Varför utbyte?

Jag har alltid haft ett stort intresse för språk, människor och kulturer - ett utbyte såg jag som en fantastisk möjlighet till att på ett flertal sätt ta del av detta. Ett utbyte skulle innebära en mängd nya upplevelser där jag skulle få chansen att möta ett nytt land, en ny kultur och ett nytt hälso- och sjukvårdssystem. Samtidigt som jag skulle få fortsätta att utveckla mina kunskaper som biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi, skulle jag också få ett internationellt perspektiv på mitt kommande yrke. En stor aspekt av utbytet för mig var att bli än mer ödmjuk i mötet med patienter från olika bakgrunder, kulturer och nationaliteter – en viktig del i arbetet inom hälso- och sjukvård, enligt mig. Jag såg ett utbyte som en chans att stärka min expertis som framtida biomedicinsk analytiker inom såväl praktisk yrkesutövning och teoretisk kunskap som i att bemöta människor.

Ett utbyte skulle också innebära en möjlighet att möta och interagera med nya medstudenter, professorer och kollegor, från vilka jag skulle kunna ta del av en stor bredd av kunskap och erfarenheter. Vad vi bär på i vårt bagage, både akademiskt och som personer, varierar världen över och ett utbyte såg jag som ett sätt att utveckla min ”livserfarenhetsryggsäck”.  

Jag såg utbytesstudier som en möjlighet till utveckling för mig som person, som akademiker och i yrket som biomedicinsk analytiker. Jag var övertygad om att det skulle ge mig ett bredare globalt perspektiv att ha med mig i min kommande yrkesutövning, vilket jag också hoppades på att kunna dela med mig av till medstudenter och framtida kollegor i den svenska hälso- och sjukvården.

Varför Escola Superior de Tecnologia da Saúde de Lisboa, Lissabon och Portugal?

Studenter från det biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi har möjlighet att åka på utbytesstudier till Lissabon, Portugal eller Wien, Österrike. För min del var båda alternativen intressanta och hade det funnits möjlighet hade jag gärna spenderat en utbytesperiod i vardera stad. Det alternativ som tilltalade mig mest var dock Escola Superior de Tecnologia da Saúde de Lisboa (ESTeSL), Lissabon och Portugal.Varför är en komplex fråga, men i ett försök att ge ett enkelt svar på detta tror jag att kontrasterna mot Sverige var det som lockade – Portugal med dess klimat, kultur och språk var något jag ville uppleva.

Hur kom jag i kontakt med möjligheten till utbytesstudier?

Den första informationen om möjlighet till utbytesstudier från Karolinska Institutets håll stötte jag på redan innan jag sökte till det biomedicinska analytikerprogrammet – och just möjligheten var en bidragande faktor vid val av universitet. Under första året informerades det bland annat under internationell temadag om möjligheterna och om tidigare studenters utbyteserfarenhet i kombination med inspirerande föreläsningar.

Vad är bra att tänka på innan utbyte i Portugal?

Ansökan för utbytesstudier var en relativt lång process – jag påbörjade första delen av ansökan i mars 2015 och ansökte då för att bli godkänd som utbytesstudent av Karolinska Institutet. Antagningsbesked kom under vårterminen och till höstterminen skulle nästa steg påbörjas – ansökan till ESTeSL. Denna process var något mer utdragen och våra professorer, studierektorer och internationella koordinator jobbade flitigt med att få utbytet upphandlat så som vi önskade. En vecka innan avfärd, i mars 2016, kom det slutgiltiga antagningsbeskedet från ESTeSL.

Hur fungerade ankomsten till ESTeSL, Lissabon och Portugal?

Jag och min kursare Michaela anlände till Lissabon två dagar innan studiestart. Vi blev väl mottagna på flygplatsen av två av våra tre faddrar. De visade oss tunnelbana, bussar och åkte med oss ända fram till vårt boende.

