För mig har det alltid varit självklart att vilja göra utbyte under min universitetsutbildning - även innan jag visste vilken utbildning jag skulle gå. Att få chansen att lära känna en ny stad, studenter från ett annat land och uppleva att studera utanför Sverige är för mig en chans man ogärna missar. Trots att antalet utbytesuniversitet för psykologstudenter inte är så många så var bara det faktum att KI, till skillnad från många andra psykologprogram, erbjuder möjligheten till utbytesstudier för mig goda nyheter.

Jag valde att söka till just universitetet i Bologna då jag älskar Italien och såg min chans att både få förkovra mig i den Italienska kulturen och samtidigt kunna se mer av landet. Att Bolognas universitet dessutom är det äldsta i Europa (anno 1088) minskade ju inte precis intresset för att åka dit. Att skapa en relation till en stad som man sedan enkelt kommer kunna återkomma till gjorde även Bologna till det självklara valet.

Från KI:s håll var information kring utbyte (både hur man ansöker och vilka regler som gäller) väldigt tydlig. Det fanns gott om tillfällen att få information och mail besvarades snabbt. När det gäller informationen från Bolognas universitet var den något mer bristfällig. När man är bortskämd med bra hemsidor med tydlig information angående kurser, schema osv så ger inte universitets hemsida så mycket. Vi hade stor hjälp av att prata med tidigare utbytesstudenter och dessutom maila direkt till berörda lärare på Bolognas universitet, istället för att försöka läsa oss till information. I allmänhet får man försöka ha is i magen och räkna med att det kommer lösa sig. Väl på plats är de mycket hjälpsamma och det mesta går att ordna.

Psykologiska faktulteten på Bolgonas universitet ligger i Cesena, en liten stad drygt åtta mil sydväst om Bologna. De flesta tidigare utbytesstudenter har alltså bott där, men vi valde att följa rådet från utbytesstudenterna året tidigare och bo i Bologna och sedan pendla till skolan. Väljer man att göra detta kan det vara bra att vara på plats åtminstone en vecka innan kurserna börjar. Både då Bologna är en större stad och det kan vara fördelaktigt att ha lite tid att bekanta sig med staden, men också då det kräver lite mer planering för att kunna ta sig till Cesena för registrering osv. Vi ångrade aldrig vårt val, men att inte bo i närheten av campus gör ju dessvärre att vissa saker knutna till universitetet - så som fadderorganisationer, studentaktiviteter och språkkurser blir mer svårtillgängliga pga avståndet. Är man intresserad av denna typ av aktiviteter går information att få vid registreringen. Räkna dock med att vissa av dessa sker i början av terminen, förmodligen ett par veckor innan kurserna börjar.

Registreringen i Cesena gick smidigt. Handläggarna på det internationella kontoret är väldigt proffsiga och hjälpsamma. Se bara till att kolla upp öppettiderna i förväg och ta med Learning Agreements, ett passfoto och legitimation. Då vi redan hade bostad vid ankomst var registrering, ett italienskt mobilnummer och tågbiljetter för pendling till Cesena det enda vi behövde fixa. Tänker man söka bostad på plats kan det dock vara en god ide att skaffa en italiensk ID-kod, codice fiscale, som kan behövas vid kontraktskrivning och dyl. 

Italien tillhör inte ett utav Europas billigaste länder, men är man van att klara sig som student i Stockholm är ekonomin inga problem. Med Erasmusstipendiet på ca 10 000 kronor och CSN för studier på 75% kunde jag leva gott. Att handla grönsaker i grönsaksstånd rekommenderas, då detta är otroligt billigt i jämförelse med Sverige. Det går att köpa väldigt bra råvaror i vanliga matbutiker och extremt goda delikatesser (ostar, oliver, soltorkade tomater osv) i både små delikatessbutiker och matbutiker. Så man behöver inte gå på restaurang för att äta lyxigt. Ser man till att laga mat hemma för det mesta kan man dock unna sig middag ute betydligt oftare än i Sverige. I Bologna är dessutom "apertivo" ett utbrett fenomen, där man mellan ca 18:00-21:00 får ta del av en plockmeny (oftast tillräckligt matig för att räcka som middag) bara man köper en drink. Då kan man alltså både äta och dricka för ca 5 euro.

