Reserapport - KI-student
Lärosäte: Instituto Politécnico de Lisboa - Escola Superior de Tecnologia da Saúde de Lisboa
Utbildningsprogram: Röntgensjuksköterska
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 15/16
Namn: Evagelia Stergiadou
E-postadress: evangeliast@hotmail.com

Innan avresa

Under hela min studietid har jag varit intresserad av att åka på utbytesstudier, men när jag påbörjade programmet visste jag inte vad som gällde för just min utbildning. Jag fick däremot tidigt reda på att det erbjöds en utbytesperiod i slutet på utbildningen, och jag bestämde mig snabbt för att jag ville ansöka om att få åka. Jag och min klasskamrat Vanessa bestämde oss för att vi skulle söka tillsammans då vi hoppades på att få göra den här utbytesperioden ihop så vi började kolla upp hur ansökan skulle gå tillväga. KI hade anordnat ett informationsmöte där de berättade om utbytesstudier och några studenter som varit på utbyte berättade om sina upplevelser. Jag och Vanessa tog kontakt med studievägledaren på KI och fick veta hur ansökningarna skulle gå till och vad som krävdes av oss. Vi engagerade oss som studentrepresentanter då vi fick veta att det kunde vara till en fördel för att blir utvald till utbyte. Vi fick mycket hjälp från studievägledaren med ansökningarna och vi bestämde oss för att vi ville åka till Lissabon i Portugal, då de andra alternativen var de nordiska länderna eller Malta men vi kände att vi ville se hur det är i en annan del av Europa med ett varmare klimat och annorlunda språk. Jag hade tidigare hört att det var krångligt med ansökan då det var mycket papper som skulle fyllas i, men jag tyckte det gick väldigt smidigt och enkelt att ansöka om utbyte.

Vi fick svar oväntat snabbt från universitetet i Portugal och blev överlyckliga när vi fick veta att vi två blivit utvalda att åka. Så vi började genast leta efter flygbiljetter och boende. Det kan vara bra att börja kolla på flygbiljetter så snabbt som möjligt, då man oftast får bättre pris om man bokar i förväg. Vi bokade våra flygbiljetter 3 månader innan vi skulle åka och betalade 2000 kronor var för tur och retur flyg inklusive 23 kilo bagage. Ett tips är att ta med sig varma sovkläder, då lägenheterna i Lissabon inte har bra värmeisolering och det blir rätt så kallt om kvällarna/nätterna. När man åker till Portugal behöver man inte göra några vaccinationer eller skaffa sig visum, vilket var rätt skönt. Däremot ska man tänka på att ta med sig det blåa europeiska sjukförsäkringskortet och göra papperskopior på sitt pass då det kan underlätta om man skulle tappa bort det.
Utsikten från den kända statyn Cristo Rey

Ankomst och registrering

Vi ankom till Lissabon en Lördag och vårat första möte på skolan skulle vara Måndagen efter. Skolan i Portugal hade rekommenderat oss att komma några dagar tidigare, men eftersom vi hade praktik här i Sverige fram tills torsdagen så kunde vi inte åka tidigare. Vi hade fått kontakt med en fadder som skulle ta hand om oss under vår vistelse, och vi bestämde oss för att mötas upp på Söndagen för att få en liten rundtur i området. Det var positivt att få träffa någon som man kunde fråga om det var något man undrade, speciellt då hon också studerade till röntgensjuksköterska på universitetet som vi skulle studera på.

På Måndagen hade vi vårat första möte på skolan, och det var en annan fadder som mötte upp oss för att visa oss vart skolan låg. På skolan träffade vi studievägledaren som var väldigt välkomnande och gick igenom det som vi behövde veta inför våra utbytesstudier. Han gick även igenom hur vi skulle göra med att skaffa kollektivtrafikkort, boende och så fick vi ett portugisiskt sim-kort. Studievägledaren gav oss ett schema på hur våra veckor skulle se ut och uppgifter om vår praktikplats, vilket var Hospital Lusiadas som låg rätt så centralt i Lissabon. Vi fick också veta att vi skulle få ett par dagar ledigt innan vi påbörjar praktiken för att få lära känna staden och göra oss hemmastadda, vilket vi uppskattade. Därför gjorde det inte heller något att vi kommit så få dagar innan vi började praktiken. 
Vi anmälde oss även till en portugisisk språkkurs som erbjöds av Erasmus programmet och var till för utbytesstudenter. Efter att vi träffat studievägledaren hade vi ett möte med programkoordinatorn, som visade oss runt på skolan och gick igenom vad som förväntades av oss under vårt utbyte. Vi fick även en arbetsuppgift som vi skulle göra under vår VFU, som var uppdelad i två delar. Den ena var att vi skulle skriva generellt om praktiken och skillnader och likheter med Sverige, och den andra var att vi skulle skriva om två patientfall, på totalt 10-15 sidor för båda uppgifterna exklusive referenser.