Första dagen på skolan mottogs vi av internationella kontoret med välkomstmöte – vi fick broschyrer och kartor, rundvandring på campus, presentation av professorer och hjälp att ordna allt praktiskt (allt ifrån lösenord till wifi till e-post och datorinloggning).Vår faddergrupp bestående av tre studenter från olika terminer vid fisiologia cliníca-programmet (klinisk fysiologi) tog väl hand om oss och introducerade oss till allt från processer vid universitetet till i att åka tunnelbana och kunna beställa kaffe. Vi uppskattade deras hjälp och första veckan i Portugal fick de frekvent svara på frågor!

Hur fungerade ekonomin under utbytet?

Kostnadsläget i Portugal var till fördel för oss och den svenska kronan – vi upplevde det mesta som väldigt billigt i jämförelse med hemma och använde enbart en bråkdel av våra besparingar. Stipendiepengarna täckte flyg, boende och delar av vistelsen.

Den enda större kostnaden vi stötte på i sambandet med utbytet var transport. I Lissabon har de inte ett transportkort som gäller för alla transportmedel, till skillnad från exempelvis månadskort i Stockholm. De har ett flertal olika bolag för bussar, tunnelbana och tåg, och dessutom olika bolag för olika delar av staden (staden och innerstaden är indelad i olika bolagsdistrikt). Vi fick bra hjälp av ESTeSL’s internationella koordinator för att hitta det mest förmånliga priset och bolagskombinationen för oss. Månadspriset för transport var genomsnittligt för oss närmare 1000 kr per person.

Vi åkte också en hel del taxi – framförallt på kvällarna. Vi fick råd och tips från internationella kontoret och vi rekommenderades att absolut inte åka själva på kvällar, och helst inte åka kollektivt genom vissa områden på kvällarna även om vi var två. Våra taxiresor, av olika längd och i olika områden kostade aldrig mer än 10 euro (”nada mas de diez” var en fras vi använde oss flitigt av, och det fungerade – vi blev aldrig lurade med chockpriser eller liknande).

Matpriserna var i jämförelse med de svenska kostnaderna väldigt låga – vi storhandlade cirka två till tre gånger i månaden och detta gick på cirka 600 kr totalt per person. Detta upplevde vi vägde upp för den lite dyrare transporten. Vi handlade på kedjan Continente som fanns på ett flertal ställen i staden och som också var den billigaste samt på El Corte Inglés som fanns i vårt bostadsområde – definitivt dyrare, men de hade en del skandinaviska produkter.

Hur fungerade det med att ordna boende i Portugal?

Vi kom via information från vår internationella koordinator vid Karolinska Institutet i kontakt med en svensk familj som hyrde ut sitt semesterhus i Lissabon till studenter under terminerna. Huset låg strax ovanför den anrika stadsdelen Belém med 15 minuters bussfärd från stadskärnan Marquês de Pombal. Bostadsområdet låg på ett av de sju bergen Lissabon består av – Alto de Ajuda – och precis nedanför nationalparken Parque Florestal de Monsanto. Vi hade därmed närhet till både staden och naturen, vilket vi tyckte var perfekt. Huset var inrett efter svensk standard och vi betalade 2500 kr i månaden per person för våra rum. Kostnaden för studentrum i staden var något högre, omkring 300 till 350 euro i månaden.

Vår hyresvärd sålde huset vi bodde i under början av sommaren 2016, så den kontakten kan tyvärr inte förmedlas vidare - men jag skulle definitivt rekommendera svenska hyresvärdar till framtida utbytesstudenter. Det fungerade problemfritt med kontrakt och kontakter på svenska. Vi fick höra av andra svenskar i staden att det inte var helt enkelt med bostadsmarknaden i Lissabon – standarden är ofta låg och skadedjur som kackerlackor är vanligt förekommande. Många hyresvärdar tar skamligt höga avgifter för turister/utbytesstudenter och det är därför bra att vara påläst innan förhandling och kontraktskrivning. I vår Erasmus-grupp (Facebook-grupp för utbytesstudenter i Lissabon från hela Europa) läste vi tyvärr en hel del inlägg om studenter som blivit lurade på bostäder och pengar av privata hyresvärdar genom att betala i förväg utan att ha sett bostaden och liknande – så mitt tips är därför att göra noga efterforskning innan.

