I Portugal är röntgensjuksköterskeprogrammet i fyra år istället för tre år som i Sverige. Under det tre första åren har studenterna ingen praktik utan de har praktik under hela det sista året istället. Jag kan tycka att det är lite negativt då studenterna varken får någon patientkontakt eller får knyta an teori och praktik på samma sätt som vi får på röntgensjuksköterskeprogrammet i Sverige. Vi hade inte så mycket kontakt med läraren som var ansvarig för oss från skolan, utan träffade henne bara på första mötet som jag skrev om tidigare och en sista gång när vi skulle redovisa våra uppgifter. Sudenvägledaren träffade vi också bara två gånger, en gång i början och en på slutet.
Jag och Vanessa blev placerade på ett privat sjukhus som heter Hospital Luisiadas och ligger centralt i Portugal. Det är ett privat sjukhus som är relativt nytt och de hade mest gående patienter. På den radiologiska avdelningen på Lusiadas sjukhus finns det ett konventionellt röntgen labb, ett mammografi labb, ett genomlysnings labb, ett bendensitetmätnings labb, två datortomografi labb och två magnetresonans labb. På röntgenavdelningen arbetar röntgensjuksköterskor, assistenter, sjuksköterskor, radiologer och receptionister. Röntgensjuksköterskorna har mest tekniska uppgifter medans assistenterna tar hand om det mesta som har med patienten att göra. Det finns även sjuksköterskor som endast arbetar på röntgenavdelningen och har hand om läkemedel och pvk. Receptionisterna hanterar betalning och bokningar.
På CT och MR labben får assistenten förbereda patienterna och ta in dem i undersökningsrummet, förklara hur undersökningen kommer att gå till och sedan placera patienten. I jämförelse med Sverige, där röntgensjuksköterskan utför dessa arbetsuppgifter på egen hand. I Sverige sätter röntgensjuksköterskan också perifer venkateter på patienten, i Portugal är det en sjuksköterska som arbetar på röntgenavdelningen som gör det. Kanske är det en anledning till att professionen kallas röntgensjuksköterskor i Sverige och i Portugal för röntgentekniker, eftersom de mestadels har tekniska uppgifter. Inför de flesta undersökningarna uppmanas patienterna att byta om till ett patientförkläde före undersökningen. Det är lite annorlunda från Sverige där patienterna byter om till ett patientförkläde bara på MR men inte oftast vid de andra modaliteterna.
När det gäller de konventionell röntgen och antalet bilder, finns det en del skillnader mellan de två länderna. En stor skillnad är antalet projektioner som tas på de olika kroppsdelarna. I Portugal tas mycket färre projektioner än i Sverige, oftast bara en-två bilder till skillnad från Sveriges 3-4. I Portugal tar man en eller två projektioner på thoraxundersökningar, i jämförelse med Sveriges fyra projektioner. Det är samma sak med knä- och armbågsprojektioner, då man i Sverige tar fyra projektioner och i Portugal endast två. Man gör även många undersökningar i stående position, särskilt på ryggen. Jag tror att det positivt att de inte har så mycket projektioner för de olika undersökningarna i Portugal på grund av stråldosen, om radiologen fortfarande kan ge patienten en korrekt diagnos.På slätröntgen har röntgensjuksköterskorna mer kontakt med patienten, där de behöver berätta för patienten hur de ska sitta eller ligga ner såsom i Sverige.
En annan skillnad i Portugal är att informationssystemet inte är detsamma som i Sverige, då man i Sverige skickar den kliniska information och all fakta om patienten via datorn. I Sverige använder vi röntgensjuksköterskor oss av RIS, där patientinformationen finns och man dokumenterar allt som har med patienten att göra. I Portugal använder de sig av pappersremisser, som enligt min åsikt är inte så bra eftersom de lätt kan tappas bort, inte är lika anonymt och det inte heller är bra för miljön. En annan positiv sak med RIS är att man kan skicka patientinformation och röntgenbilder till andra sjukhus, så att patienten inte behöver en CD-skiva med bilder eller bilder som skrivs ut såsom i Portugal. En annan allmän skillnad i de två länderna är att i Sverige bär de olika yrkesprofessionerna likadana kläder under sin arbetstid, men i Portugal bär man olika kläder beroende på vilken profession man har. Något som jag lade märke till snabbt var att hygienen på röntgenavdelningen var bristande. För oss i Sverige är det en självklarhet att sprita av ytorna och sprita händerna efter varje patient, men på praktiken bytte dom endast papper på britsen efter varje patient och spritade händerna kanske en gång under hela dagen. Det stod heller aldrig på remissen om patienten var bärare utav MRSA eller någon annan infektion/sjukdom. Ett tips är att ta med sig sjukhuskläder från Sverige, vilket jag inte gjorde och ångrade då vi fick låna varsin vit långärmad klänning som vi skulle ha egna byxor under och tvätta själva, vilket inte kändes speciellt hygieniskt.