Ska jag vara helt ärlig så anledningen till att jag ansökte om utbyte var för att komma iväg från min vardag, som hade blivit så självklar. Allt var likadant hela tiden, samma saker skedde, och gjordes. Så jag ville komma iväg på ett utbyte för att bryta mina gamla mönster. Men eftersom allt kan ses från två sidor så kan jag ju också medge att jag ville komma till nått annat land för att se hur deras universitet fungerar, allt från undervisning, grupparbeten, eget arbete till examinationer. 

Så jag åkte till Danmark, som inte var mitt förstahandsval, utan det var USA, vem skulle inte vilja åka till USA och plugga? Det ville jag, men jag blev inte nominerad till det. Men ack så glad jag är över det. USA kan jag åka till och semestra i, Danmark skulle jag nog aldrig göra det i! Dessutom så hade jag aldrig träffat alla mina underbara vänner jag träffade på utbytet! Så ja Danmark var inte det självklara valet, men när jag fick reda på att jag blev nominerad till Danmark så tvekade jag inte en sekund för att ansöka till deras universitet efter att jag hade hittat vilken kurs man skulle läsa där! 

Innan jag riktigt tog modet till mig och skickade in ansökan till universitetet i Danmark, så hade jag bra kontakt med en kontaktperson på det universitetet men också med hon som stod som lärare för kursen som var på engelska för internationella studenter som studerade till att bli sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, dietist, och sen en komplicerad utbildning vars namn på engelska är superjobbigt att säga; Biomedical Laboratory Science.

All personal som jag hade mejlkontakt med var snabba på att svara och de var trevliga och såg fram emot min ansökan och min ankomst. Även om jag bombaderade dem med frågor så höll de ändå upp humöret. Anledningen till alla frågor från min sida var för att jag ville försäkra mig om att det var rätt att ansöka till det universitetet!

Informationen till utbytesstudier från KI:s sida var anledningen till att jag ansökte, men allt kan väl förbättras. Man hörde sällan folk komma och prata om hur givande en utbytesperiod är, utan det mesta fick man läsa sig till. Jag hade hellre hört berättelser från gamla studenter som gjort något utbyte vart som helst, för det blir en annan inlevelse i förklaringen till varför man ska åka på utbyte! SÅ tveka inte att höra av er till mig.  

Det var bra att KI anordnade "ett möte" i Solna för alla studenter som skulle på utbyte (även om jag inte hade tid att ta mig dit). Men istället så fick jag hemskickat saker från vår internationella handledare, bland annat tillgodoräknande-pappret, att skriva på efter utbytet. Plus att jag hade en klasskamrat på det mötet som berättade det viktigaste! Eftersom jag skulle till Danmark så behövde jag inte göra lika mycket som till exempel hon i min klass som skulle till USA. Detta eftersom Danmark är med i EU. 

Sen behöver ni också kontakta KI för att skriva en individuell studieplan och ett Learning Agreement. Dessa dokument behöver man när man kommer hem från utbytet för att tillgodoräkna sig kurser man läst där mot det man skulle ha läst här hemma.

En sak som man behövde göra för att få komma dit och ha praktik var att göra ett MRSA test - detta får man tyvärr bekosta själv, för studenthälsan gör det bara när man ska ha sin praktik här, så alltså när man kommit hem, eller när man kommer som student hit utifrån som jag uppfattade det. Det var inte så enkelt att få tid, inte där jag bodde i alla fall, så var ute i god tid med att boka ett MRSA test hos en vårdcentral, är min rekommendation - kostade 200 kronor för mig att göra det! Se till att få med dig "beviset" på att du ej har MRSA, för detta på universitetet intresserad av.

Ansökan till universitetet görs på deras hemsida, där man ska fylla i massa uppgifter och sen skickar man in den. Jag hade lite problem med ansökningen då det var första gången KI skickade dit en student, så på deras ansöksportal fanns inte Nordplus utbytet med Karolinska Insitutet med, men efter mejlkontakt med vår internationella handledare och nån från det universitet så fixade det sig och jag kunde ansöka.