För oss som pendlade blev tågresorna är extra kostnad, där vi betalade 78 euro i månaden för pendlarkort. Väljer man istället att bo i Cesena kommer man därför ha ännu mer pengar att röra sig med. I Bologna promenerade vi dock överallt och lade inga mer pengar på transport. Vill man resa inom landet med flyg eller snabbtåg kan det vara en god idé att boka i förväg. Vi gjorde misstaget att köpa biljetter till Rom på tågstationen, vilket blev en dyr historia. Till Sicilien kom vi dock med Ryan air för 50 euro. Så det gäller att kunna planera lite om man vill komma undan billigt!

Vi hade fått tips från tidigare utbytesstudenter att fixa boende på plats, då många hyresvärdar vill träffa gästerna personligen. Vi hade dock även fått höra att det var något svårare att hitta boende i Bologna än i Cesena, och eftersom vi bestämt oss för att bo där började vi kolla online redan före avresa. Att hitta boende i förväg via rekommenderade hemsidor som EasyStanza (http://www.easystanza.it/ ) och Housing Anywhere  (https://housinganywhere.com/) kändes ganska dödfött, speciellt om man som vi var tre personer som ville bo tillsammans. 

Vi hade från början planerat att använda oss av sajten Airbnb (https://www.airbnb.com/) för att boka ett boende första veckan, innan vi hittade ett mer permanent hem. Då vi kollade utbudet upptäckte vi dock att det var flera boenden som hade månadsrabatt, vilket gjorde att det inte blev lika dyrt som om man betalar per natt (vilket man vanligtvis gör via Airbnb). Vi bestämde oss därför snabbt för att använda oss av hemsidan för hela vistelsen. Då kunde vi dessutom boka ett boende direkt från Sverige, samt hyra en hel lägenhet för oss tre. Trots att vi var beredda på en något högre kostnad så betalade vi tillslut inte mer än ca 3500 kr per person, vilket inte verkar vara mer än tidigare utbytesstudenter betalat. Att slippa tillbringa tid med att leta boende på plats, få trygghetsförmånerna Airbnb erbjuder och dessutom få lägenheter med väldigt hög standard var värd varenda (eventuell) extra krona enligt mig. Vi blev tvungna att flytta en gång mitt i perioden, då det inte fanns någon lägenhet av intresse på Airbnb som var ledig under hela vår vistelse. Är man ute i bättre tid kan man dock med största sannolikhet slippa detta problem. Vill man hyra via Airbnb finns det alltså ingen anledning att vänta med att skaffa boende! Kom dock ihåg att sajten har andra regler gällande avbokning för långtidsuthyrning, så det är viktigt att vara säker innan man bokar någonting. Det går enkelt att läsa om Airbnbs avbokningspolicy för långtidsbokningar på sajtens hemsida. 

Det största problemet med utbytet till Italien var definitivt att hitta kurser som motsvarade KI:s krav och som dessutom gavs på engelska. Trots att jag nu i efterhand är väldigt nöjd med de flesta av kurserna, var det snarare en fråga om att få ihop tillräckligt med poäng än att välja kurser som verkade bra. Kurserna vi läste varierade därför ganska mycket, både gällande undervisningsmetod och nivå. En del kurser vi läste låg på masternivå och gavs endast för utbytesstudenter, med en mycket hög nivå medan andra gavs för italienska studenter där nivån kändes något lägre, inte minst pga språkhinder. Nytt för i år var att det inte längre var möjligt att läsa kurser på andra fakulteter, vilket varit möjligt för tidigare KI-studenter. Trots att vi kunde läsa 7,5 poäng från Sverige räckte därför inte kurserna, vilket löste sig genom att vi tre KI-studenter fick en privat specialkurs inom ramen för ett forskningsprojekt på psykologiska institutionen i Cesena.

Generellt skulle jag påstå att det är större distans mellan professorer och studenter, och klimatet präglas snarare av auktoritet än ömsesidig respekt. Man förväntas tilltala professorer med efternamn och det är inte ovanligt att professorer både ställer frågor direkt till studenter eller öppet skäller på studenter som stör. Åt andra hållet är det många studenter som pratar under föreläsningarna och inte tar initiativ till att aktivt medverka. Detta gällde dock främst under de större klasserna, medan det under masterskurserna endast var en liten klass med utbytesstudenter och stämningen blev då mer familjär både mellan oss studenter och gentemot professorer.

