Reserapport - KI-student
Lärosäte: The University of Sydney
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 15/16
Namn: Egle Kvedaraite
E-postadress: egle.kvedaraite@stud.ki.se

Innan avresa

Jag har alltid varit nyfiken på det anglo-saxiska utbildningssystemet och inte minst läkarutbildningen. Jag hade redan åkt på ett utbyte i Frankrike och hade fått med mig fantastiska erfarenheter från arbetet på sjukhuset och Paris. Under termin 11 erbjuds alla läkarstudenter på KI möjligheten att söka utbyte på universitet utanför Europa och Sydney University var ett av dem. Det fanns gott om information både från KI's och från Sydney universitetets sida om utbytesprogram och jag upplevde att det var lätt att söka det, inga särskilda vaccinationer behövdes. Läkarundersökningen inför visumansökningen var det ända som tog tid att fixa.

Ankomst och registrering

Jag kom samma nästa samma dag som kursen började, allt gick smidigt. Jag upplevde inte att man behövde vara på plats en lång tid i förväg. Jag gjorde kliniska placeringar och det fanns ingen introduktionskurs till dessa. Jag har inte heller haft kontakt med någon fadderorganisation, men Sydney är en fantastisk stad att upptäcka, därför kände jag aldrig att det saknades någon kontaktperson eller organisation inne på sjukhus.

Ekonomi

Den obligatoriska läkarundersökningen var dyr, annars var priserna jämförbara med dem i Sverige. Vi fick bo på sjukhus, vilket låg lite utanför Sydney - väldigt billigt och trevligt.

Boende

Man kunde få bo på sjukhuset, vilket för mig fungerade som en utmärkt lösning. Det fanns en pool där jag brukade bada på kvällarna och mellan rasterna. Rekommenderas varmt.

Studier allmänt

Läkarutbildningen i Australien skiljas från den svenska på många sätt, bl.a. har alla studenter som vill börja läsa till läkare måste ha en annan högskoladiplom. Anglosaxisk tradition dominerar genom hela utbildningen vilket innebär strikta hierarkier, och även undersökningstekniker präglas av exakta normer hur dessa ska utföras. Exempelvis, ska patienten alltid undersökas från högra sidan av sängen. Att få vara i en sådan miljö har varit lärorikt och stimulerade. Jag vill tro att denna erfarenhet kommer hjälpa mig att bli bättre läkare och lärare i framtiden och hjälpa mig att identifiera fördelar och nackdelar som finns i vår läkarutbildning och vårt sjukhussystem på Karolinska.

