrar och eventuellt skriva daganteckningar. I övrigt gäller det
att följa efter och titta, lyssna och lära. De övar anamnes och status genom
något de kallar long case som de gör några gånger per placering. Studenterna är
placerade på den statliga delen av sjukhuset och oftast går man med
interns/residents som motsvarar våra AT-läkare eller registrars vilka motsvarar
våra ST-läkare. Jag upplevde att det var väldigt hierarkiskt mellan överläkare
(tilltalas alltid Dr efternamn), specialister, ST-läkare och AT-läkare.
AT-läkarna får verkligen slita och jobbar väldigt långa dagar. I Australien är
det läkarna som sätter nålar och uppgiften hamnar oftast hos AT-läkarna.
Överläkarna arbetar ofta på både på de offentliga och på de privata sjukhusen
vilket gör att de kommer in och rondar sina patienter och försvinner snabbt
igen. När det gäller utbytesstudenter så var läkarna generellt mer förstående
och ställde inte lika höga krav.
Alla anteckningar skrivs på papper i patientens pärm och där
sparas också EKG, vitalparametrar etc. I anteckningarna använder de väldigt
mycket förkortningar som kan vara svåra att förstå i början men bara man inte
är rädd för att fråga så lär man sig snabbt vad de står för. Jag hade otroligt
svårt för att läsa otydliga handstilar vilket även de själva verkar ha
emellanåt. De handskrivna journalerna var nog den största skillnaden mellan
svensk och australiensisk sjukvård.
På sjukhuset där jag var placerad, Royal North Shore
Hospital, fanns det möjlighet att gå på Grand Rounds en eftermiddag i veckan
där olika specialiteter presenterade olika ämnen. Fredagar var
föreläsningsdagar för alla läkarstudenter och precis som i Sverige så varierade
kvalitén på dessa.