Det första vi gjorde efter mötet var att ta itu med att fixa ett kollektivtrafiks kort. Vi hade tidigare hört att det var lite krångligt, då man måste lämna in en blankett med fotografi på sig själv personligen och sedan vänta några dagar tills man kunde hämta ut kortet, så vi ville göra det så fort som möjligt. 
De kommande dagarna passade vi på att utforska staden och ta itu med sånt som behövdes göras, som till exempel att fixa ett Erasmuskort. Det är som ett mecenatkort, som man får olika studentrabatter med och kan använda för att komma in på olika event med mera. Kortet kostade 10 euro och kan vara en bra investering. När vi var och fixade Erasmuskortet fick vi höra att det skulle vara en studentresa till Porto, som är en stad i norra Portugal och som är känd för sitt Portvin. Vi bestämde oss för att boka biljetter då vi hade några dagar ledigt och det kanske skulle vara vår enda chans att åka dit under vår vistelse. I Porto fick vi bland annat gå på en portvinsprovning och lära känna staden tillsammans med de andra 100 studenterna som åkte med på resan.
Bron "Ponte Luz" i Porto

Ekonomi

Portugal har nyligen kommit ur sin ekonomikris, vilket är något som märks när man är där. De flesta av husen är väldigt gamla, och det finns en hel del uteliggare. Portugiserna är duktiga på att hålla de välbesökta områdena rena, men om man går runt i bostadsområdena ser man att det är många slitna byggnader och mycket klotter. Portugal är ett väldigt vackert land med ett härligt klimat och har både storstadsliv och hav i närheten. Både maten och shoppingen är billigare än i Sverige, vilket uppskattas när man är student. Man kan gå ut och äta en middag på restaurang för runt 70-100 kronor, vilket är ett väldigt bra pris. Ett tips är att försöka undvika turisthaken och hitta restauranger som portugiserna själva går till, de är oftast mer autentiska, billigare och har nylagad färsk mat. Det var även väldigt billigt att gå ut på krogen i Lissabon, då drinkarna kostade runt 35 kronor och man kunde få en öl bara 10 kronor på studentbarerna.

Innan avresa fick jag ett stipendium på 7000 kronor, vilket räckte till flygbiljetterna och första hyran. Jag hade sedan tidigare jobbat ihop pengar som jag tänkte ha under min vistelse i Portugal, och man får dessutom csn-bidrag under de tre månaderna man är där. Jag tog inget csn-lån utan klarade mig på csn-bidraget och mina sparade pengar. Om man tänkt resa runt lite i Portugal och shoppa en del så är det bra att spara en del pengar innan avresa.
Då Portugal är rätt billigt i jämförelse med Sverige klarade man sig ganska bra på att leva på csn-bidraget, om man utesluter hyran. Vi brukade storhandla på de stora matkedjorna som heter Pingo Doce och Continente, vilka hade stort utbud och billigare mat än de mindre matbutikerna. Varje månad fyllde vi på våra kollektivtrafikkort, vilket kostade 36 euro i månaden. Förutom det betalade jag 8,50 euro i månaden för mobilkortet där det ingick gratis samtal, sms och även internet. Resten av utgifterna hyra, mat och fritidsnöjen.
Vi lagade mycket matlådor och tog med till praktiken men ibland åt vi lunch i sjukhusets cafeteria, vilket var billigt och det kostade runt 4 euro. Vi lyxade däremot till det på helgerna och åt ute en hel del. Att vi hade wifi i vår lägenhet gjorde det mycket lättare att prata med familj och vänner, då vi undvek dyra telefonräkningar. Som jag tidigare skrev är det även bra att skaffa sig erasmus kortet då man får en del studentrabatter på olika sevärdheter, event och annat.
God mat på vårt favorithak i Lissabon

