Reserapport - KI-student
Lärosäte: National University of Singapore
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 15/16
Namn: Sanna Martinsson
E-postadress: sanna.martinsson@gmail.com

Innan avresa

Det är nog svårt att hitta ett smidigare utbyte än 8 veckor i Singapore under termin 11. SÖK! Till National University of Singapore (NUS) ansöker man om kurser online mer än 6 månader innan utbytet ska börja och skickar därefter in rätt många papper med posten. Det är bland annat vaccinationsintyg och hälsodeklaration påskrivet av läkare. Alla papper som ska med finns på hemsidan och där finns också supertydliga instruktioner. Hett tips är att posta alla papper så att du kan spåra dem. När papperna kommit fram och registrerats kommer allt sedan att skötas via hemsidan och mail.

Ankomst och registrering

Jag och min kursare anlände till Singapore 3 dagar innan vi skulle börja på NUS. Vi hade bokat hotell över helgen för att ha någonstans att bo de första nätterna medan vi letade efter något mer permanent. Att ha helgen på sig att lära sig tunnelbanesystemet och hur man ska ta sig till sjukhusen samt att försöka hitta någonstans att bo var lagom. Över lag är allt väldigt välordnat i Singapore och det gäller även NUS. I god tid inför utbytet skulle började hade vi hade blivit kontaktade av både Deans Office (de som sköter själva administreringen av utbytet) för vilken tid och på vilken plats vi skulle registrera oss. Även kliniken där vi skulle ha vår första kurs hade gjort samma sak. Väl där är det många papper som ska skrivas på direkt men också många papper man får med sig som ska skrivas på av olika handledare efter hand.

 

Ekonomi

Att bo i Singapore är dyrt. Att åka kommunalt kostar mellan 6-20 kr per resa, så om man åker fram och tillbaka till sjukhuset varje dag ska man nog räkna med 30 kr/dag. Att äta ute i Singapore kostar allt från 20-2000 kronor, det beror helt på vilken standard man kan tänka sig och att handla mat att laga hemma kan variera lika mycket beroende på om man köper råvarorna på Wet markets eller i matbutiker. Att dricka alkohol och klubba är dyrt, likaså många av turistaktiviteterna men det finns massor med gratis saker att göra, såsom att upptäcka naturen, hänga på stränder, kolla in tempel och mysiga områden.

Boende

Som jag nämnde ovan är boende i Singapore dyrt. Vilket man kan tänka sig när det bor 5,5 miljoner människor på en yta som är mindre än halva Gotland… Det finns i huvudsak två typer av boenden i Singapore, privata lägenhetskomplex= condominium och HDB =subventionerade av staten. För att få HDB som är billigare måste man fylla en hel del kriterier, vilket man inte gör som utbytesstudent från KI. Att tänka på är olagligt att hyra ut lägenheter i mindre än 6 månader och AirBnB inte är helt lagligt (men används!), vilket ställer till det lite när man är där i 8 veckor. Däremot finns det många stora lägenheter där man kan hyra in sig i ett rum (antigen själv eller dela med annan person, beroende på hur billigt man vill komma undan). Om man, som jag och mina kursare, vill bo tillsammans i en egen lägenhet med egna rum får man vara beredd på att betala 10 000 kr/månad var. Då bodde vi i en stor och fräsch lägenhet (i ett condominium) precis vid tunnelbanestationen (Lakeside, vilket ligger rätt nära NUS men för de flesta Singaporeaner är detta väldigt långt från stan, här bor MÅNGA utbytesstudenter). Vi hade en fantastisk pool och ett litet gym samt nära till matbutik, hawker center, café och även en stor sjö som man kunde promenera/ springa runt/ hänga i parkerna som låg vi den.