Sen får man även en blankett från vår internationella handledare om ansökan om Nordplus stipendium, som fylls i och mejlas till ansvarig person. All denna information har handledaren. Detta gick väldigt smidigt när man har alla uppgifter

Detta fick man hjälp av det mottagande universitetet med, detta i och med att dem fixade rum på ett ställe i närheten. Detta hade dem börjat med endast terminen innan om jag förstod det rätt. Så det var ju himla smidigt att bara behöva fylla i en blankett som man fick mejlad till sig i mejlet där man fick antagningsbrevet.

Ja som om det inte vore nog med att plugga på KI i början av terminen så hade man även en pre-course att göra, där man skulle göra två längre presentationer om Sverige (sjukvård, lagar osv), man skulle även fixa en presentation om sig själv på fem slides. Detta var inget krav att det skulle vara klart innan man kom dit, man hade även tid på sig där att fixa iordning allt. Men ett tips är ju att göra så mycket man hinner hemma, för att det är mycket att ta in på en ny plats. Det som behövde vara klart var såklart presenatationen av dig själv men den var så kort så det är ingen press på det. Denna presentation hålls nån dag den första veckan.

Sen bör man ju alltid tänka på att boka flyg, tåg eller anordna på annat sätt hur man ska ta sig till det land, vart man än nu har sitt utbyte. Jag flög dit! Innan det var dags att flyga dit blev vi också kontaktade av en "study buddy" som skulle möta upp oss antingen på flygplatsen eller i den lilla staden där vi skulle bo. Vilket kändes bra för att man då visste att man inte var helt på egen hand när man landade på okänd mark! 

Se till att du har med allt som står i deras informationspapper attt du ska ha med dig! Så kommer allt gå superbra!!

Glöm inte heller att förlänga er hemförsäkring, så att den gäller hela utbytet, för annars gäller den bara i 60 dagar tror jag...

I informationen (mejlet) från värduniversitetet ville dem att man skulle komma senast fredagen den 5 februari. Kursen började på måndagen den 8 februari. Anledningen var för att då studdy buddys kunde möta upp, vilket dem inte skulle kunna göra på helgen. Hade jag gjort om detta hade jag nog åkt dit några dagar tidigare än vad jag gjorde. Men med tanke på att i början av termin 5 har man kursen "vetensklaplig design och metod" som är obligatorisk för att man skriver PM för examensarbetet i termin 6. Det innebär att jag pluggade den första tiden av kursen (3 veckor) här i Sverige och sen läste jag 2 veckor i Danmark på distans, vilket gav ett högre tryck på min partner. Jag åkte från Arlanda vid 8/9 tiden och anlände till mitt rum i Næstved ungefär kl 12.

Jag blev uppmött av vår studdy Buddy på flygplatsen och vi inväntade även två belgiska tjejer som också skulle gå min kurs! Redan där fick jag alltså kontakt med några av dem jag skulle spendera nästkommande 4 månaderna med! När vi anlände till Næstved så mötte en annan tjej upp oss också som även hon var studdy Buddy och till skillnad från den andra så skulle denna bli vår blivande kurskamrat. Vi anlände till våra boenden, fick nycklarna, hann ställa in allt (vi var de sista av utbytesstudenterna som skulle läsa samma kurs som kom till boendet i Danmark). Efter det hälsade man på alla, och helt ärligt så kom jag inte ihåg ett enda namn - förutom min rumskompis namn - detta för att jag hade skrivit med henne på Facebook en tid innan vi skulle dit :) (det rekommenderar jag verkligen - speciellt om man ska dela rum med någon, då kan det vara skönt att veta hur den personen är och så vidare). 

Ja och då tänker ni vad hände med lunchen.. Redan när jag kom till rummet var det lunchtid. Men andra planer fanns redan - nämligen att studdy buddyn skulle hjälpa till att fixa abonnemang till oss. Detta tog ej jag, eftersom att jag precis innan jag åkte iväg fixade Telia - detta innebar att jag kunde ringa och smsa till samma pris som i Sverige. Sjukt bra! Detta tog tid i stadens Telia-butik! Min mage skrek av hungrig - och först 15 fick jag tillfälle att tillfredsställa min hunger. Vi alla åt tillsammans på ett café i stadens centrum. 