Vi hade cirka 45 minuters resfärd till campus med buss och tunnelbana, vilket vi tyckte fungerade väldigt smidigt. Vår första placering – lungfysiologi – var på ett sjukhus i ett litet samhälle utanför Lissabon: Vila Franca de Xira. Dit tog det oss cirka två timmar enkel väg och då behövde vi åka tre olika bussar samt en längre sträcka med tåg. Vår andra placering – neurofysiologi på Hospital de Beatriz Ângelou – låg strax utanför staden i området Loures och dit tog det oss ungefär en timme.

Professorerna och det internationella kontoret var oroliga för att vi hade allt för lång väg att pendla, men vi upplevde att det fungerade bra till campus och Hospital de Beatriz Ângelou. Resvägen till Hospital de Vila Franca de Xira fungerade men var något i det längsta laget – sjukhuset låg inte i Lissabon eller i dess omnejd, utan i ett mindre samhälle längre in i landet.

Hur ser utbildningen ut i Portugal?

I Portugal har utbildningen precis döpts om till fisiologia cliníca (klinisk fysiologi) efter att de två separata programmen cardiopneumologia (kardiopneumologi) och neurofisiologia (neurofysiologi) slagits samman till en gemensam utbildning. Det nya programmet motsvarar till viss del det svenska biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi. I Portugal är utbildningen fyra år och i Sverige tre år. Rent praktiskt innebär detta att de portugisiska studenterna hinner fördjupa sig mer teoretiskt och deras kunskap blir därför något djupare. De läser exempelvis tre terminer lungfysiologi, vilket vi på det svenska programmet ägnar tre veckor åt.

Något som skiljer det svenska och portugisiska systemet ytterligare åt, är att studenterna själva bekostar sin utbildning i Portugal. Många jobbar därför extra efter skoltid, och studerar hela nätterna för att hinna med. Utbildningen ställer höga krav på studenterna som behöver vara väldigt ambitiösa och motiverade för att lyckas – på campus finns det exempelvis studierum som är öppna dygnet runt.

Hur såg vår studiesituation ut på ESTeSL?

Första dagen på campus hade vi möten med våra tutors och professorer inom de områden vi skulle studera (neurofysiologi och lungfysiologi). De hade planerat att vi skulle påbörja vår praktik på de olika sjukhusen redan dagen därefter. Vi önskade bli mer insatta i vilken teoretisk och praktisk nivå de förväntade av oss samt en introduktion till deras sjukvårdssystem och sätt att bemöta patienter innan vi började praktisera. De var väldigt lyhörda för våra önskemål och ordnade därför en vecka inom varje område innan vardera praktikblock med teoretiska och praktiska privatlektioner samt lektioner med de portugisiska studenterna. Detta gav oss en enorm fördel upplevde vi – när vi kom ut i sjukvården kunde vi grundläggande portugisiska inom våra valda områden, hur de utförde praktiska processer samt hade teori efter den nivå de förväntade sig.

De har en annan typ av lärar-student-relation i det portugisiska utbildningssystemet. De portugisiska studenterna tilltalade sina professorer ”professor/professora Efternamn”. Det ville professorerna inte att jag och Michaela skulle göra – de ville bli tilltalade med förnamn. De var mer personliga med oss som utbytesstudenter och månade om att vi skulle uppleva Portugal och Lissabon till fullo – de rekommenderade sina allt från vackra platser att besöka till sina favoritrestauranger.

Jag och Michaela fick ständigt beröm från våra tutors och professorer för vårt engagemang och intresse som studenter, och de var väldigt måna om att hjälpa oss med allt vi kunde tänkas önska. Av de portugisiska studenterna fick vi höra att några av våra professorer var oerhört stränga, strikta och svåra att ha att göra med. Det var inte vår upplevelse. Vi blev mer än väl omhändertagna, men jag tror också att detta till viss del beror på att vi visade framfötterna studiemässigt – vi ville lära oss på samma nivå som de portugisiska studenterna, vilket gjorde intryck hos professorerna.

Hur fungerade det på sjukhusen?