 

Vi ordnade boendet under första helgen vi var i Singapore, hörde av oss till mäklaren precis innan vi skulle gå på planet på Arlanda (torsdag) och hade en lägenhet som vi flyttade in på söndagen. Jag rekommenderar helt klart att man fixar boende när man kommer fram, så att man kan kolla in läget, standarden och vad som ingår i hyran. Men gå in på FindYourRoomInSg, Housing Singapore och Svenskar i Singaporefacebook för att kika lite i förväg/ knyta kontakter. Rum förmedlas oftast på facebook-sidor eller dylikt men vill man hyra en egen lägenhet görs detta genom mäklare, tips på vem man ska vända sig till får man också ofta i ovan nämnda grupper. 

Studier allmänt

Att plugga i Singapore är tufft. Som läkarstudent förväntas du vara på avdelningen tidigt på morgonen, innan ronden börjar och läsa på/ prata med patienter, kunna svara på alla möjliga tänkbara frågor från överläkare under ronden och alltid vara beredd att stanna till sent på kvällen. Är du dessutom intresserad av specialiteten där du har din placering bör man erbjuda sig att delta i forskningsprojekt eller skriva en kortare rapport placeringen där. I teorin är det dock rätt likt utbildningen i Sverige med blandade kliniska placeringar och föreläsningar samt vissa praktiska övningstillfällen.

 

Det är mycket mer hierarkiskt än i Sverige och överläkarna får göra i princip som de vill medan underläkarna försöker få så lite tillsägelser som möjligt. Hur du behandlas som läkarstudent beror således mycket på hur överläkaren på avdelningen är. Ibland är det korsförhör genom hela ronden, ibland ignoreras du totalt förutom när du råkar stå på fel plats, ibland är det riktigt trevlig stämning. Över lag är man dock mycket hårdare på att teoretiska kunskaper och att påpeka att någon gjort/ svarat fel/ är för långsam. Man sätts på plats för att hela tiden fortsätta kämpa hårdare.

 

Som utbytesstudent har man det dock mycket lättare. Man får en handledare tilldelad på varje avdelning/ klinik och ett eget schema som i varierande grad stämmer överens med läkarstudenterna som eventuellt är där under samma tid som du. Man får inte heller lika många frågor under ronden och man har inte tillgång till datorerna = lättare att komma till avd. då ronden startar på morgonen och gå tidigare på eftermiddagen. Det är också reglerat så att man som utbytesstudent måste ha gått en speciell kurs för att få röra/ undersöka patienterna, har man inte det får man endast observera (detta tar dock olika läkare olika mycket hänsyn till). Till skillnad från i Sverige tilltalar man de mer seniora med titel + efternamn, hett tips är att inte tilltala någon innan du har hört någon annan tilltala personen, så vet du om du ska säga Dr/Professor/Prof och eventuellt efternamn.

 

Klädkoden är formell med skjorta (som kavlas upp till armbågarna) och byxor för killar med prydliga skor (ha med ett par finare, ett par rena converse/sneakers kan eventuellt funka men det bör man spana in på respektive klinik). Som tjej kan man variera sin klädsel lite mer med antingen byxor och blus/skjorta (inte för urringat eller tunna axelband bara), kjol och klänning (inte för kort men några cm ovan knät är helt klart ok). Ballerinas och högklackat går bra, ibland även nättare gympaskor/ tygskor. Jag hade med mig vit rock första dagen på alla placeringar men använde den bara på en av placeringarna, kika på de andra läkarstudenterna eller fråga din handledare vad som förväntas. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

En stor fördel med att göra utbytet under termin 11 är att man gör detta under SVK-perioden och därför kan välja mycket mer fritt vad man vill läsa under sitt utbyte. I Singapore finns även fantastiskt många sjukhus på en liten yta som är kopplade till NUS vilket gör att man kan välja på massor av olika placeringar. Bra att kolla upp i förväg kan dock vara att man väljer kurser på samma sjukhus eller sjukhus ganska nära varandra så att man har lättare när man ska ordna boende. Jag läste 3 olika kurser på 3 olika sjukhus vilket passade mig väldigt bra. Jag fick stor möjlighet att se hur sjukvården kan fungera på olika sätt, hur man hanterar patienter som kommer privat/ subventioneras statligt och hur de olika sjukhusen ställer sig till att involvera läkarstudenter i det dagliga arbetet.