Boende

Jag hade börjat kolla på boende flera månader innan vi skulle åka, då jag ville försäkra mig om att vi skulle hitta en bra lägenhet och inte behöva leta lägenhet när vi väl kom fram. Jag la ner rätt mycket tid på att leta och tog kontakt med en hel del personer som hyrde ut, men tillslut hittade jag en lägenhet som passade våra kriterier. Jag använde mig av sidan http://www.erasmusu.com där man kan välja i vilken stad man vill bo i och vad för typ av lägenhet man vill ha(korridor/egen lägenhet etc). Lägenheten vi bodde i var en privat lägenhet med två sovrum och ett vardagsrum, kök och badrum. Vi bodde väldigt centralt mitt i stan och hade väldigt nära till tunnelbanestationen ,tågstationen, restauranger, mataffärer etc.Vi betalade 850 euro i månaden inklusive el och vatten, vilket var lite dyrare än att bo i studentkorridor men vi valde att lägga ner lite mer pengar för att få vår egna lägenhet och kunna ha vänner och familj över utan att behöva tänka på att man delar med andra studenter. Eftersom vi delade på hyran blev det 425 euro var i månaden. 

Ett tips när man söker efter lägenhet i Lissabon är att se till att el och vatten ingår i hyran, då avgiften annars kan bli mycket högre än man förväntat sig. Standarden på lägenheter är inte lika hög som i Sverige, då de flesta lägenheterna är gamla och inte har bra isolering. Väggarna är oftast väldigt tunna, så man hör i princip allt genom väggarna. Det kan även bra att kolla upp vad som ingår i lägenheten, då vi fick veta att vi  i vår lägenhet inte hade någon spis förens vi kom dit, och fick äta stekt/kokt mat i 3 månader. Vi bodde i Rossio, som är en motsvarighet till Gamla stan i Sverige, och vi var väldigt nöjda med vart vi bodde. Så ett tips är leta efter lägenheter som ligger i/runt om Rossio. Här är länken till lägenheten som vi bodde i: http://erasmusu.com/en/erasmus-lisbon/student-flat-rent/central-and-cosy-2-bedroom-apartment-365962. Ännu en positiv sak var att vi endast bodde 12 minuter från vår praktikplats och vår språkkurs med tunnelbana, vilket underlättade en hel del. Till skolan var det däremot runt 45 minuter, men det gjorde inte så mycket eftersom vi endast var där 3 gånger under vår vistelse.
Utsikten från vår lägenhet i Rossio

Studier allmänt

I Portugal är röntgensjuksköterskeprogrammet i fyra år istället för tre år som i Sverige. Under det tre första åren har studenterna ingen praktik utan de har praktik under hela det sista året istället. Jag kan tycka att det är lite negativt då studenterna varken får någon patientkontakt eller får knyta an teori och praktik på samma sätt som vi får på röntgensjuksköterskeprogrammet i Sverige. Vi hade inte så mycket kontakt med läraren som var ansvarig för oss från skolan, utan träffade henne bara på första mötet som jag skrev om tidigare och en sista gång när vi skulle redovisa våra uppgifter. Sudenvägledaren träffade vi också bara två gånger, en gång i början och en på slutet.


Jag och Vanessa blev placerade på ett privat sjukhus som heter Hospital Luisiadas och ligger centralt i Portugal. Det är ett privat sjukhus som är relativt nytt och de hade mest gående patienter. På den radiologiska avdelningen på Lusiadas sjukhus finns det ett konventionellt röntgen labb, ett mammografi labb, ett genomlysnings labb, ett bendensitetmätnings labb, två datortomografi labb och två magnetresonans labb. På röntgenavdelningen arbetar röntgensjuksköterskor, assistenter, sjuksköterskor, radiologer och receptionister. Röntgensjuksköterskorna har mest tekniska uppgifter medans assistenterna tar hand om det mesta som har med patienten att göra. Det finns även sjuksköterskor som endast arbetar på röntgenavdelningen och har hand om läkemedel och pvk. Receptionisterna hanterar betalning och bokningar.


