Jag visste tidigt att jag vill till USA på utbyte under termin 11 och var tidigt ute med min ansökan. Eftersom jag skulle vara borta på vårterminen skickade jag in min ansökan ett helt år i förväg. När jag gick gymnasiet var jag utbytesstudent i Wisconsin sedan dess har jag varit intresserad att komma tillbaka dit. Minneapolis var det närmaste universitetet KI har utbyte med så därför sökte jag dit.

Efter att ha fått besked från KI att jag var antagen till utbytet skickade jag in min ansökan till University of Minneapolis Medical School. Det tog ett tag att gå igenom deras kursutbud ”clinical electives”. Det krångliga är att få en överblick om vad som är ledigt för oss att söka eftersom de flesta kurserna ser fulla ut. Mitt tips är att söka de kurser som är intressanta och sedan hoppas på att det går att ordna. Jag sökte två kurser i första hand (på den blanketten som man fyller i och skickar in till universitetet) sedan bifogade jag ett brev till Shannon Benson där jag förklarade vilka områden jag var särskilt intresserad av och ytterligare 4 förslag på kurser jag kunde tänka mig läsa. Det tog lång tid innan vi fick svar. Jag skickade in min ansökan i september och fick inte slutgiltigt svar förrän 3 veckor innan kursstart, jag åkte i mitten på mars. Vad jag förstår beror det på att de amerikanska studenterna väljer först och sen försöker de placera oss där de finns plats utefter våra önskemål. Vi var fyra svenska studenter som åkte samtidigt och alla fick åtminstone en av kurserna vi sökt i första hand.

Visum gick smidigt att fixa när jag väl fick inbjudningsbrevet från Shannon. Det tog några dagar att få tid på ambassaden men när jag väl varit där skickade de passet redan dagen därpå. Var ute i god tid den morgonen du har tid på ambassaden, det är många som står i kö och väntetiden blir snabbt lång. Om det är vinter ta på varma kläder. Jag stod en timme i -15 grader, då var jag där bland de 10 första på morgonen. 

Något som kan vara värt att tänka på är hur man får ihop poängen till examen framför allt om man planerar att resa lite i landet innan eller efter utbytet. Jag läste en extra distanskurs på 7,5 hp under hösten så jag skulle ha tillräckligt med poäng. KI erbjuder en hel del kvälls- och distanskurser, kontrollera bara innan så att det går att tillgodoräkna sig dem.

Jag åkte en vecka innan kursstart. Eftersom kurserna i Minneapolis startar var 3e vecka måste man anpassa sig efter det tillsammans med när kursen i Sverige slutar. Jag läste 9 veckor, utöver det hade jag en vecka innan och två veckor efter utbytet. Jag tyckte det var skönt att vara på plats i Minneapolis några dagar innan så jag hann bekanta mig med området. Jag kom till Minneapolis fredag morgon så jag hade en långhelg innan. När vi kom fram fanns ett stort kuvert på Dinnaken med information och kartor från Shannon, med hjälp av det klarar man sig bra. I kuvertet finns också en ”survival guide” att använda på sjukhuset.

Innan vi åkte fick vi mail från flera läkarstudenter i Minnesota som planerar att åka till Sverige på utbyte. Redan andra kvällen blev vi blev bjudna på middag hos en av dem det var skönt att dels komma in i språket och dels fråga alla frågor vi hade om hur det fungerade på sjukhuset.

Jag bokade flygbiljett ca 2 månader innan jag skulle åka. Jag flög med SAS till Chicago tor och betalade 4900kr. Jag reste runt både innan och efter mitt utbyte och valde därför att flyga in till Chicago. Ett tips är att kolla bagageregler innan bokning. Hos många flygbolag i USA ingår ingen väska utan man får betala extra för varje bagage. SAS hade 46kg bagage när vi bokade men har nyligen ändrat sina regler till 23kg. Shoppingen är billig och man kommer vilja ha med sig mycket bagage hem så se till att flygbolaget har generösa bagageregler. Visum kostade 1050 kr. För boende betalade vi 300 dollar/mån.

Maten är billigare och portionerna större än hemma. Eftersom jag spenderade mycket tid på sjukhuset blev det mycket hämtmat.  På sjukhuset finns lunch för 3-7 dollar, kaffe för 1,50 dollar. På vissa kurser får man lunch varje dag. På lunchföreläsningar serveras alltid något, oftast pizza eller smörgås, så vill man ha gratis lunch är föreläsningarna ett tips.

I slutet av vår vistelse fick vi ett stipendium från Universitetet på 1000 dollar vilket var mycket välkommet.

Huset ligger på campus området så de som läser kurser på campus kan gå. För övriga stannar buss 16 precis utanför entreen, den går mellan St Paul och Minneapolis. Jag läste min kurs på HCMC och kunde ta buss 16 till metrodomen och sen gå 5 min därifrån. Bästa sättet att ta sig runt är att få tag i en cykel. Fråga de ni träffar för amerikanerna är väldigt hjälpsamma. Jag fick låna en cykel av en resident på HCMC, även Sofi fick låna en. På cykel tar man sig runt hela staden och slipper bussarna (och betala för bussen). Att gå går också bra men det tar lite längre tid och dessutom har det varit en del rån och misshandel på Campus och Riverside (på andra sidan floden) så det är inte rekommenderat att vara ute efter det blivit mörkt.