Infectious Diseases på Tan Tock Seng Hospital (3 hp)

Jag började mitt utbyte med 2 veckor på infektionskliniken på Tan Tock Seng Hospital, vilket är den klinik som har störst ansvar för HIV-patienter i Singapore. Liksom i Sverige har läkarstudenterna i Singapore en obligatorisk placering på Infektion vilket gjorde att läkarna var vana vid att ha studenter. Jag tilldelades en handledare, vilket visade sig vara klinikchefen, och fick ett detaljerat schema med var jag skulle vara varje dag. Varje morgon hade jag rond på avdelning (antingen generell infektion i huvudbyggnaden eller i en helt avskild infektionsklinik med de svårare infektionsfallen), därefter hade jag oftast medsittning på någon mottagning med specialistläkare, vanligen med årskontroller av HIV-patienter. På luncherna var det ofta kortare lektioner för underläkarna eller läkarstudenterna som jag alltid fick vara med på och eftermiddagarna var antingen på mottagning med specialist eller att gå med konsult och undersöka patienter som låg på sjukhuset och hade remitterats till infektion.

 

Eftersom de singaporeanska studenterna också har placering på infektion umgicks jag en hel del med dem vilket underlättade massor. De hittade på sjukhuset, visste vilka läkare som var snälla mot studenterna och kunde översätta när patienterna inte pratade engelska samt förklara alla förkortningar och uttryck som användes under ronderna.

 

Överlag fick man många frågor av överläkarna under ronderna och de singaporeanska studenterna förväntades ha detaljerade teoretiska kunskaper om olika patogener, hur dessa kunde manifestera sig samt skulle behandlas. Även som utbytesstudent förväntades du kunna svara på frågor men om man inte kunde svara var det inte så farligt. Är man intresserad av infektionssjukdomar skulle jag varmt rekommendera den här placeringen! Man får se många olika typer av infektioner men framförallt denguefeber och avancerade HIV-patienter och eftersom läkarna är vana vid att ha studenter kan man lära sig mycket.

 

Radiologi på National University Hospital (6 hp)

Eftersom radiologi har varit en av de specialiteter jag har tyckt varit roligast under utbildningen tog jag tillfället i akt att spendera 4 veckor av mitt utbyte på radiologikliniken på NUH, vilket visade sig vara en fantastiskt bra val. Båda mina kursare som också var i Singapore valde också röntgen, vilket gjorde att vi var 3 svenska utbytesstudenter på kliniken under de här 4 veckorna. Vi fick samma handledare men olika scheman med placeringar under de första 2 veckorna, de resterande 2 fick vi välja fritt var vi ville vara inom kliniken.

 

I Singapore förväntas studenterna kunna tolka röntgenbilderna i en mycket högre utsträckning än på KI och radiologin vävs in i de olika momenten under utbildningen i högre utsträckning. De kan också under sina valbara kurser välja radiologi vilket gjorde att läkarna var vana vid att ha studenter och undervisa samt att det kom en del studenter på kortare placeringar under perioden vi var där.

 

Jag valde att framförallt fokusera på att lära mig att tolka slätröntgen och få en ökad förståelse för hur man ska använda och tolka DT och MR-bilder, vilket också är den stora massan av vad radiologerna gör. På NUH varvar läkarna mellan olika stationer, såsom på akuten där det framförallt är slätröntgen och CT, muskuloskeletalt med framförallt CT och MR, likaså vid neuro men det finns också ultraljud, flouroskopi, intervention och bröstcentrum. Vill man bli bättre på att tolka röntgen är det här en fantastisk placering! Alla var väldigt trevliga och måna om att lära ut, stämningen var god på kliniken och NUH är det sjukhus som jag upplevde som mest utbildningsorienterat. Här fanns också den bästa matsalen, ett shoppingcenter precis bredvid sjukhuset och det ligger centralt i Singapore.