Vi blev väl omhändertagna på de båda sjukhusen, Hospital de Vila Franca de Xira och Hospital de Beatriz Ângelou. Vi tilldelades fantastiska tutors som båda var framstående técnicas de diagnóstico e terapêutica (diagnostisk och terapeutisk tekniker - portugisisk motsvarighet till biomedicinsk analytiker). De delade med sig av sin enorma kunskap inom sitt område och var måna om att vi ständigt skulle utvecklas under vår placering – såväl praktiskt som teoretiskt.

Lungfysiologi gjorde vi på Hospital de Vila Franca de Xira och där tilldelades vi en portugisisk huvudtutor som växt upp på en amerikansk militärbas – hon pratade flytande amerikanska och kommunikationen var väldigt enkel. Utöver henne hade vi två övriga tutors – den ena pratade felfri engelska och den andra pratade till en början knappt engelska. Alla tre tutors engagerade sig mycket i oss och att vi alltid skulle förstå - med hjälp av Google Translate och liknande fungerade kommunikationen även med den tutor som inte pratade flytande engelska.

På kliniken, pneumologia och fisiopatologia respiratória (pneumologi och respiratorisk patofysiologi), blev vi varmt omhändertagna. De ansträngde sig för att göra vår vistelse så bra som möjligt – både studiemässigt och generellt. Vår huvudtutor och en av klinikens överläkare skrev ihop sin personliga guide till Lissabon – med allt från restauranger, stränder, maträtter, vin, bakverk och sevärdheter på listan. Alla tre tutors erbjöd oss att hjälpa till med patientfall, instuderingsfrågor och liknande, och vår huvudtutor skjutsade oss från det lilla samhället sjukhuset låg i till Lissabon de dagar hon hade möjlighet (de flesta). Vi uppskattade deras engagemang i oss som utbytesstudenter något enormt och sista dagen på kliniken blev det många hejdå-kramar.

Vi gjorde neurofysiologisk diagnostik på Hospital de Beatriz Ângelou och där hade vi en huvudtutor under placeringen samt handleddes av olika läkare inom olika områden. Vår huvudtutor hade goda engelskkunskaper och var oerhört duktig i sin profession – hon var enbart ett par år äldre än oss, men hade redan gjort sig ett namn inom sitt område. Hon delade konstant med sig av sin kunskap och motiverade oss att ständigt lära oss mer. Även här togs vi som studenter hand om väldigt väl. Under placeringen var fler studenter från ESTeSL på plats, och vi kunde ana en viss skillnad i hur de behandlade oss som utbytesstudenter och dem som ”vanliga” studenter - de var strängare och mindre personliga mot de andra studenterna.

Hur skiljer sig yrket och de medicinska områdena mellan Sverige och Portugal?

Som nämnt är den portugisiska motsvarigheten till biomedicinsk analytiker (BMA) kallad técnicas de diagnóstico e terapêutica (TDT). Detta översätts diagnostisk och terapeutisk tekniker – de har, utöver det diagnostiska ansvarsområdet, även till viss mån terapeutiskt ansvar. Detta innebär rent praktiskt att de utför undersökningar i diagnostiskt syfte men även i behandlande syfte. Som TDT i Portugal har man i sin yrkesutövning ett större ansvar än som BMA i Sverige. TDT skriver sina egna svar och utför sina undersökningar utan en deltagande läkare bakom sig, vilket kan ske först efter ett flertal års yrkesutövande i Sverige. Deras utbildning täcker ett större ansvarsområde – TDT får exempelvis redan under grundutbildningen lära sig arteriella blodgaser, vilket BMA i Sverige behöver ha särskild tillåtelse att utföra. Den svenska BMA-utbildningen är tre år och bredare (lite kunskap inom alla områden) medan den portugisiska utbildningen är fyra år och fördjupad inom ett område, vilket gör att portugiserna redan direkt efter examen har en djupare kunskap och ett större ansvar. Som BMA i Sverige krävs det att man studerar mer och/eller utvecklas i sitt yrkesutövande för att nå samma nivå och ansvar.