Läkarstudierna i USA är lite annorlunda än i Sverige. När man börjar medical school har man gått 4 år på collage innan. Efter 2 år på med. school börjar man med sina kliniska kurser. Läkarstudenterna har några kurser de måste läsa men sedan ett stort antal "clinical electives", de kurserna vi kan välja mellan. På hösten av sitt 4e år söker man residency som baseras på framför allt USMLE 1 och tre rekommendationsbrev. Många av studenterna väljer därför att läsa kurser i de ämnen de är intresserade under sitt 3e år eftersom de då kan skaffa sig kontakter inför kommande val. Det är inte ovanligt att man som student läser 3 olika kurser i ortopedi om det är det man är intresserad av att söka. Skillnaden blir att studenterna i USA ofta är väldigt kunniga inom några få ämnen medan vi har bredare kunskap men har mindre koll på detaljerna.

Det är också en starkare hierarki på sjukhuset än i Sverige. Oftast pratar man som student endast med sina residents som sedan repporterar vidare till fellow och attending. Jag hörde flera skräckexempel på hur många läkare jobbar för att "sätta dit" studenter och residents men har ingen egen erfarenhet av det. HCMC där jag läste ortopedi satsar mycket på undervisning och de flesta jag jobbade med var intresserade av att undervisa. 

Klädfrågan var något vi funderade mycket över innan vi började. På operation får man scrubs men på avdelning och mottagning har alla privata kläder. Killarna har skjorta, slips och chinos med svarta skor till. Tjejerna har svarta byxor eller kjol som går till knäet (med strumpbyxor), skjorta eller en finare tröja och skor utan öppen tå. Många använder Dansko (träskoliknande skor), jag köpte ett par svarta lite finare slip-in som jag kunde använda både på op och på mottagningen. Se till att ha ett par byxor och en tröja som funkar första dagen sen kan ni kolla av vad de andra använder och anpassa er efter det. Jag rekommenderar att köpa kläder att använda på sjukhuset i USA eftersom det är mycket billigare där. Jag köpte även en kort läkarrock i universitetshoppen (kostade 22 dollar) för när man har rock på sig går de flesta tröjor/t-shirts att använda.

Engelska språket gick för det mesta bra. Jag tyckte det var skönt att komma till USA en vecka innan kursstart för att komma in i språket. Första dagarna var jag tidvis ganska förvirrad, framförallt med alla förkortningar de använder. Vi hade ju fått en manual av Shannon men på ortopeden använde de mycket andra förkortningar. Jag skrev ner alla jag inte förstod och frågade. Dessutom finns en bra sida på nätet om man googlar abbrevations, den hade jag mycket hjälp av. I början tog det väldigt lång tid att skriva daganteckningar men man lär sig. Deras datajournalsystem har dessutom många mallar man kan använda sig av vilket snabbar på arbetet.  

Den lilla fritid jag hade utnyttjade jag så gott jag kunde. Sömn är något som får stå tillbaka när man är utbytesstudent i USA framförallt om man går mycket jourer. Vi passade på att se down town helgen innan våra kurser började. Där finns lite resturanger och affärer men som alla amerikanska städer saknas en riktig stadskärna. Inne i centrum finns Target Center där basketlaget Minnesota Timberwolves spelar samt nybyggda Target Field där basebolllaget Minnesota Twins. Vi var och såg matcher på båda ställerna och även om man inte är sportintresserad är det en upplevelse att se amerikansk idrott.

Självklart måste man besöka Mall of America som man når genom att åka "the light rail" (pendeltåg). Det är helt gigantiskt men kan vara övermäktigt att handla i. För lite lugnare shopping finns det en del affärer i Up Town, ett mysigt lite trendigare område sydväst om centrum. Där finns även många trevliga restauranger och barer. Vi testade även shopping i Southdale Mall dit man kan åka med buss, lite mindre men lugnare än mall of america. Ska man besöka andra stater än Minnesota rekommenderas ändå shopping i Minneapolis eftersom Minnesota inte har någon skatt på kläder vilket i andra stater varierar mellan 6-13%.

Vill man handla mat finns en liten affär precis bredvid Dinnaken House som tillhandahåller det mest viktiga. De större affärerna ligger en bit bort. Det finns ett Lunds om man går längs University Ave förbi Dinky Town, tar ca 20-30 min. Lunds har det mesta och dessutom mycket ekologiska produkter. Det finns även en mataffär med ekologisk profil längs med Franklin på andra sidan Mississippi River, dit tar det ca 20 min att gå. Ett tredje alternativ är att ta buss 16 mot St Paul, efter ca 20 min finns ett stort Target att handla på.

Vad gäller motion finns många fina cykelvägar att cykla på om man får tag i en cykel. När det blir lite varmare kan man passa på att ta ett dopp i någon av de fyra sjöarna som ligger vid Up Town. Vid de sjöarna finns även kanot och kajakuthyrning för den som är intresserad av det. Jag sprang en del efter floden och både söder och norrut finns stigar längs med vattnet. Det är mycket folk som springer på eftermiddagarna/kvällarna men var försiktiga när det blivit mörkt. 

Vi åkte även upp till norra Minnesota vilket kan rekommenderas om man har tid och får tag på en bil. Ska man hyra bil krävs ett kreditkort, det går inte att hyra på vanliga visakort hur mycket pengar man än har. Vi besökte både Duluth och kusten upp mot Kanada.