 

Plastikkirurgi på Singapore General Hospital (3 hp)

Även på denna placering hade jag och mina 2 kursare valt precis samma. Här fick vi dock varsin handledare och individuella scheman. Jag valde plastikkirurgi då jag inte har sett det hemma i Sverige och alltid varit fascinerad av hur man har lyckats väva ihop det medicinska och kosmetiska, att det hanteras både extremt triviala saker och livsviktiga operationer inom samma specialitet. Inte heller i Singapore har läkarstudenterna placeringar på plastiken, vilket märktes direkt på hur vi mottogs. Här fanns inget system för att ta emot studenter, det var ingen som riktigt brydde sig om var vi var eller vad vi gjorde utan vi fick ta mycket eget ansvar.

 

Som tur var hade 2 singaporeanska studenter valt plastikkirurgi under sina electives (motsvarar våra SVK) och det var även 2 andra utbytesstudenter där (en från England, en från Indonesien), vilket var ett nytt rekord i antalet studenter på avdeldningen enligt klinikassistenten (som tidigare aldrig sett en student på kliniken).

 

Jag försökte att följa min handledare så mycket som möjligt men då han inte var särskilt intresserad av att lära ut och framförallt hade mottagning på den privata delen av kliniken hoppade jag runt rätt mycket. Inom kliniken fanns en privat mottagning (P clinic), en subventionerad mottagning (J clinic), två avdelningar och en brännskadeenhet (Singapore General Hospital är det sjukhus som tar hand om alla större brännskador i Singapore) och självklart också operationer.

 

Jag var framförallt på J clinic där man som student involverades mer och patienterna generellt hade mer medicinska än kosmetiska besvär, såsom rekonstruktiv kirurgi efter större cancer-operationer eller brännskador. På P clinic var det mer kosmetisk kirurgi och då det var en privat klinik skickades man som student ut rätt ofta från konsultationerna för att ta hänsyn till patienterna.

Språk och kultur

I Singapore pratar de flesta engelska men en stor del av befolkningen pratar även kinesiska. Många äldre pratade endast kinesiska vilket kunde ställa till det lite på sjukhuset i patientmöten men oftast kunde någon översätta eller kort sammanfatta åt dig. Att ta sig runt i Singapore går utmärkt om man bara kan engelska, det krävs bara lite extra tålamod för att förstå deras brytning och speciella uttryckssätt.

 

Kulturen i Singapore är väldigt fokuserad på att arbeta och det är även så deras klassystem fungerar. Ju bättre jobb eller utbildning, desto högre upp i samhället är du. Som läkarstudent är du alltså i övre toppskiktet med föräldrar som har offrat både mycket pengar och tid för din möjlighet att bli läkare. Nästan alla läkarstudenter jag träffade fick sin utbildning betalad av föräldrarna samt skjuts till sjukhuset varje morgon. Alla jobbar extremt mycket vilket leder till att all tid utanför jobbet ska maximeras med annat. Få familjer lagar all sin mat hemma utan man går ofta ut och äter middag på Hawker centers, man kollar på serier/ film på mobilen samtidigt som man går framåt och man sover så fort tillfälle ges. Rent interaktionsmässigt med främlingar är singaporeaner rätt lika svenskar. Man pratar inte med en främling i onödan, man får gå ifred i de flesta butiker. Däremot visar man mycket hänsyn till äldre, sjuka och gravida, de erbjuds alltid sittplats i tunnelbanan t.ex. Man är också mycket mer lågmäld än i Sverige, få talar i telefon på offentliga platser eller har högljudda konversationer.

