Jag valde att åka på utbyte till Uganda eftersom jag ville få mer erfarenhet från arbete inom sjukvården i låginkomstländer. Makerere University och Karolinska Institutet har mycket sammarbeten vilket också vägde in i mitt val.

Informationen från KI genom Karin Forslund var toppen. Vid mailkontakt med internationella kontoret på Makerere tog det ofta tid innan man fick svar, vilket man inte ska bli stressad över.

Vaccinationer: Jag hade de flesta vaccinationer sedan innan. Gula febern måste man ta om man inte har det.

Visum: Visum skaffar man lättast på plats på flygplatsen i Uganda. Kostar 100 USD.

Jag kom två dagar innan utbytet skulle börja. Jag skulle få en rundvisning av universitetsområdet och sjukhuset av en Ugandisk student under helgen men det blev av olika anledningar inte av. 

Det erbjöds ingen specifik introduktion av sjukhuset utan det var rätt in i arbetet första dagen. Däremot var det väldigt mycket utbytesstudenter och utländska läkare på plats på sjukhuset och vi blev ett stort gäng som umgicks mycket och tog hjälp av varandra. De Ugandiska läkarstudenterna var också väldigt hjälpsamma och lätta att få kontakt med.

100 SEK = 40.000 Ugandisk Shilling (i mars- juni 2016).

Det är relativt billigt att leva i Uganda. Min hyra var 15 USD/natt. Visum kostade 100 USD. Vaccinationer kostar ju lite men jag hade som sagt redan tagit de flesta som rekommenderades. Flyget kostade ca 7000 SEK.

Mat är relativt billigt att handla och även att äta ute. Att äta ute på lokala restauranger kostade i princip samma som att laga mat hemma. Transport är billigt. Motorcykeltaxi (boda boda) kostar ca 10 kronor att ta sig runt i stan (KI rekommenderar dock inte denna transportform!). Matatu (shared taxi) är ännu billigare och kostar ca 10 kronor för att åka i en timme.

Man lever med andra ord billigt när man väl är i Uganda. Det som kostar är utflykter och resor inom landet vilket man ABSOLUT måste avsätta pengar för! Kan man inte åka på utbyte och enbart vistas i Kampala, då har man inte sett någonting enligt mig.

Internationella kontoret på Makerere ordnade boendet efter förfrågan från mig. Jag bodde i en lägenhet i området Wandergeya som ligger där Makerere Campus ligger. Lägenheten låg i princip mitt emot huvudingången till Campus och sjukhuset  låg ca 20 min gångsväg därifrån. Man kunde promenera till Downtown på ca en halvtimme och det fanns ett gym 2 min gångväg därifrån så det var verkligen ett toppenläge.

Lägenheten kostade 15 USD/natt. Första veckorna delade jag med en doktorand och senare när hon hade åkt hem kom ett italienskt par. Lägenheten var i helt ok skick. Vi hade gasspis och tvättade våra kläder i baljor på baksidan. Området var supermysigt med en liten utomhusbar på området och trevliga gräsmattor.

Personligen tror jag att man får en mycket bättre upplevelse om man bor i en riktig lägenhet (till skillnad från ett rum) och går och handlar, tvättar, lagar mat osv. Fördelen är att man verkligen känner att man bor på den nya platsen och får en vardag. Andra utbytesstudenter som bodde på hostel eller i ett rum sade i efterhand att de kände sig mer som turister och mindre som att de faktiskt bodde där, än vad jag gjorde. Att dela boende med andra skulle jag också rekommendera då den sociala delen är (enligt mig) en stor del av ett utbyte.

Läkarprogrammet i Uganda är 5 år. De två första åren läser läkarna tillsammans med sjuksköterskor och andra yrkeskategorier. Läkarutbildningen avslutas med 1 års internship innan man börjar specialisttjänstgöring (recidency).

Jag gjorde ett utbyte på 8 veckor i Uganda, motsvarande SVK perioden på KI på termin 11. Tidigare under terminen läste jag kvällskursen Mänskliga rättigheter för att få ihop tillräckligt med poäng eftersom SVK perioden är 11 veckor och utbytet endast är 8.

Kurserna kallas Senior Clerkships för sista års läkarstudenter och man förväntas utföra samma arbetsuppgifter som de ugandiska läkarstudenterna. Detta innebär vara med på ronder, föra journal, ta egna patienter under handledning osv (som i Sverige fast det är betydligt högre krav på självständighet). De Ugandiska läkarstudenterna hade mycket fallseminarier och redovisningar men detta var inget som utbytesstudenterna var med på.

Internationella kontoret anordnade kurser i det lokala spåret Luganda den första veckan. Vi hade även två eftermiddagar i labbet för parasitundervisning, besök på HIV klinik samt lektioner i akutmedicin.