De olika medicinska områdena och dess indelning skiljde sig till viss mån mellan Portugal och Sverige. Neurofysiologi på Hospital de Beatriz Ângelou var en del av neurologi som huvudområde som innefattade fysiologisk klinik, neurologisk avdelning/mottagning/klinik och neuropediatrisk avdelning/mottagning/klinik. Neurofysiologi i Portugal omfattade även vissa delar av psykiatrin, och TDT var med och utförde ECT-behandlingar – elektrokonvulsiv terapi för bland annat schizofrenipatienter.

Den lungfysiologiska kliniken tillhörde pneumologi/lungfysiologi på Hospital de Vila Franca de Xira, men låg i nära anslutning till den kardiologiska klinikens fysiologiska undersökningar – lungfysiologi och pneumologikliniken påminde mer om den svenska strukturen, än neurofysiologin, i min mening.

Hur gick det att utföra undersökningar och hur fungerade patientkontakten på portugisiska?

Vi utförde aldrig hela undersökningar på egen hand – vi fick utföra delmoment och bitar av undersökningen så gott det gick, med vår tutor som översättningsstöd.

Inom lungfysiologin var det något komplicerat till en början – att utföra en undersökning som kräver god patientkontakt på ett för oss nytt språk. I det lilla samhället Vila Franca de Xira var en stor del av invånarna analfabeter och enbart en mycket liten del av de patienter vi träffade förstod engelska. Vi övade mycket på vår portugisiska och kunde så småningom utföra själva spirometribiten av en fullständig lungfunktionsundersökning. Efter varje undersökning fick vi tolka resultaten inför vår tutor, vilket jag upplevde gav otroligt mycket. Övrig tid var vi engagerade i att se hur våra tutors gjorde samt frågade mycket om teorin bakom. När tillfälle gavs passade vi på att öva på varandra på både portugisiska och engelska.

Undersökningarna inom neurofysiologi var något lättare att utföra – de var inte beroende av kommunikation i samma grad som lungfunktionsundersökningar, och vi kunde därför utföra större bitar medan vår tutor förklarade det vi inte kunde förklara.

Hur gick det med portugisiskan?

Jag läste under högstadiet och gymnasiet, i totalt fem år, spanska. Portugisiska är ett vackert och eget språk med sin säregna klang, men dess grammatik och struktur påminner till stor del om spanska. Många ord är också liknande mellan de båda språken. Första veckan lät portugisiska som ren grekiska för mig, men när den portugisiska accenten landat var spanskan en stor fördel för mig så småningom – jag hade med tiden lätt att förstå sammanhanget i samtalen mellan exempelvis tutor och patient, och det gick att förstå den mesta skriften.

Vi upplevde portugiserna som generellt dåliga på engelska – det var svårt att kommunicera på engelska ute i samhället. Vi fick därför snabbt försöka lära oss att exempelvis beställa mat, köpa saker och fråga enklare frågor på portugisiska. Däremot var alla portugiser oerhört hjälpsamma och måna om att hjälpa till. Det gick därför alltid bra i slutändan – med en blandning av portugisiska, engelska och kroppsspråk. De uppskattade alltid våra försök att prata portugisiska och var alltid villiga att hjälpa oss med uttal och liknande.

Vi ankom i mitten av mars och universitetets språkintroduktionskurs i portugisiska startade i början av mars – vi kunde därför tyvärr inte delta i någon språkundervisning. Däremot var professorerna och våra portugisiska kursare väldigt måna om att lära oss den basala portugisiskan ändå. Inom vardera kursområde – neurofysiologi och lungfysiologi – fick vi lära oss nödvändig portugisiska för att kunna utföra undersökningar och på en enklare nivå kunna kommunicera med patienter.

Hur upplevdes den portugisiska kulturen?

Jag föll snabbt för staden, landet, människorna och dess kultur. Det portugisiska folket är i ständig rörelse och det händer alltid någonting – det är en viss puls som påminner om sommarmånaderna i Sverige. De umgås och spenderar tid tillsammans – det kan vara allt från en promenad till ett glas vin efter jobbet. Den portugisiska kulturen är mer sydeuropeisk med sena kvällar, umgänge och nästintill avsaknaden av stress.