En stor skillnad gentemot KI är att kurser läses parallellt, och det varierar från år till år när kurserna hålls. Arbetsbördan blev därför varierande, där det för oss var väldigt glest i början av terminen för att sedan växa till en hel del framåt slutet då alla kurser skulle avslutas samtidigt. 

Trots att engelskakunskaperna hos den italienska befolkningen är betydligt sämre än i Sverige, så pratar de flesta unga tillräckligt bra för att inte språkbarriärer ska bli ett hinder för umgänge. Många är dessutom väldigt villiga att prata engelska, trots vissa svårigheter. Trots detta skulle jag rekommendera att försöka lära sig några fraser och nyckelord. Universitetet erbjuder en språkkurs vid ankomst, och Erasmus erbjuder även en onlinekurs. Trots att man socialt och studiemässigt klarar sig på engelska är det många äldre som endast pratar italienska, och vill man försöka ta del av information, gå till posten, beställa taxi osv blir språkhinder ofta ett faktum. Ett tips är att omge sig med mycket italienska vänner – då får man mycket av italienskan gratis och man har dessutom någon som kan föra ens talan när det tryter.

De första kulturskillnaderna man märker av kretsar nog kring mat- och dryckestraditioner, där italienarna är betydligt mer konservativa gällande vilken mat och dryck ska intas, vilka klockslag och på vilket sätt det görs. Att dricka cappuccino efter klockan 11 är inte okej och att äta Bolognese med spagetti istället för tagliatelle är otänkbart.

Stereotypen av den passionerade italienaren stämmer i många fall. Folk har i allmänhet högre temperament och visar känslor mer öppet, både ilska och kärlek. Trots detta präglas inte Italien av effektivitet, och mycket (speciellt byråkrati) går väldigt långsamt. Kommer man från Sverige, och framförallt Stockholm, där allt går väldigt snabbt är detta till en början frustrerande. Accepterar man detta kan man dock se hur detta förhållningssätt har positiv effekt inom andra områden, tex att man stressar mindre och njuter mer av umgänge och tillvaron. 

Bologna är en universitetsstad, vilket märks både på den unga befolkningen och på livet i staden. Staden är liten till ytan men svämmar över av mysiga barer, restauranger och torg. Tillskillnad från i Sverige, där vi tillbringar mycket tid i hemmet, träffas italienarna i stort sett alltid på torg och barer. Många är öppna och kontaktsökande, och att knyta kontakter på tex barer är inga svårigheter. Detta, samt det faktum att vi redan var tre studenter som reste ihop, resulterade i att vi aldrig kände oss i behov av några Erasmusaktiviteter. Är man intresserad av detta finns det dock många att välja och vraka mellan. ESN Bologna arrangerar b.la. aktiviteter så som resor, matlagningskurser, fester och mycket mer. Kolla in hemsidan på http://www.esnbologna.org/

Bologna är en knutpunkt för tågnätet i Italien och en fantastisk utgångspunkt för resor inom landet, med tågresor mindre än 2 timmar till städer så som Rom, Milano, Florens och Venedig. Eftersom schemat varierar mycket är det inte svårt att hitta tillfällen att lämna Bologna och ge sig ut på äventyr. 

Utbytesterminen i Italien överträffade alla mina förväntningar. Mina drömmar om att få se mer av detta fantastiska land, få lära känna en ny stad och vältra mig i god mat uppfylldes med råge. Dessutom var alla utmaningar, så som att redovisa på engelska, behöva handskas med byråkrati i ett främmande land och anpassa sig till ett nytt universitet extremt lärorikt och givande. Jag fann människor i Bologna extremt livfulla, öppna och välkomnande. Att på bara några månader kunna skapa en livslång relation till en stad och dess invånare är någonting jag alltid kommer vara tacksam över.

Jag skulle därför av hela mitt hjärta rekommendera att ta denna chans och står gärna till tjänst med tips och råd på allt som kan önskas!