Det hade dock varit kul om dem hade planerat något för oss den första helgen när vi var där eftersom att dem hade skrivit att vi senast behövde vara där på fredagen (skolan började på måndagen sen). Men det kanske man som student kanske kan ha som önskemål när man söker till universitetet, vad vet jag. Eller så kan ju man själv ta lite intiativ i sitt liv och mejla alla som blev antagna, för dem skickade ut samma information till alla. Då kunde man ha bestämt något, kanske med hjälp av studdy buddy's.

Välkomnandet på universitetet var dock toppen. Första skoldagen slog vi följe med en studdy buddy som skulle läsa kursen med oss, så det gick superbra och väl på universitetet på eftermiddagen fick vi skriva på papper om att låna cyklar. Cyklarna var guld värda för att ta sig till och från skolan, så där får universitetet ett stort plus att vi fick låna dem helt gratis.

Flygbiljetten kostar väl mellan 400-500kr för enkel resa ner till Köpenhamn. Beror såklart på med vilket flygbolag du åker med, men jag flög med SAS, för jag är nöjd med deras service och känner mig trygg i personalens kunskap.

Tågbiljetten från Köpenhamns flygplats till Næstved kostade drygt 120 danska kronor, så ungefär 150 svenska kronor.

För att ta sig runt i staden där jag bodde hade vi till vår hjälp cyklar från skolan, som vi fick låna. Superbra för att då kunde man lättare ta sig runt, plus att det är billigare. Första dagen till skolan tog vi buss och det kosta 24 dkk, och det var ingen lång sträcka vi åkte, tog 10 min max, men vi var tvungna att promenera till tågstationen, så det var väldigt onödigt. Men bra för att vi fick sällskap till skolan första dagen, vilket i sig var guld värt.

Tågkostnader = svindyrt! Ha med det i beräkning när du ansöker om detta utbyte, de kan ej garantera praktikplats i staden där vi bodde, så man fick pendla, jag betalade nästan 1700 DK - vilket är ganska mycket för resa fram och tillbaka 16 gånger (4veckor, á 4 dagar på grund av röda dagar). Men man kan också behöva lägga mer, beroende på vart man får sin placering.

Hyran låg på 1750 DK för en månad, förutom första månaden då man också betala deposition, som man fick tillbaka en månad efter utcheckning. Sen fick jag även betala för hela juni fast jag åkte därifrån den 10 juni. 

Maten är något dyrare än i Sverige! Men hursomhelst så går det att hålla ner matkostnaderna genom att göra matlådor och laga tillsammans. Så jag och min rumskompis efter en vecka kom överens om att testa att göra såhär, vilket gick bra! Vi planerade vad vi skulle äta . Detta gick superbra genom att titta på en app där man kunde se närliggandes affärers extrapriser för veckan! Så vi delade på kostnaderna och gjorde fyra portioner varje dag! Vi betalade varannan vecka och jag tror att jag spendera max 200 DK på två veckor (det inkluderar frukost). 

Äta ute var ganska dyrt, tar man dricka till kostar det ganska mycket. Men vi åt inte ute så mycket (eller i alla fall inte jag). Jag och två bättre kompisar lyxa till det mot slutet och avslutade med att äta på samma café där allt startade - vi ville knyta ihop säcken! 

Kostade 200kr på vårdcentral här i Stockholm, går superfort.

Innan jag åkte till Danmark så ansökte jag om nordplus-stipendium, vilket gav 200 euro varje månad för boende och 100 euro för resor. Så jag fick 900 euro, vilket betyder att jag fick hjälp med 4 månadshyror. Men jag betalade 5 månadshyror för mitt rum, eftersom att jag behövde betala för hela juni trots att jag åkte därifrån den 10 juni. 