Några direkta kulturkrockar upplevde vi nog inte. Portugiserna är ett varmt och välkomnande folk, och var väldigt måna om att introducera oss till sitt land och sin stad. Både jag och Michaela är väldigt blonda, vilket fascinerade portugiserna något enormt. Första veckan i Lissabon kunde vi inte förstå varför folk stirrade så på oss – människor på gatan kunde stanna och titta, och på buss och tunnelbana var vi nästintill en nöjesattraktion. Våra faddrar från ESTeSL förklarade för oss att det är extremt ovanligt med blont hår, och särskilt till den graden vi hade. Det kändes lite lustigt med alla blickar emellanåt - blont hår är så vardagligt hemma i lilla Sverige och att det sågs som nästintill exotiskt i Portugal var en kontrast – men det var något vi kunde skratta åt i slutändan. 

Hur såg fritiden ut i Lissabon?

Vi erbjöds inte någon friskvård eller liknande från ESTeSL, men hade som nämnt en nationalpark bakom vårt bostadsområde med vandringsslingor och löpspår, och vi spenderade många timmar där med utsikt över staden och vacker natur. Eftersom vi bodde på ett av de sju bergen hade vi också en hel del trappor i vårt område, vilka vi utnyttjade för träning ihop med rundor i nationalparken. Det finns på ett flertal ställen i staden, bland annat i Belém och längs Rio Tejo, utegym som är tillgängliga för allmänheten.  

Som utbytesstudent fanns möjlighet att bli medlem i Erasmus-föreningen i Lissabon som arrangerade utflykter, fester och sociala aktiviteter. Vi valde att inte gå med, utan försökte i stället på egen hand uppleva staden och kultur. Åker man som ensam utbytesstudent tror jag att ett sådant medlemskap är av stort värde.

Vi spenderade den mesta av tiden på sjukhusen, men studentlivet på universitetet var liknande det i Sverige. Studenterna umgicks, fikade och pluggade tillsammans under dagtid samt umgicks på olika sätt under kvällar och helger. Den kontakt vi hade med andra portugisiska studenter fick vi genom ESTeSL. Vi umgicks en del med en av våra faddrar, hennes kompisar och deras kursare från utbildningen. Vi träffade även på andra portugisiska studenter och utbytesstudenter spontant, när vi var ute i olika sammanhang.

Jag och Michaela försökte uppleva det mesta av staden – och vi hittade våra guldkorn som vi spenderade en hel del tid i. Nedan följer ett par av mina tips på ställen och platser som måste besökas.

Cascais är ETT MÅSTE att besöka. Det är en kuststad vid Atlanten, väster om Lissabon i Distrito de Lisboa (Lissabon-distriktet) som ligger utmed Costa do Estoril (Estoril-kusten). Från Lissabons stadskärna går tåg från Cais do Sodré (Södra station) till Caiscais. Turen tar ungefär en halvtimme och går längs med floden Rio Tejo och Costa do Estoril och kantas av vackra stränder. Väl i Cascais kan man strosa runt bland mysiga byggnader och restauranger, och framförallt: sola och bada! Vår favoritstrand var Praia das Moitas – en delvis inhägnad strand med solstolar att hyra. Inhägnaden tillhörde en av de, i vår mening, bästa strandrestaurangerna vid esplanaden: Azimut. För att ta sig till Praia das Moitas åker man till stationen Monte Estoril. Föredrar man att sola på en stor sandstrand utan solstolar rekommenderar jag en annan favorit: Praia do Tamariz vid stationen Estoril.

Belém är en liten mysig stadsdel utmed Rio Tejo med ett flertal muséer, monument och mysiga fik. Kända Torre de Belém (Belém-tornet) lockar många turister – ett tips är att besöka det tidigt på morgonen för att få se det i lugn och ro. I Belém ligger också det välkända konditoriet Pastéis de Belém som säljer sin version av nationalbakelsen Pastel de Nata. Det går att åka spårvagn från Belém till Praça do Comércio och vidare mot Praça da Figueira, där spårvagnen linje 28 går genom klassiska turistområden som Alfama, Baixa, Bairro Alto och Estrela förbi olika sevärdheter.