Sjukvårdssystemet i Uganda är, som i många andra länder, mycket mer hierarkiskt än i Sverige, med en stor respekt för läkarna. Mentaliteten hos sjukvårdspersonalen skiljer sig mycket från vår mentalitet i Sverige. Arbetet gick långsamt, oavsett hur akut situationen var. Bad jag om hjälp fick jag ofta vänta länge. Många gånger fick jag säga ifrån ordentligt för att få någonting gjort. De allra flesta var dock trevliga och tillmötesgående. På Mulago finns det mycket utbytestudenter och läkare från andra länder så både personal och patienter verkar vana vid detta.

I Uganda finns det ett 30- tal olika språk. I Kampala och området runt om pratar man framförallt Luganda. De flesta pratar god engelska. All sjukvårdspersonal och majoriteten av patienterna pratar engelska. I kontakt med patienter som inte talade engelska kunde man antingen be en anhörig eller sjukvårdspersonal att tolka åt en.

Första veckan på sjukhuset fick vi lektioner i Luganda vilket var jättebra. Jag rekommenderar verkligen att lära sig prata basic luganda då hela ens tillvaro blir mycket enklare och roligare. Inte bara på sjukhuset men även på fritiden när man går och handlar eller pratar med lokalbor. Du får MYCKET enklare att få kontakt med folk och undviker att bli lurad på pengar när du handlar eller åker taxi.

Jämfört med Sverige är få människor stressade i Uganda (om man ska generalisera). Folk talar långsamt och tyst. 
Att tala tyst är ett sätt att visa respekt vilket ofta blev problematiskt på sjukhuset då det var svårt att höra vad tex rondande läkare sade. Även om man bad någon prata högre blev det inte direkt någon skillnad.

Överlag upplevde jag Ugandierna som väldigt trevliga, öppna och lätt att få kontakt med vilket verkligen var en av de stora behållningarna av hela resan för mig.

Det fanns många utbytesstudenter och läkare som var där och arbetade på sjukhuset. Alla var otroligt trevliga och vi blev ett stort gäng som umgicks mycket, inklusive Ugandiska läkarstudenter. Folk kom och gick och det var väldigt lätt att få kontakt med folk i allmänhet. De flesta andra studenter var från USA, Nederländerna, Belgien, England och Norge. De flesta bodde i Wandergeya och Makerere Campus där jag bodde så det var enkelt att mötas upp eftersom alla bodde så nära varandra. Inga speciella aktiviteter för utbytesstudenter anordnades men det behövdes inte eftersom vi umgicks mycket ändå.

Jag var (vad jag vet) den enda studenten från KI. De enda svenskarna jag träffade var några sjuksköterskestudenter från andra delar av Sverige. Jag rekommenderar dock att försöka att inte umgås så mycket med svenskar under ditt utbyte, det kan du ju göra i Sverige! Se till att lära känna Ugandiska läkarstudenter och folk från andra länder istället och du kommer få en mycket rikare upplevelse!

Kampala är en ganska stökig stad med mycket trafik, damm och avgaser. Det finns dock mycket att göra; restauranger, nattklubbar, salsakvällar, pool, utflykter osv. En bra guide till staden är The Eye Magazine men jag använde även Bradts Uganda Guidebok väldigt mycket för hela Uganda. Denna rekommenderar jag varmt! Bor man på Campus eller i Wandergeya finns det ett gym i Ham Towers samt ett på Campus (Club 5). På Campus kan man även jogga och det finns en pool för simning.

I princip varje helg åkte jag iväg med ett gäng och besökte olika delar av Uganda. Rekommenderar verkligen att göra detta då det är billigt och det finns otroligt mycket att se i Uganda utanför Kampala! Har man bara sett Kampala har man inte sett Uganda tycker jag. Det fanns även kortare utflykter man kunde göra över dagen eller kvällen. Några tips är fiskebyn Ggaba vid Victoria sjön, Speke resort och Entebbe. Tips på längre utflykter: Lake Bunyoni, Buggala Island i Lake Victoria, Kebale och Crater Lakes, Murchison Falls och Jinja.

Mina 10 veckor i Uganda kommer att vara en av mina absoluta höjdpunkter under hela läkarprogrammet. Jag hade en fantastisk, rolig och otroligt lärorik tid. Jag har fått en mycket god inblick hur det är att arbeta som läkare i ett låginkomst land, något som jag är säker på att jag kommer att ha stor nytta av framöver i min framtida karriär. Har många otroligt fina minnen från min vistelse i Uganda och har fått många nya vänner som jag fortfarande har kontakt med. Jag kunde inte ha avslutat läkarprogrammet på ett bättre sätt!

Bästa tipsen: Lär dig Luganda och lär känna Ugandier, stanna på en placering en längre tid och se till att lär känna de Ugandiska läkarstudenterna, bo i en lägenhet inte i ett rum/hostel, res iväg och försök att se så mycket av Uganda som du kan.