Sök det ni kan, jag gjorde ingen research för detta, vilket jag ångrar lite i efterhand. Kanske hade man kostat på sig lite mer äventyr om man hade haft mer pengar att röra sig med. Så kolla runt om det finns något annat stipendium som ni kan ansöka om. Det värsta som kan hända är att ni inte får det, så ta chansen.

Som jag redan nämnt så fick vi av värduniversitetet redan vid antagningen ett erbjudande om boende. Man fick en ansökan där man skulle fylla i när man skulle komma dit och när man skulle åka. Det var absolut inget krav att ta detta erbjudande, man kunde ha letat upp nått annat. Men eftersom man i december fick reda på att man hade blivit antagen och man skulle åka i början av februari, så fanns det inte så mycket tid att hitta något annat. Sen så skulle det ju bara bli jobbigt om man var ensam om att inte bo på samma ställe. På ansökan kunde man även skriva önskemål angående vem man ville dela rum med, så är man två från Sverige så kan man skriva varandra. Jag skrev ingen där eftersom att jag åkte ner dit solo. Man skulle också ange när man skulle ankomma och när man skulle åka därifrån.

Där vi bodde var det då flera småhus, som bestod av två våningar, där det var totalt åtta rum på varje våning. Men när man kollar ute i trapphuset kan man endast tro att det är fyra per våning. Detta för att två rum delar en och samma ytterdörr. När man kommer innanför ytterdörren har man en liten hall, med ett skåp och en stång där man kan hänga jackor och diverse utekläder. När man står i hallen ser man tre andra dörrar, nämligen en dörr till badrummet och sen två dörrar som gick till två olika rum. Men de andra rummet hade en nyckel och vi en annan såklart så man kunde ej gå in i varandras rum.

Rummet delade jag med en amerikanska, supertrevligt! Vi hade varsin säng och så fanns det ett matbord, två stolar och en garderob och en bänk med hyllor i. Köket - eller aa snarare kokvrån, bestod av två kokplattor, en liten kyl med ett frysfack, en disko, ett sopskåp och ett köksskåp. Redskap till köket fanns i vissa rum, så vissa fick köpa stekpanna och dylikt, men vi hade tur och det fanns nästan allt, vi kompletterade dock med att köpa några saker. Plus att vi inte kunde använda stekpannan och en kastrull samtidigt, detta för att kokplattorna var för nära varandra och stekpannan var en aning stor. Men det löste vi med att köpa en mindre stekpanna. Så det var ju lite jobbigt om man ville lyxa till det, så ha inte förhöga förväntningar på vad man kan laga för mat. Men ingenting är väl omöjligt men det tar lite längre tid med två kokplattor kontra fyra.

Badrum delade jag och min rumskompis med två andra som bodde i det angränsande rummet, så vi var fyra tjejer på ett badrum, med ett stort skåp så alla fick plats med det man ville ha där inne.

Vi fick låna cyklar av skolan, så det tog mellan 10-15 min att cykla dit, i normal fart. Till sjukhuset var nog avståndet ungefär detsamma, kanske lite längre.  

Till stationen så tog det 10 min att cykla och ungefär 20 minuter att gå, 15 om man går snabbare. Centrum låg precis bredvid stationen så det var samma avstånd.

Vi hade flera mataffärer som låg i närheten av vårt boende. Ett fanns bara max 5 minuter ifrån oss, ett till fanns men då fick man fortsätta ner för backen i kanske 2 minuter - men då skulle man sen också upp för den backen... Den var inte så himla rolig. Om man cyklade i motsatt riktning kom man på 10 minuter till Lidl, Netto och Rema 1000 - vilket var härliga affärer. Här fick man dock också uppförsbacke på vägen hem, men det klarade man om man veckohandlade!