Mercado da Ribeira är en stor food court som samlar filialer av Lissabons mest kända restauranger och barer. Mercadon har rötter från 1300-talet och var en gång i tiden Europas mest kända fiskmarknader. Ett måste här är att testa den portugisiska rätten Francesinha, känd från landets näst största stad Porto, på Miguel de Castro e Silva samt dricka Ginja – en körsbärslikör som serveras som shot i drickbara chokladglas.

Baixa-Chiado är en del av Baixa-distriktet som är hjärtat av Lissabon och återuppbyggdes efter den totalförstörande jordbävningen i mitten av 1700-talet. Hela Baixa består av magnifika torg och 1800-talsarkitektur. Baixa – the central downtown - sträcker sig från Rio Tejo och Praça do Comércio som är det största torget i Baixa-distriktet förbi huvudgågatan Rua Augusta längs med shoppinggatan Avenida da Liberdade upp mot centralpunkten Marquês de Pombal och den fina parken Parque Eduardo VII med utsikt över staden. Baixa-Chiado ligger mellan de två bergen Alfama och Chiado och innehåller backar upp och backar ner med shopping- och restaurangstråk. Man lätt spendera en hel dag bland fina butiker och mysiga restauranger.

Avenida da Liberdade är Lissabons finaste shoppinggata och väl värd ett besök. Längs med gatan finns butiker som Balmain, Givenchy och Yves Saint Laurent. Gatan är en boulevard i stil med Champs-Elysees i Paris, och är en av Lissabons huvudavenyer att strosa längs från Marquês de Pombal ned mot Baixa-Chiado.

Bairro Alto är en stadsdel i centrala Lissabon, i nära anslutning till Baixa, som är känt för sitt nattliv. Bairro Alto är ett helt kvarter av bargator. Här finns ett överflöd av barer, paketpris på drinkar och en hel del svartklubbar i mörka källare. Utöver Bairro Alto finns det en hel del nattklubbar i Lissabon. Main - en klubb i Stureplansstuk vid Santos - spelar populär housemusik, har en terrass med utsikt över Rio Tejo och är väl värd ett besök om man gillar dans. Lux Fragil är en hipsterklubb i flera våningar, precis vid vattnet vid Santa Apolólonia och här spelar många stora namn inom house och techno.

Hotel Mundials roof top bar är en av många takterasser med magnifik utsikt över Lissabon. Andra exempel på roof tops är Park i Bairro Alto, med utsikt över Ponte de 25 abril (25-aprilbron) och Sky Bar på Tivoli Hotel vid Avenida da Liberdade.

Hur påverkade utbytet mig?

Det är svårt att sammanfatta i ord vad min utbytesvistelse betytt och för all framtid kommer att betyda för mig. Jag trivdes från dag ett i Lissabon och förstod snabbt att det skulle bli svårt att lämna staden, landet, människorna och pulsen som jag förälskat mig i. När dagen för hemkomst kom, alldeles för fort, var det en känsla av tyngd och sorg, samtidigt som jag var så oerhört tacksam för möjligheten jag fått. Jag har inte bara växt som akademiker och fått enormt mycket ny kunskap, jag har växt som person och fått med mig minnen som jag kommer att se tillbaka på med värme hela livet. Jag har utvecklats i min profession som framtida biomedicinsk analytiker och främst i kontakten med patienter – jag har lärt mig att kommunikation fungerar även när två parter pratar olika språk, att jag i min roll kan inge och förmedla trygghet även över språkbarriärer och dessa insikter tror jag att jag kan använda mig utav under hela min kommande karriär. Jag har växt och utvecklats på många plan, och mitt förtroende för mig själv har stärkts – både i rollen som biomedicinsk analytiker och som person – att från en dag till en annan kastas ut i en vardag i ett nytt land på helt egna ben är en spännande och omtumlande upplevelse med mycket känslor, men framförallt väldigt utvecklande.

Till dig som funderar på en period med utbytesstudier (i såväl Lissabon och Portugal som i övriga världen) – ÅK! Får du chansen, så åk! Det kommer att vara en av ditt livs bästa upplevelser.