 

Singapore är ett säkert extremt säkert land att vistas i, förmodligen till stor del på att det finns lagar om att det mesta. Det är förbjudet att sälja tuggummin, det är förbjudet att äta och dricka på tunnelbanan, röka får man bara göra på specifika platser och knark är totalt förbjudet. Man kan utan problem lämna sin dator framme på bordet medan man går och beställer mat utan att någon skulle ta den. Det finns övervakningskameror på de flesta platser och om det är lite av ”storebror ser dig” vad man än gör. 

Fritid och sociala aktivteter

I Singapore finns det ett shoppingcenter var du än vänder dig, så är det något singaporeaner gör på sin lediga tid så är det att shoppa. I varje shopping center finns dessutom en food court som liknar ett Hawker Center men och mer uppstyrda restauranger. Om man inte vill spendera sina dagar i luftkonditionerade shoppingscenter finns det dock en hel del annat att göra. Man kan besöka de många turitstrattraktionerna, gå i regnskogen i MacRitchie Reservoir mitt i Singapore, besöka China Town, Dempsey Hill, Clark Quay eller hänga på barerna vid Club Street. Man får absolut inte missa alla olika barer med fantastisk utsikt, såsom Level 33, Swiss Hotel och One Altitude.  På grund av sitt centrala läge i Asien är det dessutom väldigt lätt att ta sig till andra länder som Malaysia, Thailand och Indonesien, så vill man se Asien har man världens möjlighet. 


Att tänka på är att studentlivet i Singapore till 99% handlar om att studera. Jag hörde aldrig talas om någon form av studentaktivitet eller fadderverksamhet så det kan vara svårt att få kontakt med de singaporeanska studenterna. Om man vill fokusera på att lära känna andra läkarstudenter skulle jag rekommendera att välja kurser som kan tänkas ingå i de singaporeanska studenternas läroplan, för att eventuellt lyckas hamna på en placering samtidigt som dem. 

Sammanfattning

Jag kan inte göra annat än att rekommendera att göra utbyte, framförallt under termin 11 och i Singapore. Det är en fantastisk möjlighet att upptäcka världen och andra kulturer, lära känna nya människor och faktiskt också sig själv. Jag hade förmodligen lärt mig mer teoretiskt och praktiskt samt fått en bättre förberedelse inför mitt jobb som läkare om jag varit kvar på KI men jag har lärt mig och fått se så mycket annat som jag inte hade mött här. Det några av mina kursare lärde sig på sina SVK:er här hemma i Sverige tror jag att snabbt kommer ta igen när jag jobbar.

 

Singapore är ett väldigt speciellt land, som en liten del av västvärlden mitt i Asien, fast samtidigt med en helt annan kultur. Jag är tveksam till om jag skulle vilja jobba som läkare i Singapore, mycket på grund av det extrema arbetsklimatet med starkt hierarki och förväntningar om att kunna jobba 24/7. Som en av mina handledare sa om sin arbetssituation ”it consumes you”. Jag är dock väldigt nöjd med mitt utbyte här. Jag har tidigare åkt till Indien på diabeteskurs och Tanzania med Global Hälsa och att nu få se välfungerande sjukvård i ett rikt land, fast så långt ifrån Sverige var otroligt intressant.

 

Det är dock viktigt att inte glömma bort klimatet i Singapore. Den höga luftfuktigheten gör att man svettas konstant och den dagliga regnskuren gör dig genomblöt på 2 sekunder. Det är också dyrt att leva, framförallt för att vara i Asien och det finns hela tiden en känsla av att man är övervakad på grund av kameror överallt samt alla lagar och regler. Dock ska man säga att så länge man inte skräpar ner, äter eller dricker på tunnelbanan, snattar, tar droger eller slåss så märker man inget av det.

 

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte på utbyte till Singapore. Ansökningsprocessen var relativt smidig, instruktionerna tydliga och själva resan var ett fantastiskt äventyr.