I början av modul 1 hade vi både föreläsningar såklart men även "lära känna varandra"-lekar. Vilket var ett väldigt bra sätt att komma in i klassen men också för att man inte kände någon bra än. Vi hade till exempel en uppgift att bygga ett spagetti-torn med hjälp av spagetti (såklart), marshmallows, lite tejp och en dansk chokladbit skulle sedan ligga ovanpå hela tornet. Vi var uppdelade i fyra grupper med cirka 5-6 personer i varje grupp, men man fick inte prata med varandra under övningen, man skulle alltså kommunicera med rörelser och ögonen - men alla grupper fuskade lite och viskade... En annan samarbetsövning vi hade var att man samarbetade två och två, man blev placerad med ryggarna mot varandra. Den ena fick en bild, och den andre fick ett tomt papper och en penna - så den med bilden skulle förklara hur den andre skulle rita detta. Det blev helt klart blandade resultat i klassen.

Kursen vi läste handlade om interdisciplinär hälsa i ett globalt perspektiv, så det började med föreläsningar om global hälsa och sen smalnade dem in på olika områden.

Föreläsningarna fungerade på samma sätt som på KI, det var olika föreläsare för olika specialiserade ämnen inom kursen. Det fanns även massvis med litteratur, artiklar och några kapitel som vi fick på ett USB-minne (som vi fick behålla). Föreläsningarna var grundade på litteraturen man hade att läsa till respektive varje föreläsningstillfälle. Det innebar att det var väldigt mycket att läsa mellan varje dag... En sak som hände var att det var endast 2 personer som hade läst det en skulle prata om (jag och en till). Det slutade med att hon märkte det för ingen svara på hennes fråga så hon frågade om folk hade läst - det resulterade i att hon sa argt; "nu läser ni detta kapitel så kommer jag tillbaka om 1,5 timme". Det skulle aldrig hända på KI. Se till att läs det dem vill, för det gör att man förstår mer på föreläsningarna.

Lärarna var tillgängliga nästan hela tiden och man fick en bra relation (i alla fall med dem som man träffade ofta, vissa var ju bara där en dag). Vi hade handledningar i vårt arbete, och lärarna var väldigt måna om att vi kunde mejla dem närsomhelst och om vi ville ses mer än två gånger så skulle dem fixa det.

Kursansvariga och en annan anordnade studiebesök, faktiskt två stycken under första modulen. Där vi bland annat fick se ett behandlingscenter för folk med allvarliga psykiska tillstånd. Dem hade en superhärlig egen affär där dem sålde det hantverket dem hade gjort.

Här skiljer sig deras utbildningssystem mot Sveriges - de har nästan alla examinationer muntliga (det har väl fysioterapeuterna här i Sverige också, men absolut inte vi). Detta var ju chockerande. Man satt alltså mittemot en lärare och en observatör och hade en redogörelse av vad man i sitt arbete fann som intressant eller chockerande eller viktigt. I modul 2 hade vi också muntlig examination, men där satt vi med gruppen och lärare + observatören. Att ha en sån muntlig examination i grupp ger ju verkligen ett ökat tryck på att man ska säga någonting, för annars märkte ju läraren vem som visste arbetet bäst och antagligen då också vem som lagt ner mest tid på arbetet.

Jag hade praktik på ett äldreboende - det var en speciell upplevelse. Jag som student kunde inte göra så mycket då endast 2 av 50 boenden pratade engelska - men då kunde jag fokusera på dem. Så till exempel så tog jag iväg ena och titta på bio för att han hade som mål med sin COPM (som både jag och arbetsterapeuten hade gjort) att komma ut då han gillade teater och bio. Han var inte så självgående.

Men sen fick jag även lite kontakt med de andra boendena även om de pratade danska. Detta för att boendet hade fredagsfika varannan fredag där personalen också satt ner med boendena. Men sen också varje torsdag åt alla lunch i deras stora sal, med personalen också! Det var en härlig sak att se. För där och då får ju alla kontakt med de som sitter vid ett och samma bord.

Kursen jag läste var på engelska, så all undervisning var på engelska på universitetet. Vi var studenter från Sverige, Finland, Belgien, Viet Nam och USA men även Danmark. Dem danska studenterna var fler än oss så väldigt ofta i klassrummet pratade dem danska, men dem var väldigt trevliga ändå. Det blev även mindre och mindre danska allt eftersom folk lärde känna oss och ville inkludera oss i snacket.