Jag upplevde att patientbemötande var väldigt likt det vi är vana vid i Sverige, till skillnad från t.ex. USA där jag upplevde att patienterna behandlades som kunder. Jag vill dela med mig ett minne som lämnade ett starkt intryck som ett exempel på hur man tar hand om personalen och anhöriga efter att något omtumlande inträffar. En av våra patienter, som hade varit sjuk och hospitaliserad en lång tid (i mer än ett år) dog. Personalen kände patienten och henens familj mycket väl, volontärer som tar hand om barn på sjukhuset (ge dem kramar, matar dem, finns för att ge värme och närhet som är så viktig för alla bebisar), och nästan alla hade utvecklat en egen relation till denna lilla bebis som skulle snart dö. Det som jag tyckte var mycket värdefullt för alla inblandade och samtidigt vackert var att efter att hon hade avlidit, alla som tog hand om henne var inbjudna till en minnestund. Under en halvtimme en psykolog och en präst samt alla andra som önskade fick komma till tals, patientens familj var också med. Detta avslutades med en liten minnesritual och alla som ville fick stanna och ge tid för eftertanke. Jag har aldrig sett hur man hanterar döden på ett svenskt sjukhus, men detta är någonting som jag kommer att ta med mig från detta exempel i Australien.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag gjorde två placeringar - barngastro och barnonkologi.
Min barnonkologi placering var fyra veckor lång och har jag deltog i arbetet på deras mottagning samt avdelningar. I början av min placering ”registrar” (vilket skulle motsvara en AT-läkare i Sverige) tillsammans med en ”fellow” (ST-läkare) samt en specialistläkare valde en patient som jag skulle ta hand om och börja följa på avdelningen. Avdelningsarbetet började kl. 7 på morgonen då jag innan ronden fick ta emot rapporten om hur natten hade varit, undersöka patienten, kolla vitala parametrar, labbsvar och svar från andra undersökningar. Under ronden presenterade jag mina patienter för min handledare och andra läkare, sjuksköterskor och andra i teamet, planen för dagen fastställdes och presenterades för patienten och familjen. Ronden på barnonkologi avdelningar i vanligt fall brukade vara ganska lång och slutade innan lunch. Efter ronden burkade jag vara med läkarna på mottagningen. Vissa läkare uppmuntrade mig att själv undersöka patienter, med andra fick jag sitta med och observera. Jag har aldrig varit på Barnonkologen i Sverige som läkarstudent och därför är det svårt för mig att reflektera över likheter/skillnader. Jag vet att i Sverige är det ytterst ovanligt att läkarstudenterna är med på en barncanceravdelning, därför var erfarenheterna från Australien inspirerande och mycket lärorika. På slutet av placeringen kände jag mig mer trygg i att undersöka patienter, kommunicera med barn och deras familjer, göra upp en behandlingsplan tillsammans med min handledare. Stämningen upplevde jag som avslappnad och vänlig, högt i tak. Jag har aldrig spenderat fyra veckor på samma avdelning i Sverige, med undantag av en psykiatriplacering, och därför kan det vara svårt att jämföra studenternas roll i avdelningsarbete i Australia och Sverige. Jag fick en känsla att ju längre tid jag spenderade på en viss avdelning, ju mer involverad och delaktig kände jag mig och kunde ta en mer aktiv roll, vilket påverkade undervisningen på ett positivt sätt. När det gäller praktiska färdigheter fick jag exempelvis varje torsdag utföra lumbala punktioner och hjälpa till att ge cytostatika intratekalt. Min handledare var alltid med och jag kände att jag fick bra stöd från henne under hela proceduren. 
Denna placering var min första placering i Australien och gav mig ett väldigt starkt och positivt intryck. Till skillnad från barnonkologen fick jag aldrig ha ”egna” patienter, men i stället fick ibland undersöka patienterna tillsammans med en AT-läkare och en ST-läkare. Vi såg patienterna som vi sedan presenterade för överläkarna och överläkaren i sin tur träffade dessa patienter, tillsammans med oss. Det var fram för allt överläkaren som var mest engagerad i undervisning. Han ställde frågor både till mig och andra i teamet och förklarade moment, som vi var osäkra på. En barngastroenterolog i Australien på ett tertiär centrum tar hand om både gastro patienter, sådana som lider av inflammatorisk tarmsjukdom (eng. inflammatory bowel disease, IBD), eosinofil esofagit, celiaki etc., och lever patienter. Jag fick vara med på lever-möten med kirurger och radiologer och det har varit en väldigt intressant erfarenhet. Förutom avdelningsarbete, fick jag även vara med på mottagning. Jag upplevde att fram för allt på mottagningen läkare, sjuksköterskor och övrig personal samarbetar på ett mycket produktivt sätt. Jag skulle vilja illustrera detta med ett exempel från en IBD klinik som jag fick delta i varje onsdag eftermiddag. IBD patienter har oftast en komplicerad sjukhushistoria och ett långt-draget förlopp, som är typiskt för kroniska inflammatoriska sjukdomar. Varje patient fick träffa en läkare, sjuksköterska, men även en dietisk, en sjukgymnast och en social arbetare under ett och samma patientbesök, om läkare kände att det behövdes. Det har jag aldrig sett i Sverige och tyckte att det var ett bra exempel på ett effektivt multidisciplinärt tillvägagångsätt. Förutom kliniskt arbete och möten med patienterna, fick vi många undervisningstillfällen som berörde olika ämnesområden inom gastroenterologi samt immunologisk och gastroenterologisk forskning. Jag själv forskar på barn IBD och fick presentera min forskning inför hela kliniken, men också en forskargrupp som kliniken är bunden till. Jag fick många intressanta frågor från kliniker och forskare och dessutom fick chansen att knyta nya forskningskontakter. Detta kommer vara viktigt i min framtida karriär som forskande kliniker. 

Språk och kultur

Undervisningsspråk var engelska och det var lätt att få kontakt och kommunicera med personalen och patienterna. Jag upplevde australiensare som mycket trevliga och öppna personer, inga märkvärdiga kulturkrockar förutom de som redan har nämnts under rubrikerna "Studier" och "Kurser".

Fritid och sociala aktivteter

Jag älskar att dansa och hela min fritid dansade jag tango och salsa på de fina Sydneys hamn, parker och stränder... Jag tog ibland med mig några studenter som bodde på samma sjukhus, men oftast hängde jag med dansfolket från Sydney. Som sagt, Sydney är en fin stad att upptäcka, skaffa vänner och njuta av svalkande oceanens vågor.

Sammanfattning

Jämfört med Sverige, upplevde jag att AT-läkare och ST-läkare i Australien var väldigt beroende av sina handledare och fick feedback på de flesta beslut de tog. Detta gjorde att jag fick en känsla av en väldigt tydlig hierarki, vilket skiljas markant jämfört med svenska sjukhus. I framtiden vill jag bli barnonkolog, därför var min utbytesperiod där jag bl.a. var placerad på barnonkologi var berikande och inspirerande på många olika sätt. Bedside undervisning, seminarier och individuella diskussioner med handledaren bidrog till jag kände att jag lärde mig mycket under själva placeringen på sjukhuset. Vissa undervisningsmoment hoppas jag att kunna tillämpa i mitt jobb som AT-läkare i Sverige, när jag själv kommer handleda läkarstudenter.
Jag rekommenderar varmt att söka utbyte på University of Sydney.