På CT och MR labben får assistenten förbereda patienterna och ta in dem i undersökningsrummet, förklara hur undersökningen kommer att gå till och sedan placera patienten. I jämförelse med Sverige, där röntgensjuksköterskan utför dessa arbetsuppgifter på egen hand. I Sverige sätter röntgensjuksköterskan också perifer venkateter på patienten, i Portugal är det en sjuksköterska som arbetar på röntgenavdelningen som gör det. Kanske är det en anledning till att professionen kallas röntgensjuksköterskor i Sverige och i Portugal för röntgentekniker, eftersom de mestadels har tekniska uppgifter. Inför de flesta undersökningarna uppmanas patienterna att byta om till ett patientförkläde före undersökningen. Det är lite annorlunda från Sverige där patienterna byter om till ett patientförkläde bara på MR men inte oftast vid de andra modaliteterna. 


När det gäller de konventionell röntgen och antalet bilder, finns det en del skillnader mellan de två länderna. En stor skillnad är antalet projektioner som tas på de olika kroppsdelarna. I Portugal tas mycket färre projektioner än i Sverige, oftast bara en-två bilder till skillnad från Sveriges 3-4. I Portugal tar man en eller två projektioner på thoraxundersökningar, i jämförelse med Sveriges fyra projektioner. Det är samma sak med knä- och armbågsprojektioner, då man i Sverige tar fyra projektioner och i Portugal endast två. Man gör även många undersökningar i stående position, särskilt på ryggen. Jag tror att det positivt att de inte har så mycket projektioner för de olika undersökningarna i Portugal på grund av stråldosen, om radiologen fortfarande kan ge patienten en korrekt diagnos.På slätröntgen har röntgensjuksköterskorna mer kontakt med patienten, där de behöver berätta för patienten hur de ska sitta eller ligga ner såsom i Sverige. 


En annan skillnad i Portugal är att informationssystemet inte är detsamma som i Sverige, då man i Sverige skickar den kliniska information och all fakta om patienten via datorn. I Sverige använder vi röntgensjuksköterskor oss av RIS, där patientinformationen finns och man dokumenterar allt som har med patienten att göra. I Portugal använder de sig av pappersremisser, som enligt min åsikt är inte så bra eftersom de lätt kan tappas bort, inte är lika anonymt och det inte heller är bra för miljön. En annan positiv sak med RIS är att man kan skicka patientinformation och röntgenbilder till andra sjukhus, så att patienten inte behöver en CD-skiva med bilder eller bilder som skrivs ut såsom i Portugal. En annan allmän skillnad i de två länderna är att i Sverige bär de olika yrkesprofessionerna likadana kläder under sin arbetstid, men i Portugal bär man olika kläder beroende på vilken profession man har. Något som jag lade märke till snabbt var att hygienen på röntgenavdelningen var bristande. För oss i Sverige är det en självklarhet att sprita av ytorna och sprita händerna efter varje patient, men på praktiken bytte dom endast papper på britsen efter varje patient och spritade händerna kanske en gång under hela dagen. Det stod heller aldrig på remissen om patienten var bärare utav MRSA eller någon annan infektion/sjukdom. Ett tips är att ta med sig sjukhuskläder från Sverige, vilket jag inte gjorde och ångrade då vi fick låna varsin vit långärmad klänning som vi skulle ha egna byxor under och tvätta själva, vilket inte kändes speciellt hygieniskt.

Konventionella röntgenlabbet

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI
Under mina utbytesstudier hade jag bara praktik på sjukhuset och inga lektioner i skolan. Min praktik motsvarade 21,5 hp, som var motsvarande en del av verksamhetsförlagd utbildning 6 och de två valbara kurserna jag annars skulle läst om jag var kvar i Sverige. Innan jag åkte på utbytesstudier hade jag en veckas praktik av verksamhetsförlagd utbildning 6 för att poängen skulle bli korrekt. En positiv sak var att vi själva fick vara med och påverka vilka modaliteter vi ville vara på, och jag valde konventionell röntgen, CT och MR. Arbetspassen var 6 timmars pass, samma som för röntgensjuksköterskorna som arbetade på avdelningen. Passen var antingen mellan kl 8-14 eller 14-20 och vi fick turas om med två andra studenter om när vi skulle vara där, då chefen helst inte ville att vi fyra skulle vara där samtidigt.