Examinationerna var på engelska (fast danskorna undrade om dem också behövde göra på engelska - vilket dem behövde annars hade ju dem haft ett bättre läge än oss andra).  

All kommunikation med lärare via mejl innan utbytet var på engelska coh även all kontakt väl i Danmark var på engelska. Förutom de få gångerna jag pratade svenska och dem danska, det var lite komplicerat, men det handlade om en händelse i mitt grupparbete som var enklare att beskriva på svenska. Men det var inte lika lätt att hänga med i lärarens svar.

Alla utbytesstudenter hade ju ett annat språk som modersmål, förutom min rumskompis från Utah, Salt Lake City, USA. Så all kommunikation med dem skedde på engelska. Man kom väldigt lätt in i att prata engelska tycker jag. Kanske var det för att jag var där ensam från Sverige och således inte hade någon där att prata svenska med eller så var det någon annan anledning. Sen var det skönt att jag delade rum med en från USA, visst jag kände ju att jag fick högre press. För tänk om jag var helt värdelös på engelska, vilket jag inte var. Min rumskompis sa att jag pratade väldigt bra och fint på engelska så det kände sjukt bra! Det var också så att ibland kunde jag inte ett specifikt ord på engelska, så då förklarade jag det för min rumskompis och hon gav då förslag på vad jag eventuellt menade. Men om det var det vet jag inte riktigt för alla gånger, för ibland hade jag aldirg hört det ordet på engelska.

Vi alla hade fått en pre-course till den kursen vi skulle läsa i Danmark, så alla skulle presentera sitt eget land, sjukvården där, sin egen utbildning osv, kultur och lite annat smått och gott! Det var roligt att lära sig lite om alla representerade länder. Jag som ensam student från Sverige fick göra detta själv, men dem som var två från samma land gjorde den tillsammans.

Klart man inte kommer ihåg allt men det man kommer ihåg var det som stack ut, såsom att Danmark har helt gratis sjukvård, Belgien är uppdelad i olika delar och det är jätteolika regler och så vidare i dem olika delarna. Något som senare också kom fram var att i Viet Nam så är det sjuksköterskorna som skriver ut rullstolar. Men även också att dem ej har arbetsterapeut på samma sätt i övriga länder som representerades i kursen, (så dem har inte samma arbetskultur som oss) dem hade däremot mer koll på vad en fysioterapeut gör och dem beskrev att sjuksköterskorna och fysioterapeuterna hade en bra relation.

Under vår introvecka hade också de vietamesiska tjejerna med sig vietamesiskt godis, för att de firade nyår. I Viet Nam så gifter också föräldrarna iväg sina döttrar, vilket en av de tjejerna skulle göras. Men det var inget hon såg negativt på, detta för att hon ville göra sin mor och far stolta över henne. Det var till och med så att det var hennes föräldrar som valde att hon skulle plugga till sjuksköterska. Intressant fakta är också att på ett Barnsjukhus i Hanoi i Viet Nam har de en staty av Olof Palme.

Man lärde sig mycket dem dagarna vi hade redovisningarna om våra egna länder, men det blev lite för mycket ny information för en dag, för att komma ihåg allt. Plus att visst hade det varit enklare om det bara var en kultur att hålla koll på, men vi fick ett smörgåsbord av smått och gott!

Det startades en Facebook sida innan vi ankom till Danmark, med lite information. Senare lades det upp ett dokument med aktiviteter som skulle arrangeras för oss, men det var inget vi gick på för vi hittade på lite annat. Detta var på grund av att vi faktiskt hade dålig koll på de aktivitetens i dokumentet och för att de flesta av de aktiviteterna kostade en del. 

Tack vare Facebook är det ju också lätt att komma i kontakt med sina medstudenter men också de man träffar i skolan och så vidare.

Vi som grupp använde också Facebook för att komma iväg på aktiviteter - vi gjorde frågor på vår Facebook grupp om folk ville åka till nån grannstad, stranden osv. Det fungerade bra. Sen startade vi också lite event på Facebook, så som hemmafester dr vi bjöd in klasskamraterna.

