På sjukhuset hade alla sitt eget bås och om man behövde lärarhjälp fick man gå runt på kliniken och vänta i kö utanför det bås läraren befann sin i. Så det blev mycket promenerande och att stå längre tid under skoldagarna så ha bekväma skor. Efter varje patient skulle ma skriva i sin loggbok och få lärarens signatur då det används som underlag när rektorn på sjukhuset skriver sin fullständiga kliniska bedömning innan man avslutar utbytet. Det är även bra för sedan kan man enkelt använda loggboken som underlag till Karolinska för tillgodoräknande av kurserna.
Man märker av hierarkin mellan studenter, ST studenter och lärare. Benämn alltid lärare med vous och tala artigt. De är inte lika strikta med hygien som i Sverige. I början blev det en del assisterande för att lära sig hur allt runt omkring fungerade men man kunde börja ta egna patienter så fort man kände sig bekväm. Man fick vanligtvis patienter från akuten och började behandla de efter det. Lärarna var positiva till att låta mig behandla patienter när de fått ett gott intryck.
På måndagar gick jag på kurs i Parodontologi där det ibland var praktiskt och vid andra tillfällen föreläsningar. De här lektionerna brukade vara i ca 4h i sträck så det underlättade att vi redan läst parod kursen för det var enklare att hänga med då men efter ett par timmar med att höra en föreläsning på franska var det inte enkelt att hålla uppe koncentrationen.
Under all tid jag inte gick skolan försökte jag njuta av staden, umgås med nya människor och plugga inför tentorna i Sverige.