Det svåraste på praktiken var språket, eftersom många av patienterna inte talade engelska så var det svårt att kommunicera med patienterna. Jag började på konventionell röntgen och den första veckan observerade jag mest på hur röntgensjuksköterskorna arbetade på slätröntgen och den andra veckan började jag göra mina egna undersökningar.Jag märkte snabbt att det var väldigt högt tempo och röntgensjuksköterskorna verkade väldigt stressade. Ibland kändes det lite som att man var i vägen när man försökte hjälpa till och fick avvakta, men så fort det blev lite lugnare patientflöde bad jag om att få utföra undersökningen. Vissa röntgensjuksköterskor var mer uppmuntrande än andra, men så är det ju alltid. Allteftersom tiden gick blev det lättare med språket då jag hade lärt mig de grundläggande fraserna för att kunna kommunicera med patienterna. Jag lyssnade och förstod en del av vad de sa och svarade på några ord på portugisiska och några ord på engelska. 

Efter min slätröntgenplacering jag gick vidare till CT, där jag både följde efter assistenten för att se hur de placerat patienten och även satt med röntgensjuksköterskan för att se hur man utför undersökningen på datorn. I början tyckte jag att det var lite svårt, men när jag hade sett samma undersökning ett par gånger visste jag vad som skulle göras och började lära mig att rekonstruera en del av undersökningarna på datorn. Jag centrerade patienterna och utförde några av undersökningarna och även en del rekonstruktioner. Min sista praktik var på MR, och här var det lite svårare att prata med patienterna eftersom det var mer komplicerat att förklara hur undersökningen skulle göras och vad patienten ska tänka på, på grund av språket. Men jag följde assistenten in i undersökningsrummet och såg hur de placerade patienten och kroppsspolarna, och jag lärde mig också en hel del om hur man utför olika MR undersökningar. Jag var även på mammografiavdelningen och fick se hur de arbetade och fick även följa med på angio. Det jag saknade på praktiken var att ha en fast handledare som följde mig under denna tid. Nu var det så att jag vara med olika personer varje dag, och det gjorde det lite svårt för dom att veta vad jag redan kunde och inte.

Vi hade aldrig någon praktisk examination på praktiken, men det kändes ändå som att de som arbetade där övervakade en lite och höll koll på vad man lärt sig. Däremot hade vi kursuppgifter som jag nämnt innan, och i slutet hade vi en examinationsdag på skolan då vi fick redovisa våra kursuppgifter och berätta om vad vi tyckte om kursen. 

Jag har lärt mig väldigt mycket under den här utbytesperioden, framförallt att fått se hur man i ett annat land arbetar på en röntgenavdelning och vilka olika skillnader och likheter som finns.
Jag och Vanessa med våra sjukhuskläder på sjukhuset

Språk och kultur

Portugisiska är ett ganska svårt språk, trots att grammatiken liknar spanska så är uttalet väldigt annorlunda. Jag som sen tidigare pratar en del spanska tror jag hade en liten fördel då jag kunde förstå vissa ord med hjälp av mina spanska språkkunskaper, men då portugiserna pratar väldigt snabbt var det svårt att hänga med.
Jag och Vanessa bestämde oss redan innan vi åkte till Portugal att vi skulle ta en portugisisk språkkurs som skulle pågå under alla de tre månaderna som vi var där. Det fanns två kurser att välja mellan, en som var intensiv och skulle pågå under 4 veckor, och den som vi valde som pågick under tre månader. Då vi åkte ner lite senare än när terminen började så kunde vi inte ta intensivkursen och därför valde vi den längre språkkursen. Vi hade språkkurs två gånger i veckan två timmar per lektion, vilket var ganska mycket. Språkkursen är inte obligatorisk men jag lärde mig mycket av att gå på den och det hjälpte även en hel del för att kommunicera med patienterna på praktiken, så jag rekommenderar alla som åker till Portugal på utbyte att anmäla sig till språkkursen. Språkkursen var utan kostnad för oss Erasmus studenter och medförde även att vi fick lära känna många andra studenter. I slutet av språkkursen hade vi två test för att kunna få betyg i kursen, ett muntligt test och ett skriftligt test. Testen var inte jättesvåra men det krävdes att man hade hängt med under hela kursens gång.