Där vi bodde fanns ett gym på undervåningen i huset, så det var superlätt att vara aktiv och köra på gymmet. Om man ville göra nån specifik idrott vet jag ej möjligheterna, det fanns en simhall på väg till skolan, men det var inte heller något som testades av någon av oss utbytesstudenter. 

Man fick mycket motion i att cykla varje dag till skolan, men också så tog vi promenader upp på två kullar i närheten och i en jättefin och mysig skog.

Hade man velat ha någon specifik sport hade man säkert kunnat fråga någon av danskorna om råd.

Att lära känna andra studenter beror ju på hur på man är själv. Det är lätt att få vänner om man vill, det anordnades lite fester i skolan, där vi blev inbjudna till, vilket var superkul. 

Det är en mysig liten stad/by, som ligger 1 timme med tåget ungefär från Köpenhamn. Det var ganska skönt att bo i en liten stad, för att här i Stockholm får man ju nog av storstad ibland. Det är egentligen nära till allt och allt finns i staden.

Vi åkte bland annat som ni kan se på bilden till Roskilde (där hade jag min praktik också), 30 min från vår lilla stad. Sen cyklade vi jättelångt till stranden, vi åkte över till Sverige, Malmö - vilket var skönt även få visa mitt land, även om det inte var min stad.

Man hade hunnit med att göra så mycket mer än vad vi gjorde men det var helt okej. Vi hade även mycket roligt med varandra i varandras rum. Vi tittade till exempel på Eurovision song contest - finalen - detta var ju nytt för både min rumskompis från USA och de två tjejerna från Viet Nam. Det var sjukt kul, för de visade sån entusiast. Sen hade vi filmkvällar, karaoke kväll hade vi sista kvällen vi alla var samlade.

Sen med de danska studenterna hade vi även lite fester och några av oss internationella studenter anordnade en grillkväll med danskorna och de andra internationella studenterna - men dem var upptagna med diverse saker.

En händelse som hände tidigt på utbytet var vår internationella middag som vi hade efter en dag där danskorna fick bestämma vad vi skulle göra och se. Vi fick se ett internat, väldigt fint och hög standard, där folk betalar avgifter för att gå, det är skoluniformer och så vidare. Det var en intressant dag. Sen avslutades det med internationell middag, där alla nationer skulle bidra med nått typiskt från deras land. Jag fixade hur många köttbullar som helst, och de var omtyckta. Det blev blandat med riktig mat och efterrätt, en superhärlig kväll. En av lärarna var också där och bidrog med sin special kaka.  

Det som var bra var att man fick pengar sen för det man la ut för maten, vilket gjorde att man kände att man kunde göra vissa maträtter.

Oj oj va roligt det var! Det var över förväntan och jag har växt som person vilket är skönt. Vi läste ju mer interprofessionellt så jag känner att jag kanske har fördel sen i KUA:n. Samtidigt som jag känner att det kanske inte var så bra att missa praktiken hemma i Sverige, men samtidigt har jag ju sett något annan än alla andra. Jag blev mer taggad på att bli färdigutbildad och jag tror att denna period kommer att bli positiv för min kommande yrkesroll. Jag är ung, så jag har ju lite det emot mig, men jag har gjort något som inte så många andra gör och har vågat göra.

Jag är supernöjd att jag åkte - det var kul att få kompisar från olika platser här i världen, så nu vill man ju åka ut i världen och träffa dem också.

Man hinner göra så mycket mer när man är på utbyte, även om plugget är lite jobbigare för att det inte är på svenska. Men eftersom att man ej är på hemmaplan, så jobbar man inte, så man fokuserar mer på där och då.

Hoppas ni uppskattat denna utdragna reseberättelse och att ni tar mod till att göra något utbyte själva också! För det är en härlig och rolig grej att göra! Väldigt personligt utvecklande.

Sen vet man aldrig vad man får för vänner, jag hittade en av mina bästa vänner där nere! Hon och jag matchade superbra :)

Kram på er! Hör av er om det är något :)