Portugiserna är inte så bra på engelska, och det gjorde att det kunde vara lite svårt att kommunicera med vissa på praktiken och patienterna. Däremot försökte dom flesta prata och göra sig förstådda så bra som möjligt. Jag hade köpt med mig en portugisisk fickordbok som jag använde en del och tog även hjälp av google translate.

Portugiserna är väldigt stolta över sitt land och sin kultur, och gillar att berätta om sin historia. De är väldigt varma och vänliga som personer och gillar att bjuda på sig själva. I Portugal hälsar man på varandra genom att ge varandra en puss på vardera kind, till skillnad från Sverige. När man hälsar på någon i Portugal säger man alltid antingen bom dia, boa tarde eller boa noite, som betyder godmorgon, goddag och god kväll, efter att man sagt hej. Det är inte lika förekommande i Sverige men man vande sig efter ett tag. Portugiserna är väldigt troende av sig, och det finns väldigt många vackra kyrkor runt om i Lissabon som kan vara värda att besöka .
Utsikten från det kända parken "Marques de Pombal"

Fritid och sociala aktivteter

På vår fritid brukade vi gå promenader runt om i stan, shoppa, äta gott och gå ut och dansa. Då vi hade praktik varje dag och språkkurs 2 gånger i veckan direkt efter praktiken var det lite svårt att hinna/orka göra så mycket på vardagarna, så vi gjorde mest saker under helgerna.  Lissabon har väldigt mycket studentliv och ett roligt nattliv. Erasmus organisationen låg 10 minuter ifrån oss och även det kända området Bairro Alto, som har massa små gator som kryllar av barer och studenter. Erasmus organiserade en hel del evenemang, resor och fester, som tillexempel biokvällar, middagar och grillningar. Ett tips är att gå med i Erasmus Lisbos facebookgrupp för att hålla sig uppdaterad om vad de har för event. De har även en hemsida som heter: http://erasmuslisboa.com 
Om man vill lära känna andra erasmus studenter är det bra att gå på dessa olika event. Vi åkte på två resor tillsammans med erasmus lisboa, en till Porto som jag skrev om tidigare och ännu en resa till Algarve, som ligger vid kusten i södra Portugal. Till Algarve åkte vi under påskhelgen och fick njuta av Portugals hav och klimat tillsammans med 500 andra studenter. Detta var en av de roligaste resorna jag gjort och jag rekommenderar alla att försöka åka runt i Portugal tillsammans med Erasmus då man oftast får väldigt bra priser på både transport och boende och mycket annat på köpet.

Lissabon är en härlig historisk stad med mycket liv och oändligt mycket saker att göra. Det är en stor stad som är välbesökt av många turister, vilket är förståeligt. Närmaste stranden(Estoril/Cascais) ligger cirka 30 minuter ifrån stadens centrum, vilket är rätt så nära. Några saker som man måste testa när man är i Lissabon är att äta bacalhau ( torsk som enligt portugiserna kan tillagas på 100 olika sätt), pasteis de belem (Portugals kända bakverk), dricka ginja (Portugisisk körsbärslikör) och även testa det välkända Portovinet. Några ställen som man borde besöka är Belem, Sintra, Cristo Rei och Casino Estoril som är Europas största casino.

När det gäller shopping så är Portugal känt för sina läderskor, vilket kan vara en bra investering när man är där. Det finns flera stora shoppingcenter, och min favorit var Colombo mall, som ligger vid tunnelbanestationen Colegio Militar/Luz. Maten i Portugal var enligt mig inte jättefascinerande, men de hade god färsk fisk, utmärkt sushi och goda bakelser. 

Jag och Vanessa på stranden i Algarve

Sammanfattning

Obrigada Lisboa!

Jag rekommenderar alla som har chansen att åka på utbytesstudier i Portugal! Det är en resa som jag aldrig kommer glömma, och jag har fått vara med om saker som jag inte kunde tro. Jag kommer ta med mig mycket saker i mitt framtida arbetsliv, och jag har framförallt lärt mig att uppskatta Sveriges sjukvård och arbetsvillkor mycket mer efter denna upplevelse. Jag tror att jag utvecklats som person och vågar ta för mig mer och tänka utanför boxen. Det har absolut varit utmanande och inte alltid så enkelt, men jag tror det har varit positivt och jag är väldigt glad att jag åkte på detta utbyte.
Det härliga studentgänget som vi åkte med till Argarve!